Senaste nyheter fra GoXplore Sweden AB

Carros karameller

Mon, 20 May 2013 07:19:52 GMT

Hallå!
Jag heter Caroline och för några år sedan gjorde jag min livsresa med GoXplore. Den gick till Zambia, Namibia, Australien och Nya Zeeland. Nu pluggar jag till resekonsult (på Frans Schartau) i Stockholm och gör min första praktik på GoXplores kontor. Jag fick i uppgift att skriva ihop Carros Karameller. Under mina 2 sista veckor som praktikant kommer ni kunna följa med på min fantastiska resa, del för del, på Facebook och hemsidan. Här hittar ni mina "Best Of" och "Must Do" när ni är ute och reser! Har ni några frågor till mig är det bara att slänga iväg meddelande! - Dare to GoXplore!

Skicka ett mail till Carro på service@goxplore.se

Introduktion

Efter studenten 2008 kände jag att jag var trött på Växjö och ville ut och se världen. Jag ville bryta vardagen, upptäcka saker och åka iväg på mitt livs äventyr. Frågan var bara: Var vill jag åka? Hur ska jag komma dit? Jag började kika runt vad det fanns för alternativ. Vilka som kunde hjälpa mig, och vilka destinationer som lockade. Jag kom in på GoXplores hemsida, började titta på de olika projekten, de olika länderna och ju mer jag kollade desto mer började jag inse jag att det nog var Australien jag ville åka till. Jag beställde en katalog och en vecka senare trillade den ner i brevlådan.

Ju mer jag tittade i katalogen desto mer kände jag att det är ju exakt det här jag ville göra! Tänk att kunna kombinera resa och arbeta under ett helt år! I min värld kunde det inte bli bättre än så. Helt plötsligt dyker det upp ett lejon på en bild. Just nu snurrade huvudet av operahus, kängurur och surfbrädor. Så att se ett lejon var lite oväntat. Jag börjar läsa om volontärprojekten i Zambia och Namibia och var såld efter det första stycket. Jag ska dit, även om jag skulle vara tvungen att arbeta längre än jag egentligen ville.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst katalogen, jag kan den nog innantill, och varje gång jag öppnade den hittade jag nya spännande saker. Nya Zeeland, varför inte åka dit när jag ändå befinner mig på dem bredgraderna? 3 timmars flyg mellan Sydney och Auckland är ju ingenting när man har flugit 30 timmar från Stockholm till Sydney.

Innan jul 2008 satte jag upp ett mål. Innan hösten 2010 skulle jag åka iväg på den här resan. Inget snack jag ska dit. Nu är det dags att göra någonting och inte falla in i bekvämligheterna och lunka på i samma trygga fotspår.

Jag ville göra och uppleva så mycket så jag började kika på GoXplores tillvalsprodukter. Surfa är ju ett måste när man är i Australien. Dyka i barriärrevet, och kunna göra ett nattdyk! Blir det bättre än så? Jag har ridit hela mitt liv, så att prova på gårdslivet 5 dagar och leka cowboy var också svår att säga nej till.

När jag började titta närmare på Nya Zeeland, där jag ville vara 1 månad, började jag fundera på hur man lättast tar sig runt och samtidigt se så mycket som möjligt. Det fanns en buss som körde runt de olika öarna. Passet gällde 1 år och man kunde hoppa på och hoppa av hur många gånger man ville. De körde till alla "Must See" platser, man fick en bok där det stod vad man kunde göra på de olika platserna och bokade man aktiviteter via bussen fick man alltid lite rabatt. Snacka om att smålänningen blev glad när hon såg ordet rabatt!

I och med att alla mina tillval hade öppna datum behövde jag inte boka in dem innan avresa utan när det passade mig, plus att allt var betalt så jag visste att det skulle bli av!

Jag har många gånger fått frågan vad som var bäst på min resa. Den frågan är omöjlig att svara på! Alla platser har sin charm och jag har en speciell känsla till alla mina resmål. Men självklart finns det alltid guldkorn var man än är.

Del 1, Zambia - Carros karameller

Zambia var mitt första stopp på resan. Helt fantastiskt! Jag har varit i Sydafrika förut och älskar det landet, så att få se ett annat afrikanskt land skulle bli jättespännande. Att få umgås med dess majestätiska djur var helt fantastiskt. Det allra bäst med det här projektet är helt klart alla Lion Walks. Att få umgås med djuren i sin rätta miljö, vandra runt i naturen och ha The Zambezi River bredvid mig och bara andas Afrika var helt fantastiskt! Jag har aldrig varit med om någonting liknande och helt ärligt förstod jag nog inte riktigt vad jag var med om förens jag lämnade lejon projektet. Att lämna Lejon Projektet var fruktansvärt jobbigt. Jag hade kommit så nära de andra volontärerna och även de som arbetade där. Kraven på nästa ställe var höga!

Läs om Olivias volontärresa till Ghana

Mon, 13 May 2013 09:18:08 GMT

Jag är en 21 årig tjej som älskar att resa och uppleva nya kulturer. Har hunnit med att resa som backpacker i Nya Zeeland och Australiens samt Sydöstra Asien innan jag åkte till Ghana.

Hur kom det sig att du fastnade just för en volontärresa?

Jag har alltid varit intresserad av att göra någon form av volontärarbete. På mina tidigare resor har jag rest runt och sett så mycket som möjligt. Nu kände jag att det var dags att åka som volontär och hjälpa människor och då framförallt barn.

Hur kom det sig att du valde att resa med GoXplore till Ghana?

Jag har hört från vänner som rest med GoXplore och tyckt att det varit en jättebra organisation. När jag bestämde mig för att åka som volontär tittade jag på de program som fanns & fastnade för att jobba på barnhem i Ghana.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Servicen här i Sverige var jättebra! Jag var sent ute med min bokning, bara 1 månad innan avresa ungefär så det ar mycket som skulle göras. Men GoXplore hjälpte mig med allt och jag kunde åka det datum jag ville.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Jag hade en jättebra tid på introduktionsveckan. Vi fick lära oss mycket om kulturen, seder och beteende vilket var bra så missförstånd inte uppstod. Vi fick även lära oss laga mat, dansa, spela trummor, och lite av Twi, det största språket i Ghana förutom engelska. Vi fick också träffa andra volontärer som skulle till olika delar av Ghana, personer man hade kontakt med under resten av tiden där. Efter introduktionsveckan hade jag en till vecka med kurser i att spela trumma, dansa och lära mig Twi. Det var väldigt roligt och väldigt nyttigt. Vi fick under denna vecka bo hos värdfamiljer och lära hur man tar sig runt i staden vilket var riktigt bra.

Du valde att volontärarbeta i nio veckor på barnhem, var detta en lagom tid tyckte du?

För mig var nio veckor lagom tid, troligtvis eftersom det var den tid jag hade ställt in mig på att stanna. Jag trivdes jättebra både på barnhemmet och hos familjen där jag bodde men för mig var nio veckor den perfekta tiden. Hade jag däremot åkt till Ghana med inställningen att stanna i fyra månader hade nog nio veckor varit kort.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?

Jag jobbade på ett barnhem med barn mellan 0 och 3 år med 9 barn. Min huvudsakliga uppgift var enligt mig att vara där för barnen, leka med dem och se till att de hade det bra samt att avlasta personalen med deras hushållssysslor.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?

Vi var två volontärer på barnhemmet som turades om att ta morgonskiftet och eftermiddagsskiftet varannan vecka. När jag hade morgonskiftet kom jag till barnhemmet klockan sju. Då väckte vi barnen, tvättade dem, satte på dem nya blöjor och klädde på dem. Sedan fick de mat vilket bestod av välling som vi matade dem med. Efter det lekte vi med barnen i ungefär en timme. Sedan sov de mindre i ungefär en timme. Då gick jag med den äldste pojken till skolan 10 minuter bort. Sedan tvättade vi nattkläderna och lakanen för hand. Sedan var det en period av bara att sitta ner och vänta på att barnen skulle vakna. När de vaknade var det mer lekande. Strax före 13 fick de större barnen solid mat i form av ris eller pasta. Vid 13 slutade morgonskiftet och eftermiddagsskiftet började. På ett eftermiddagsskift började man med att byta blöja på barnen, sedan leka med någon timme innan de sov. Vid 14 hämtade jag den äldste pojken från skolan och matade honom. Sedan tog man in tvätten och sorterade den. Vid 17 tiden lekte man med barnen igen innan det var dags för mat och sedan mer lek. Vid 19 var passet slut och man gick hem.

Fick du hjälpa barnen på det sätt som du förväntat dig?

Jag fick väldigt bra information i förväg om vilken typ av arbete jag kunde förvänta mig att göra på banhemmet. Det stämde i sin helhet.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Jag försökte att inte ha några förväntningar innan jag åkte så att jag inte skulle bli besviken när jag kom fram. Det jag hade förväntat mig var att få hjälpa barnen vilket jag ju absolut fick göra.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Oj vad svårt! Hela resan var underbar. Arbetet med barnen var helt fantastiskt och något jag kommer minnas resten av livet. Familjen jag bodde i var också helt underbar och jag kommer alltid att komma ihåg dem. Att få uppleva en så annorlunda kultur på så nära håll och få förståelse för ett helt annat typ av liv ger dig en otrolig förståelse och uppskattning för ditt eget liv.

Hur många volontärer var ni på projektet?

Vi var två volontärer på mitt projekt. Vi bodde i samma familj och stannade ungefär lika länge båda två. Eftersom vi hade olika skift jobbade vi oftast inte tillsammans men vi hade väldigt roligt tillsammans på fritiden.

Reste du runt något i Ghana? Hur var det, gjorde du någon utflykt?

Jag hann resa runt en del i Ghana. Mellan mina två introduktionsveckor åkte jag med några andra volontärer till Cape Coast och såg slavforten där samt Kakum National Park. Där var det helt otroligt och jag åkte tillbaka till Cape Coast de sista dagarna innan min resa hem till Sverige igen. Mitt projekt låg i Tamale i norra Ghana och under tiden där reste jag upp till Bolgatanga, Paga där vi såg krokodiler och till gränsen mot Burkina Faso. Jag gjorde även en utflykt till Mole National Park där jag gjorde både en safari till fots och en med bil. På väg ner mot Accra igen stannade jag till i Kumasi i några dagar. Ghana är ett vackert och gästfritt land där det finns mycket att se.

Upplevde du Ghana som ett säkert land att vistas i?

Jag upplevde inte Ghana som mindre osäkert än något annat land jag varit i. Däremot ska man alltid vara försiktig när man reser. I Ghana är man speciell för sin hudfärg och ofta stirrar människor vilket kan vara lite obehagligt ibland men man vänjer sig fort vid det.

Hur fungerade upphämtningen på flygplatsen?

Upphämtningen fungerade riktigt bra, de väntade med en skylt och jag hittade rätt direkt.

Hur kändes det att åka hem?

Det kändes både bra och dåligt. Jag såg fram emot att träffa min familj och mina vänner igen. Samtidigt lämnade jag en ny familj och nya vänner bakom mig. Jag visste att jag skulle sakna alla barnen på barnhemmet och min familj. Det är inte heller helt lätt att komma tillbaka till kulturen här hemma. Jag upplevde en kulturkrock när ja kom till Ghana och en när jag kom hem igen.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Ghana?

Absolut! Att åka som volontär är inget för alla men är man intresserad kan jag rekommendera det varmt! Det är en helt otrolig resa och man lär sig enormt mycket om världen och sig själv som person.

Läs mer om volontärresor till Ghana

Läs om Hanns volontärresa i Indien

Wed, 08 May 2013 09:06:16 GMT

Mitt namn är Hanna Christiansson och jag är 22 år gammal. Jag studerar till Arkitekt i Lund och tog för ett år sedan min kandidatexamen. Nu har jag tagit ett års uppehåll från studierna innan jag ska påbörja min master i Paris till hösten och har under det året arbetet under vinskörden i Frankrike, studerat franska i Paris och nu varit i Indien i knappt 3 månader och arbetat som volontär! Ett lyckat år!

Hur kom det sig att du fastnade just för en volontärresa?

Jag hade länge funderat på att arbeta som volontär för att utvecklas och se en annan del av ett land än den man vanligtvis ser när man är ute och reser. Efter att ha tittat på många olika organisationer hittade jag projektet på ett center för utsatta kvinnor i Goa och kände att det var något jag verkligen ville jobba med! Det kändes som ett väldigt relevant projekt och speciellt i Indien nu med tanke på allt som hänt där den senaste tiden.

Hur kom det sig att du valde att resa med GoXplore till Indien?

Det var just på grund av det projektet på centret för kvinnor som jag valde att åka med just GoXplore. Så fort jag hittade det så hade jag bestämt mig och skickade iväg ansökan! Det var dessutom ett av de billigaste alternativen och min budget som student var inte så hög men jag ville ju hemskt gärna ut och volontärarbeta.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Servicen från Sverige var väldigt bra och jag fick hjälp med alla mina frågor så jag hade koll på allt innan det bar av!

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Introduktionen var bra och rolig. Vi åkte till en marknad i Mapusa som låg nära byn där vi bodde, åkte till ett kryddplantage, till stranden, hade en liten lektion i den indiska kulturen och religionen och tittade på en Bollywoodfilm på bio!

Du valde att volontärarbeta i elva veckor på center för utsatta kvinnor, var detta en lagom tid tyckte du?

I slutändan blev det så att jag var 8 veckor på centret för utsatta kvinnor och 3 veckor uppe i Udaipur i norra Indien där jag arbetade på en skola för utvecklingsstörda barn på förmiddagen och i slummen på eftermiddagen. De 8 veckorna jag var på centret för utsatta kvinnor trivdes jag jättebra och kände att jag verkligen fick kontakt med både kvinnorna och barnen. Jag hade hemskt gärna stannat där hela perioden men fick höra talas om projekten i norra Indien och ville gärna passa på att uppleva ännu mer än Goa när jag ändå var där.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?

Att få kvinnorna att känna att de hade någon som brydde sig om dem och att försöka få dem att tänka på annat och aktivera dem. Därför blev det mycket handarbete och ibland lite lekar. Sedan hjälpte jag även till med barnen till kvinnorna som också bodde på centret.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?

Jag skulle försöka aktivera kvinnorna och lärde dem därför att sticka, virka och vi pärlande halsband och armband. Syftet var allt försöka få dem att tänka på annat och olika typer av handarbete är alltid nyttigt att kunna som kvinna i Indien. Jag hade även lite lektioner i engelska eftersom nästan alla kvinnorna var analfabeter. På eftermiddagarna hjälpte jag läraren under lektionen för barnen och hjälpte till med deras läxor.

Fick du hjälpa till på det sätt som du förväntat dig?

Absolut. Framför allt på centret för kvinnor. Projekten i norra Indien var ganska nya så där var inte organisationen igång på samma sätt men på centret var jag till viss del själv vilket passade mig väldigt bra och en del av tiden tillsammans med ännu en volontär. Man fick klara sig ganska mycket själv på jobbet för systrarna som arbetade på centret hade annat att göra så det var upp till mig att hitta på saker att göra med kvinnorna.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Det var tur att jag hade tagit med mig mycket saker hemifrån som jag kunde använda på centret för annars hade jag nog haft lite svårt att hitta på bra saker att göra. Men jag hade med mig läroböcker, böcker till högläsning för både kvinnorna och barnen, stickor, virknålar, garn och olika spel. Man kunde få hjälp att köpa saker på plats men budgeten till det var inte särskilt hög. I övrigt var jag väldigt nöjd med projekten! Jag kände verkligen att jag fick hjälpa till och koordinatorerna framför allt i Goa var väldigt trevliga och hjälpsamma och vi har fortfarande kontakt!

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

När jag en dag fick ta med alla barnen och de äldre flickorna från centret till stranden! Flera av dem hade aldrig varit där trots att centret låg bara 20 minuter från havet! Det var verkligen en fantastisk dag!

Hur många volontärer var ni på projektet?

På centret var det antigen bara jag eller ännu en volontär. Däremot var vi mellan 15-25 volontärer sammanlagt i Goa som var utspridda på olika projekt. I Udaipur var det bara jag och 2 till som arbetade i och med att det var så nytt.

Reste du runt något i Indien? Hur var det, gjorde du någon utflykt?

I Goa åkte vi ut till olika stränder på helgerna och en helg åkte vi till Hampi. Sedan träffade jag en tjej från Tyskland som också arbetade i Goa som åkte med mig till Udaipur och där reste vi runt till Jaipur, Agra och såg Taj Mahal, Mont Abu en bergsby i Rajasthan, Jaisalmer som låg på gränsen till Pakistan och slutligen till Mumbai.

Upplevde du Indien som ett säkert land att vistas i?

Som kvinna är det lite oroligt att resa runt i Indien så jag var glad att jag träffade någon som ville resa med mig. Annars hade jag nog inte vågat åka runt lika mycket om jag hade varit själv, framför allt inte i Rajasthan. Ofta blev det att man tog nattbuss eller tåg när man skulle resa runt och då kunde man ofta vara ensam kvinna då det emellanåt kändes ganska obehagligt.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?

Det ingick bara upphämtning på flygplatsen men den fungerade väldigt bra! Att åka tillbaka till flygplatsen fick man ordna själv men det var inga problem att fixa en taxi.

Hur kändes det att åka hem?

Dubbelt. Jag blev otroligt förtjust i Indien och hade gärna stannat längre, å andra sidan var det väldigt skönt att komma hem till en varm dusch, bekväma sängar och att allt är rent! Men jag saknar det verkligen! Den indiska kulturen är fantastisk!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Indien?

Absolut! Jag är otroligt nöjd med min resa! Emellanåt var det jobbigt för man blir så engagerad och påverkad av att arbeta som volontär och livssituationen för människor där är så annorlunda från vad vi är vana vid så man får verkligen en chock. Men man träffar så mycket trevliga människor och får uppleva landet på ett sätt som jag verkligen tvivlar på att jag hade fått om jag inte hade kommit dit på en volontärresa!

Något annat som du gärna vill berätta från din resa?

Jag rekommenderar verkligen volontärer att jobba i Udaipur också! Det var en fantastiskt vacker stad och i och med att det ligger i Rajasthan fanns det massor av andra städer i närheten som var väldigt roligt att få se också! Projekten där var inte lika bra organiserade som i Goa och man fick ta tag i mycket själv men så fort de bara har kommit igång bättre så tror jag att det kommer bli minst lika bra!

Läs mer om volontärresa i Indien

Läs om Sannas volontärresa med pandorna i Kina

Wed, 08 May 2013 08:09:09 GMT

Jag heter Sanna Tillström och är 19 år. Jag går sista året på Estet med inriktning teater på gymnasiet. Jag bor i en liten stad vid namn Tranås och har alltid älskat djur och har en dröm om att få jobba med djur i framtiden.
Mina två stora intressen förutom djur är teater och att resa. Min nästa resa jag försöker att planera in är Noah's ark i Namibia!

Hur kom det sig att du valde att resa med GoXplore till Kina och pandaprojektet?

GoXplore kom och föreläste på en högskoledag när jag gick i 2an. Allt lät så himla intressant, men jag och min kompis (Maria) fastnade för panda-projektet och bestämde oss för att åka dit.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Jättebra! Så fort man hade någon fråga så kunde man ringa och mejla er och ni gav alltid bra svar och var alltid positiva till att hjälpa oavsett vad det gälde.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Jo den va bra. Man fick veta det som behövdes

Du valde att volontärarbeta i 2 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?

Anledningen till att vi valde 2 veckor var nog för att det var enklast med tanken på att vi går i skolan, och det passade bäst ekonomiskt. Men när man skulle åka hem så kändes det som att 3 veckor hade varit mycket bättre, för tiden går så himla fort.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?

Det var att städa hos pandorna och att mata dem.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?

Mest jobb var på morgonen då man fick städa väldigt mycket. Sen så fick man mata dem 4 gånger om dagen.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Bra! Jag hade varit nervös innan för hur vi skulle kunna kommunicera med dem på reservatet, men de kunde de orden på engelska som behövdes så det var aldrig något problem! Eftersom att vi valde att resa på vintern så var det dock inte så många volontärer där samtidigt som oss, men det funkade det med! :)

Fick du vara med pandorna på det sätt som du förväntat dig?

Ja :) !

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Jättebra! De sa innan att vi t.ex inte fick vända ryggen mot dem, och våran keeper var alltid med oss ifall något skulle hända.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Att få mata en panda! Det är en häftig upplevelse att sitta öga mot öga med det fantastiska djuret.

Reste du runt något i Kina? Hur var det, gjorde du någon utflykt?

Våran guide visade runt i både staden chengdu och Ya'an. Han tog även med oss till ett ställe med massa vattenfall som var fantastiskt fint! Sen så åkte även jag och min kompis ensamma till ett zoo i närheten. Det var också en fantastisk upplevelse då vi fick mata tigrar, björnar och lejon!

Upplevde du Kina som ett säkert land att vistas i?

Ja det tycker jag! Det var väldigt hög säkerhetkontroll. Inte bara på flygplatsen, utan även på buss stationerna.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?

Jättebra! Våran guide hämtade oss och lämnde oss på flygplatsen så det var jättebra

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Kina?

Ett solklart JA! Det är en resa jag kommer att minnas hela mitt liv. Det är en fantastisk upplevelse som man inte vill missa!

Läs mer om pandaprojektet

Läs om Marias volontärresa med pandorna i Kina

Wed, 08 May 2013 07:50:19 GMT

Jag heter Maria Kranzberg, och är 18 år och kommer från Östergötland. Jag älskar att resa och uppleva nya länder och kulturer! Just nu går jag 3 året på gymnasiet men tar studenten i sommar och i höst ska jag till Australien(självklart reser jag med GoXplore!) Övriga intressen utöver att resa är bla Shopping, djur, bakning och att umgås med mina vänner :)

Hur kom det sig att du valde att resa med GoXplore till Kina och pandaprojektet?

Marcus från GoXplore kom till min skola och föreläste om bla panda-projektet och då fastnade jag direkt!

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Toppen! Vi fick hjälp med allt vi kunde tänka oss!

Hur upplevde du introduktionen på projektet? Du valde att volontärarbeta i 2 veckor, var detta en lagom tid tyckte du? Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär? Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?

Projektet var jättekul! Introduktionen var jättebra och vi fick lära oss massor! Att arbeta i 2 veckor tycker jag var lite kort, nu i efterhand hade jag gärna stannat en vecka till, men en hel månad hade nog varit max för mig. (Hade säkert varit roligare att stanna längre under sommaren) Vår huvudsakliga uppgift var att mata och städa hos pandorna.

Fick du vara med pandorna på det sätt som du förväntat dig?

Ja :)

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Ganska likt men parken var mycket större än jag trodde!

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Mycket bra

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Att få vara så nära pandorna och mata dom ur händerna!

Reste du runt något i Kina? Hur var det, gjorde du någon utflykt?

Vi gjorde lite dagsutflykter till bla Yaán, ett vattenfall och en djurpark, det är verkligen något som jag rekommenderar!

Upplevde du Kina som ett säkert land att vistas i?

Ja, mycket säkerthetsvakter och kontroller!

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?

Jättebra!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Kina

Absolut!!!

Läs mer om pandaprojektet i Kina

Läs Emelies reseberättelse från Australien

Fri, 19 Apr 2013 07:49:53 GMT

Jag heter Emelie Sköld, är 19 år och kommer ifrån en liten håla nära Jönköping i Småland. Efter gymnasiet valde jag att åka till Australien med min kusin till sällskap. Jag har egentligen aldrig drömt om att åka dit men när jag fick iden presenterad för mig så kändes det helt rätt. Stränder, sol och massa äventyr lät ju inte helt fel! Att resa med GoXplore kändes rätt självklart från början i och med att jag hört talas om dem på flera mässor. Och sen är det alltid skönt att ha någon som hjälper en både innan och under resan när man är så långt hemifrån. Vi fick hjälp med visum och allt annat jobbigt som man inte orkar ta tag i själv så allt var väldigt smidigt inför avresan.

Den 8 september 2012 gav vi oss av och sen spenderade jag sju månader i det underbara landet Down under. Efter en väldigt lång flygresa fick vi gå på ett infomöte på WTC kontoret i Sydney och fick massa bra info om allt möjligt. Dock var man något trött så allt fastnade inte men de finns alltid tillgängliga för frågor så det var inga problem. Jag började jobba ganska direkt och fick hjälp av deras arbetsförmedling. Hade totalt fem jobb under min tid där och det är hyfsat lätt att få jobb. Det beror lite på vilken tid man vill jobba, vissa månader vill i princip alla jobba och då är det förstås svårare att få jobb. Men om man inte ger sig så ska det inte vara några problem att få jobba lite. Jag hade mest fabriksjobb där jag packade kläder och presentkort. Dessutom har jag dekorerat julgranar, en lite udda merit att skriva på mitt CV. Det är roligare att jobba i Australien för man träffar en massa andra backpackers som man byter erfarenhet med, jag träffade många härliga människor på mina jobb som jag umgicks en del med även på fritiden.

Själva resandet är givetvis det roligaste under resan. Jag började med Surf Camp som jag bokade via GoXplore hemifrån. Det var en av resans höjdpunkter och där träffade jag helt underbara personer som jag stötte på lite överallt under resans gång. Så Surf Camp rekommenderar jag starkt!

Jag gjorde även den "obligatoriska" östkusten som nästan alla backpackers gör. Jag åkte från Sydney till Cairns med massa stop på vägen. Där är Greyhound bussarna perfekta eftersom man kan köpa ett pass från Sydney till Cairns eller tvärtom och så får man stanna vart man vill på vägen. Väldigt smidigt! Man träffar väldigt många människor och man kan räkna med att få många nya vänner.

Jag kan inte välja en höjdpunkt under resan för de är så många men några av dem är Surf Camp, Extreme Rafting, Stora Barriärrevet och Whitsundays. Australien är ett väldigt häftigt land som inte liknar något annat. Det är sådana häftiga kontraster hela tiden. Utanför storstaden Sydney ligger Blue Mountains med sin underbara natur och sen har vi Barriärrevet och regnskogar i norr och öken i mitten. Man kommer inte ångra sig om man åker till Australien, du kommer aldrig se något liknande! Det är ett väldigt säkert land att vistas i. Jag kände mig aldrig orolig inför min säkerhet utan föräldrarna kan slappna av för det är som att vara i Sverige ungefär. Och Australiensarna är helt underbara. Att träffa de typiska surfkillarna som är väldigt "relaxed" och bara chillar är så långt ifrån den typiska svensken man kan komma.

Under mina sju månader hade jag så sjukt roligt! Självklart möter man många utmaningar men det är bara positivt tycker jag. Jag har vuxit som människa och har fått större förståelse över vem jag är. Så jag kan rekommendera alla som inte riktigt vet vad de vill göra med livet att åka till Australien och bara njuta. Sju månader är nästan lite för länge, jag skulle nog välja fyra-fem om jag åkte igen. Det går inte att föreställa sig hur det är att vara backpacker i Australien, man måste helt enkelt uppleva det själv. Men jag kan säga såhär; du kommer ha the time of your life!

Lite bilder från Emelies resa

Lär mer om Work & Travel Australien

Jag har några frågor

Läs om Julias volontärresa på Noaks Ark i Namibia

Thu, 18 Apr 2013 10:12:52 GMT

Jag heter Julia Balkemo och är 21år. Jag jobbar som finsnickare sedan 3 år tillbaka, efter att jag tagit studenten på Rönnowska skolans hantverk trä program. Jag är en person som umgås mycket med mina vänner och familj. Jag spelar också innebandy i Förslövs damlag.

Välkommen hem, hur har du haft det i Namibia?
Tack! Jag har haft det helt underbart! Jag är så himla glad att jag gjorde denna resa. Allting har faktiskt varit mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?
Ja, det var en kille som stod med mitt namn på en skylt när jag kom till flygplatsen i Windhoek. Han körde mig och två andra till våra hostel i Windhoek, och han gav oss vars ett sim kort.

Första natten tillbringade du i Windhoek, hur var det?
Det var skönt! När man har haft en lång flygresa var det faktiskt skönt att vila upp sig en natt innan man skulle köra ut till projektet. Jag bodde på ett jätte trevligt hostel, Puccini guesthouse. Väldigt hjälpsam personal!

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Det var väldigt mycket information de första dagarna. Vi fick se en film om projektet och ett häfte med all information i. Det var lite rörigt, men så fort man började jobba så kom man in i det snabbt.

Hur länge valde du att volontärarbeta på projektet och var detta en lagom tid tyckte du?
Jag var på projektet i 4 veckor. Jag hann göra alla aktiviteter som jag ville och jag hann verkligen skapa relationer med djuren. Det är egentligen upp till dig själv om man vill hinna med vissa särskilda aktiviteter, men att stanna där i 2 veckor är alldeles för lite tid. De flesta stannade mellan 4-6 veckor, och det är en bra period enligt mig.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på Noahs Ark?
Vi var indelade i 4 lag och varje lag hade ansvar för sina djur på gården. Vi var ca 10 personer i varje lag, och det behövdes 4 personer varje dag för att ta hand om just dem djuren. Man förberedde maten till dem, matade dem och städade deras inhägnader. De övriga personerna i laget gjorde andra aktiviter. Det kunde vara baboon walk, outside feeding tour, farmwork eller något djur som behövde speciell uppsyn.

Vilka djur fick du lära känna? Hur var det?
Oj, det var många djur! För att nämna några: babianer, geparder, ökenlo, suricate, antiloper, åsnor, strutsar mm. Lejonen och leoparderna fick vi inte gå in till, men det var en häftig upplevelse att kasta in mat till dem.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Vi började med frukost kl 7. Efter det hade vi ett morgonmöte och fick ut våra arbetsuppgifter för förmiddagen. Vi hade lunch kl 13 och sedan fri tid fram till kl 15, då vi hade nästa möte och fick ut våra arbetsuppgifter för eftermiddagen. Kvällsmaten serverades kl 19 och efter det gick man tillbaka och somnade vid 21 tiden. På onsdagar var det alltid avskedsfest för de som åkte hem på torsdagen. Då fick vi lite lyxigare mat och efterrätt! På söndagar hade vi grillkväll, som också var speciellt gott!

Fick du vara med djuren på det sätt som du förväntat dig?
Ja det fick jag. Jag trodde dock aldrig att man kunde skapa speciella relationer med djuren. Det var verkligen en positiv överraskning! Djuren har också personligheter, precis som vi.

Hur bodde du och hur var maten?
Vi bodde 4 personer i en "hytt". Det var städat och helt okej sängar. Det fanns också skjutdörrar vid sängarna som man kunde öppna upp om man bara ville ha myggnät mellan sig själv och det underbara djurlivet om nätterna. Maten var jättegod! Det var varierat och rejäla portioner.

Eftersom man bor "mitt i det vilda" och alla vilda djur går omkring överallt på nätterna, kändes detta overkligt, var du någonsin rädd?
Första nätterna kunde man vakna av lejonvrål och andra ljud. Det kändes så himla overkligt! Men man vande sig konstigt nog med det till slut. Jag var inte rädd för ljuden, men om man behövde gå på toaletten på natten var man lite rädd för ormarna.

Spindlar och ormar, var detta något problem?
Det var regnsäsong när jag var där, dock regnade nog bara 2 dagar. Det kommer i alla fall fram fler ormar då. Alla ormarna är livsfarliga, så det gällde bara att man kollade var man satte sina fötter och att man alltid hade ficklampa när det var mörkt.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med vad du hade förväntat dig?
Allt var 10 gånger bättre! Jag hade förväntat mig sämre mat, mer "africa time" som man säger. Jag trodde inte att jag skulle kunna sova, men det var inga problem med det. Att man kunde binda sig så till djuren var det mest magiska jag varit med om.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Den var bra! Det hände inget allvarligt när jag var där.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Hela atmosfären! Att ta hand om djuren med ett riktigt härligt volontärgäng. Att vakna utav lejonvrålen. Att ha grillkvällar mitt ute i Namibia med en underbar stjärnhimmel. När man känner att ett speciellt djur faktiskt kommer ihåg dig.

Upplevde du Namibia som ett säkert land att vistas i?
Ja, jag var ju bara på projektet.

Vilket är det bästa minnet från resan?
När vi gjorde den stora babian promenaden och dem kom framför mig och räckte upp händerna mot mig för att dem ville att jag skulle dra upp dem på mina axlar. Det var ett härligt ögonblick! Eller att ha hungriga lejon framför en och kasta in mat till dem. När dom hoppar och tar emot det, det är häftigt!

Om du skulle göra något annorlunda nu när du ser tillbaka på din resa, vad skulle detta i så fall vara?
Jag skulle valt till en safariresa efteråt tror jag, jag hade velat se mer av Namibia.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Namibia?
JA! Jag är så himla glad att jag valde att göra denna resa! Den kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat.

Läs mer om Noaks Ark i Namibia

Boka din resa

Läs om Therese volontäresa på Lion Breeding

Thu, 18 Apr 2013 09:32:37 GMT

Jag heter Therése Hansson är 23 år gammal och kommer från Ängelholm.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet Lion Breeding, Zimbabwe?
Jag har haft det hur bra som helst. Utan tvekan de fem bästa veckorna i hela mitt liv. Att lämna projektet är det värsta jag någonsin gjort. Och nu när jag är hemma igen känns det som om en del av min själ och mitt hjärta är kvar där nere. Att arbeta så nära lejonen är helt fantastiskt och att träffa lejonungarna för första gången var ren kärlek vid första ögonkastet. Att träffa så mycket underbara människor, både vols, handlers, guider och andra människor i personalen, är verkligen en gåva. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte och jag planerar redan en tur tillbaka till Lion Breeding.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?
Egentligen är det så att någon från projektet ska hämta upp dig på flygplatsen. Men mitt plan från Johannesburg blev inställt, vilket resulterade i att jag anlände till Harare 6 timmar senare. Då var det för sent att åka till projektet (tar ca 4 h med bil). Istället fick jag sova hos Carol, som har ett bed and breakfast. Det var inga konstigheter. Jag ringde bara projektet så fixade dem allt. Dagen efter fick jag åka buss till Gweru där personal från projektet hämtade upp mig och körde mig till parken.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
De två första dagarna på projektet är enbart introduktion. Såhär i efterhand var det väl inte jätte wow, men absolut nödvändigt. Det är väldigt kunnig personal som tar hand om dig under dessa dagar och du lär dig allt från projektets uppbyggnad till ormhantering till "elephant training". Senare får du även en "horse introduction".

Du valde att volontärarbeta i 2 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Nu va det så att jag var på lion breeding i två veckor och sen kids and lion i tre veckor, så jag var sammanlagt på projekten i fem veckor. Ska man bara åka på lion breeding tycker jag två veckor är för lite. Eftersom det är introduktion två dagar och sen tar det några dagar att komma in i allt. Då har du helt plötsligt "bara" en vecka kvar. Inte ens på fem veckor fick jag göra allt.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Vår uppgift är att hjälpa till med diverse saker i parken. Projektet går ut på att öka antalet vilda lejon i Afrika, så det ska även vi jobba mot. Vi volontärer är en viktig del på så sätt att vi hjälper till med de små lejonen att de får komma ut i det vilda och att de får övrig stimulans. Vi hjälper även till uppe på breeding program där det finns vuxna lejon att ta hand om och städa efter.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
I parken finns fyra tama elefanter. De får du träffa din andra dag på projektet då du får en elephant ride. Sen får du "elefantuppgifter" då och då under din tid på projektet. Det finns även hästar som du får möjlighet att jobba med på olika sätt. Övrigt i parken finns det zebror, giraffer, anteloper och mycket mer! Du kommer dem riktigt nära emellanåt, vilket är häftigt.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Oj, det är jätteolika från dag till dag. Dagen är indelad i "sessions". Innan frukost gör du oftast en lion walk, alternativt släpper ut elefanterna och städar deras bomas/inhägnader. Mellan frukost och lunch kan du göra allt från "snear sweep" – leta fällor i buschen, "breeding program cleaning" – städa inhägnader, "meatprep" – stycka kött till lejonen och mata dem, "lion feed" – ge lejonen mat, "water" – fylla på vatten, "long lion walk" – går med lejonen en längre tur mellan 6.30-12, "road repare" – laga vägar, "fence" – laga staket, "behaviour enrichment" – göra leksaker till lejonen av enbart naturens kvistar, grenar och löv osv, "cubsit" – sitta inne hos lejonungarna och mysa osv osv.

Efter lunch mellan 14-16 kan du bli satt på samma saker. Mellan 16-18 var det "lion walk", "elephant hurding" – ta tillbaka elefanterna till deras bomas eller "elephant food" – fixa mat/hugga ner träd till elefanterna. 18.15 varje kväll var det möte. Där går man igenom nästkommande dag och om det är något speciellt som händer eller behövs tas upp. Efter kvällsmat händer det ibland att där är aktiviteter du kan vara med på men oftast är det frivilligt t.ex. "night encounter" – där du tar ut de lite äldre "ungarna" för att jaga. Men allt är väldigt olika från dag till dag. Vad som helst kan hända och helt plötsligt händer det något som slänger om allt.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Det överträffade mina förväntningar! Du får göra otroligt mycket med lejonen och du kommer dem riktigt nära.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Det är mycket bättre standard på allt än vad jag förväntat mig. Bra mat, ordentliga duschar och toaletter, bra service från personalen.
I övrigt har allt överträffat mina förväntningar. Det är omöjligt att sitta hemma i Sverige och tänka hur det kommer vara. När du väl är på plats blir allting verkligt och det är verkligen en helt annan vardag än här hemma.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Har inte tänkt på den så mycket, så jag antar att den är bra. Där är alltid personal du kan vända dig till om det skulle vara något och du är alltid tillsammans med andra volontärer. Där är "vakter" som cirkulerar i parken dygnet runt. Jag kände aldrig mig otrygg i någon situation, varken när jag hade fritid eller när jag jobbade med lejonen.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Helt klart att få träffa lejonungarna och att man hade så mycket kontakt med dem. Jag åkte även till Vic Falls i fem dagar, det är också en höjdpunkt. Det är så svårt att välja ut höjdpunkter när man njuter av varje sekund och vad man än gör.

Upplevde du Zimbabwe som säkert land att vistas i?
Eftersom du aldrig är själv så upplevde jag det som säkert. Zimbabwe är väl inte världens roligaste land egentligen. Men jag blev aldrig påverkad på ett negativt sätt.

Vilket är det bästa minnet från resan?
Som sagt, så svårt att välja ut något specifikt när man tycker hela grejen är helt underbar! Men alla lion walks, bungeejump i Vic Falls, alla fester, night encountern och alla underbara människor.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Absolut! Tveka inte – åk! Jag har velat göra detta i många år, men det har alltid fallit på att jag inte vill åka själv. Men det är inga problem alls att åka själv! ÅK!

Finns det något du inte nämnt ovan som du tycker läsarna bör veta?
Nojja inte så mycket innan du åker, det mesta faller på plats eller löser sig när du väl är där. Tänk på att du måste ha kläder att ha på dig när de andra är i tvätten! Tar minst ett dygn att få tvättat. Där finns skåp som du kan ha dina värdesaker i. Ta med ordentligt med kontanter i småvalörer, men inte för mycket. Du är i byn varje lördag och då kan du ta ut om du behöver mer.

Läs mer om Lion Breeding

Boka din resa

Läs om Isabelles volontärresa med lejon på projektet Victoria Falls

Thu, 18 Apr 2013 08:01:23 GMT

Jag heter Isabelle, fyllde 19 under min tid i Vic Falls. Jag är en person som älskar att resa och träffa nytt folk. Det här var min första resa utan någon familjemedlem och jag är säker på att jag kommer göra en liknande resa igen (om inte en tillbakaresa till det underbara gänget i Vic Falls jag precis lämnade bakom mig). Jag skulle stannat på lejonprojektet i fyra veckor, men kände efter tre att jag inte var redo att åka, så jag förlängde ytterligare två veckor, så sammanlagt var jag på projektet ii sex veckor.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet i Vic falls, Zimbabwe?
Tack! Det har varit sex helt underbara veckor. Att lämna projektet, folket och Vic Falls var en av de svåraste sakerna jag någonsin behövt göra. Att träffa lejonen var underbart och efter några veckor har man fått en personlig koppling till alla lejon. Mot slutet inbillar man sig att även lejonen känner samma sak, då de kommer springande mot stängslet när man själv står utanför och vill gosa, och de lyfter på benet när de ligger på marken och vill bli klappad på magen. Alla människor som arbetar vid projektet är också allt för härliga!

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?
Ja, Nathan (vet inte exakt hans titel, men typ projektledare. Han tog hand om oss volontärer) hämtade mig och en till svensk tjej från flygplatsen. Det var dock inte en upplevelse fylld av lika många tårar som när han sex veckor senare skjutsade oss tillbaka till flygplatsen för att lämna av oss där! När han hämtade mig stog han där med en lapp med mitt namn, och när vi presenterat oss fick jag en flaska vatten (det var då ca. 40 grader ute, så vattnet räddade min dag). Sedan körde vi till lodgen där vi skulle bo och vi hade en kväll tillsammans med de andra volontärerna, innan vi på måndagen började jobba.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Jag läste flera bloggar, skrivna av folk som varit på projektet, så jag visste hur dagarna såg ut osv. Under de månaderna jag gick och väntade på att få åka iväg hann jag även googla projektet, gå med i ett flertal facebookgrupper och såklart läsa igenom GoXplore´s hemsida några hundra gånger. Att jag hade så bra kontakt med Camilla, som jobbar på GoXplore och hjälpte mig med alla förberedelser, var också skönt. Stort tack till dig!

Du valde att volontärarbeta i 4 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Nej, men det finns ingen lagom tid. Man känner sig aldrig redo att lämna projektet! Jag är otroligt glad över att jag förlängde två extra veckor. Den första veckan lär man känna alla människor och lejonen, och efter det vill man inte åka därifrån! Efter fyra veckor kände jag att jag gjort det mesta man kunde göra, men jag kände mig ändå inte redo. På söndagarna har man en ledig dag och det är under den man oftast gör aktiviteter utöver projektet, t ex. rafting (man kan såklart ta ledigt från projektet om man vill göra aktiviteterna någon annan dag, fast det vill man inte för man vill spendera så mycket ti som möjligt med lejonen). Jag är glad att jag fick sex sådana dagar, så jag även han slappa några dagar och gå till ett cafè i närheten!

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Varje dag var vi ute på Client walks, där vi tog ut lejonen i bushen och träffade clients (turister som betalar för att få träffa lejonen en stund), som fick gå med lejonen och knäppa lite kort. Under dessa Client walks gick vi med och såg till att allting gick som det skulle. Vi fick även hjälpa till med att knäppa kort och förklara varför vi var där, varför vi behövs osv. Varje morgon hade vi även papper med oss, där vi varannan minut skrev ner vad lejonen gjorde. Detta för att lejonen som bor där senare ska placeras in i nya flockar och då jämför man lejonens personlighet ( t ex. om lejonet är lat eller liknande), och så parar man ihop lejonen som skulle passa bra ihop som en flock.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Två gånger åkte vi ut till en nationalpark för att räkna djur. Vi satt i en bil som åkte igenom denna park och så antecknade vi hur många djur vi såg. Detta tog några timmar, så vi stannade även för frukost och lunch. Jag fick se många djur, såsom giraffer, impalas, kudus, och fler djur jag inte vet vad de heter på svenska. I bushen, dit vi tog lejonen, fick vi även se bufflar och elefanter. I staden sprang det omkring massvis med babianer och även vårtsvin kunde man få se ibland. Löst gick även åsnor och kor. Vi åkte även ut på natten en gång, för att leta djur. Dock så såg vi bara en impala, en gam och en hyena, men vi hade mysigt ändå!

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Vi klev upp och åkte iväg till lejonen kl. 06.20. Jag är en kvällsmänniska, men att börja tidigt störde mig inte ett dugg då jag visste att jag skulle iväg och jobba med dessa härliga människor och de underbara lejonen! Det tog ce. 10 minuter att komma till Masuwe, där vi jobbade. Vi drack lite kaffe och te innan vi gick på dagens första client walk. Efter två timmar åt vi frukost. En timme senare hade vi en annan aktivitet. Det kunde vara en lektion om historia, kultur, språk (vi fick lära oss flera ord med klick-ljud i!), spindlar och ormar eller om hur man kan använda träd som t ex. läkemedel. Man kunde även få umgås med lejonen utan clients, tillverka vandringspinnar, eller åka till en lokal skola och hålla i en kort lektion (detta gjorde man såklart i grupp). Efter denna aktivitet åt vi lunch och sedan åkte vi tillbaka till stället vi sov på, för en lunchrast. Sedan åkte vi tillbaka till Masuwe och jobbade i två timmar till, för att senare åka tillbaka och äta middag. På kvällarna bara umgicks vi och hade det mysigt!

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja, jag hade väl kanske inte förväntat mig så mycket då jag inte riktigt visste hur lejonen skulle vara, men vi fick klappa och umgås med dem vaje flera gånger om dagen. Som sagt, man känner verkligen att man får en personlig koppling till varje lejon.

På projektet i Vic falls får man ju även hjälpa lokalbefolkningen (skola, barnhem), kan du beskriva hur detta var, hur länge och hur många dagar per vecka man gjorde detta?
Vi åkte till ett barnhem i närheten, ca 1,5 h varje lördag. Det bor sex barn på detta barnhem, men många barn från samhället kom och hälsade på, så det var ett stort gäng med barn där när vi hälsade på. En gång höll barnen även en egen talangtävling som vi fick komma och kolla på. De dansade och sjöng och jag måste säga att de har enorma talanger! Varje gång vi kom till barnhemmet sprang alla barnen fram till oss för att välkomna oss och de älskade att fläta våra hår (detta var dock väldigt smärtsamt, men det gjorde inget!). Alla volontärer gick därifrån med ett stort leende på läparna, varenda gång vi varit där!

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Maten var mycket bättre än jag väntat mig att den skulle vara! Vi åt en väldigt engelsk frukost på morgonen och till lunch fick vi t ex. fish and chips, pizza, pasta eller så. Middagen bestod av kött och ris, eller potatis. Att få vegetariska alternativ gick helt utan problem!
På lördagkvällarna gick de som ville ut till en lokal bar, vilket jag inte hade väntat mig. Jag hade inte med mig några finkläder, men jag fick låna av andra volontärer. Hade önskat att jag visste att vi skulle ut så pass mycket som vi gjorde, så jag hade kunnat ta med mig passande kläder, smycken osv. Men detta var grymt roliga kvällar och alla volontärer kom så nära varandra!
Projektet i helhet var mycket bättre än jag förväntat mig, på alla sätt! Det var en tjej som varit på projektet i två veckor när jag kom dit, och var där ytterligare två veckor. Sedan skulle hon åka till ett annat projekt i Zimbabwe, men hon saknade det här projektet så mycket att hon kom tillbaka igen efter mindre än en vecka!

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Mycket bra, jag har aldrig känt mig osäker. Vi fick inte gå ensamma ute på kvällen. Detta var inte pga. tjuvar eller så, utan för att man kan stöta på en arg elefant eller buffel och det vill man inte! Säkerheten är ingenting att oroa sig för.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Jag ogillar den frågan skarpt, för det går verkligen inte att svara på! Alla stunder med lejonen var underbara och varje stund med dem var underbar. En tjej som var på samma projekt som mig träffade en kille som bodde i Vic Falls. Det gav oss en möjlighet att resa runt i staden mer än de andra. Vi åkte till en flod och badade, hade en barbeque och fick se massvis med vackra platser runt omkring.
Under promenaderna var man tvungen att ta med en promenadpinne. Under min första vecka fick jag en handgjord pinne av en man som jobbade där, Gift. Denna pinnen blev min kära pinne som jag aldrig släppte. En dag skulle jag åka och hålla en lektion i en lokal skola, och under tiden tog en av de nya volontärerna min pinne, och lyckades tappa bort den! Töntigt nog blev jag besviken, det hade varit min kära pinne i många veckor och vi hade varit med om mycket tilsammans, fanns på oändligt många bilder tillsammans (Min kärlek till pinnen var stor, men jag måste erkänna att jag överdriver lite). Men några dagar senare kom en kille på projektet fram och gav tillbaka min älskade pinne. Detta var en höjdpunkt, och jag släppte aldrig min kära pinne igen! (Försöker få det att låta som en kärlekshistoria, jag hoppas ni känner vilket känslomässigt, kärt återseende detta var!)

Upplevde du Zimbabwe som säkert land att vistas i?
Denna fråga kanske jag råkade svara på tidigare, men som sagt; Säkerheten är ingenting att oroa sig för!

Vilket är det bästa minnet från resan?
En speciell händelse jag fick vara med om där borta var min födelsedag. En kvinna som jobbar vid projektet varnade mig i förväg att det är tradition att kasta ner födelsedagsbarn i poolen, men jag tvivlade på att de skulle göra så mot mig. Den 19e november, på min födelsedag, gick jag till middagsbordet och de andra volontärerna hade dukat fint, med ballonger, fina servetter och de hade gjort det jättefint! Vi åt middag och efteråt bjöd de på tårta. Men innan vi åt tårta kom kocken och en volontär och lyfte upp mig. Jag förstod genast vad som väntade, men det gick inte att muta dem till att inte göra det. Några sekunder senare låg jag minsann och flöt i poolen! Men T.I.A (This is Africa), jag torkade snabbt och när jag fick tårta blev jag glad iallafall! Det var helt klart den bästa födelsedagen någonsin!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Utan att tveka! Det vet jag att alla volontärer som var på projektet samtidigt som mig skulle. Jag har fått vänner för livet och kommer garanterat åka tillbaka till Zimbabwe igen!!

Läs mer om Victoria Falls

Boka din resa

ERBJUDANDE! Få 2000kr i rabatt på din Nya Zeeland-resa

Mon, 15 Apr 2013 08:02:46 GMT

Res till "Sagan om ringen landet" och upplev en av världens absolut häftigaste backpackerdestinationer. Surfa, bada i heta
källor, simma med delfiner, upplev den coola Maorikulturen, vandra över glaciärer, och testa all världens extremsporter på
plats! Nya Zeeland är magiskt vackert med en skön avslappnad stämning.

Vi kan nu erbjuda en mycket bra rabatt på vårt Nya Zeeland-program, boka din NZ resa innan 30 juni 2013 och få 2000 kr i
rabatt på ditt program. VIKTIGT! Ange NZ-rabatt när du bokar.

Läs mer om Work & Travel Nya Zeeland

Boka din resa till Nya Zeeland

Läs om Irmas volontärresa på Lion Breeding i Zimbabwe

Mon, 11 Mar 2013 12:56:51 GMT

Är en glad och nyfiken tjej som är 20 år som bor i lilla Vetlanda i Småland. Jag har alltid drömt om att åka iväg till Afrika
och har nu varit iväg på min livs resa. Jag älskar att resa och vill se mig om i världen och Afrika har alltid varit en
drömdestination.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet Lion Breeding, Zimbabwe?

Tack! Resan har varit helt fantastisk! Har fått uppleva saker jag aldrig trodde var möjligt, så som att få vandra med lejon och
mata lejonungar med nappflaska. En upplevelse som alla borde få vara med om. Dessutom har jag träffat så många härliga
människor och fått vänner för livet.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?

Ja, när vi landade i Harare så mötte vi en otroligt trevlig kvinna, Carol, som mötte upp oss. Vi stannade hos henne första
natten innan vi åkte vidare till Antelope Park.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Introduktionen var väldigt bra! Vi visades runt på reservatet och fick lära oss om projektet och om hur organisationen var
uppbyggd. Alla var väldigt vänliga och man kände sig välkommen.

Du valde att volontärarbeta i 3 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?

Tre veckor skulle jag rekommendera. Det är en bra tid och man känner att man verkligen kommer in i projektet och testa
på allt.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?

Vår huvudsakliga uppgift var att vandra med lejonen på så kallade "lion walks". Då går man i grupp och vandrar med
lejonen i det stora reservatet. Men även städning av burar, ta hand om lejonungarna och hjälpa till med att fylla på vatten
till lejonen tillhörde de vanligaste uppgifterna. Så att se till att alla dagliga sysslor blir gjorde är vad vi volontärer hjälper till
med.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?

Ja, det fick jag! Det var en häftig känsla. Att få känna att man vandrar på samma plats där vilda djur lever är en känsla utöver
det vanliga. Det roliga var att man fick se så många olika djur, alltifrån zebror till giraffer.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?

Tidigt på morgonen så träffas man i loungen och får reda på hur ens dag kommer att se ut. Vanligt vis brukar man börja dagen
med en lion walk eller så träffar man elefanterna och städar deras burar. Efter första passet så samlas man i volontärcentret
igen och äter frukost tillsammans. Efter frukosten bär det av till nästa arbetsuppgift. Det kan vara städning, lejonpromenader,
patrull av området, förbereda kött, "Bush Walks", rida elefanter eller annan allmän skötsel av området. Efter pass nummer två
är det dags för lunch och då träffas alla volontärer och man pratar om hur dagen har börjat. Efter lunchen sätter man igång
med de två sista passen. Under eftermiddagen brukar man passa lejonungarna, rida eller rykta hästarna, fylla på vatten eller
bygga leksaker till lejonen. Sist på kvällen innan middag så får man information av sin koordinator som tar upp aktiviteter de
kommande dagarna och man pratar även om hur dagen har varit. Efter det avslutas dagen med middag och om man inte är för
trött efter dagens aktiviteter så brukar man sitta en stund vid lägerelden och prata med de andra volontärerna.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?

Ja! Om inte bättre än vad jag hade förväntat mig. Det är det som är en av höjdpunkterna med detta projekt att man får komma
så nära lejonen.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Det var jätte bra! Personalen var jätte bra och det var roligt att få möta människor från olika delar av världen som åker dit och
man delar samma intressen. Jag fick verkligen spendera mycket tid med lejonen och att man också fick komma nära djuren
gör att upplevelsen blir så unik.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Säkerheten var också väldigt bra! Jag kände mig aldrig rädd.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Att jag fick uppleva min dröm att vandra och umgås lejon på det sätt jag fick göra, men även att jag fick träffa alla dessa
antastiska människor på projektet.

Upplevde du Zimbabwe som säkra land att vistas i?

Ja, det gjorde jag. Jag var alltid med någon från projektet var jag än vistades i landet, så jag upplevde inte något annat.

Vilket är det bästa minnet från resan?

Det är svårt att säga. Men jag tror ändå att det var det första mötet med lejonen. Den känslan känns svårslagen.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?

Absolut! Detta har varit en underbar upplevelse. Jag har lärt mig mycket om Afrika och om människorna och om djuren som
lever där. Men jag har även lärt mig mycket om mig själv och man får ett nytt perspektiv på livet. Det finns mycket att
uppleva, se och göra i Zimbabwe och jag kan inte annat än rekommendera andra att åka hit! Du kommer inte att ånga dig!

Läs mer om Lion Breeding i Zimbabwe

Läs om Johans volontärresa på Schimpansprojektet i Zambia

Mon, 11 Mar 2013 12:22:25 GMT

Jag är en kille på 27 år från Stockholm som arbetar inom bygg. Har varit intresserad av primater i stort sett hela mitt liv och
passade därför på att åka ned för volontärarbete i januari i år. Som person är jag snäll och värnar om djur i allmänhet.

Välkommen hem, hur har du haft det på schimpansprojektet i Zambia?

Tack! Jag har haft det jättebra under min vistelse. Det har varit väldigt givande att besöka Afrika och specifikt Zambia och ta
del av en ny kultur samt lära känna schimpanserna nära inpå.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig? Berätta hur det gick till.

Javisst, jag blev upphämtad av vår Volunteer Manager Ian ifrån Schimpansprojektet där jag både bodde och arbetade. Han
väntade vid flygplatsen när jag kom fram och körde mig sedan till Chimfunshi.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Jag kände mig väl mottagen, alla var trevliga och tillmötesgående. Introduktionen fick jag av Ian när han skjutsade mig ifrån
flygplatsen. Jag fick förklarat hur arbetet skulle vara upplagt de kommande fyra veckorna och jag kände att jag visste vad
jag behövde när vi kom fram.

Du valde att volontärarbeta i fyra veckor, var detta en lagom tid?

Till en början kändes fyra veckor som en lång tid, saknaden efter familj och vänner var stor. Men dagarna rullade på bra och
jag hade att göra så tiden gick snabbt ändå. Fyra veckor kändes i slutändan lite kort, men nu i efterhand var det lagom.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?　　

Dagen startade 7.30 efter att vi ätit frukost, då blev vi skjutsade till inhägnaderna där schimpanserna fanns. Där fick vi göra
olika utmanande verktyg till schimpanserna så de skulle stimuleras, exempelvis mango gömda i plaströr som de sedan
skulle få ut. Vi fick även hjälpa till att göra mat till dem tillsammans med skötarna på plats, 11.30 varje dag var det dags att
mata dem. Efter lunch jobbade vi med underhåll av exempelvis stängsel och annan skötsel. Ibland planterade vi fruktträd på
området, och så brukade vi hjälpa till med att rengöra inhägnaderna. Dagarna slutade vid 16, då åkte vi hem och åt middag.
Middagen tillagades av personal där vi bodde, efter vi hade ätit spenderades kvällen runt en eld med brädspel om vädret tillät.

Fick du vara med schimpanserna på det sätt som du förväntat dig?

Inte helt och hållet. Jag hade föreställt mig att de skulle vara lite mer fria än vad de var. I och med tjuvskyttet levde
schimpanserna i inhägnader för sin egen säkerhets skull, vilket så klart är tråkigt både för dem och för mig. Men så var
verkligheten där nere. Vi fick vara med om "bush walks", vilket innebar att vi fick gå in i inhägnaderna tillsammans med en
skötare. Då får man gå fritt bland vissa utvalda schimpanser som är vana med mäniskor, en del av dem är inte det och kan
bli väldigt aggressiva och farliga att vistas nära. Det var en häftig upplevelse att vara så nära inpå. Överlag är jag nöjd med
umgänget med schimpanserna.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Jag hade inte förväntat mig så mycket inför resan, för att slippa bli besviken. Det gör att jag är jättenöjd med min upplevelse
i helhet.

Hur var maten och boendet? Hur många var man i samma rum? Hur många volontärer var på plats
samtidigt?

Vi bodde i betonghus uppdelade med några rum. Eftersom det endast var tre volontärer på plats samtidigt kunde jag ha ett
eget rum, vilket såklart var skönt. Maten var jättegod, och jag är glad att jag utan problem kunde få vegetarisk kost.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Jag tyckte det var bra. Vi hade en nattvakt på området där vi bodde som skulle se till att inte obehöriga var där. Det kändes
tryggt.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

För mig var det en stor grej att få komma iväg på egen hand till ett främmande land och samtidigt få en dröm att gå i
upplevelse genom att få träffa och umgås med schimpanser.

Upplevde　du Zambia som säkert land att vistas i?

För mig så var upplevelsen säker, ja. Invånarna i landet var väldigt trevliga, gästvänliga och tillmötesgående. Det uppstod
aldrig någon olustig eller osäker situation. Inte ens när vi besökte den närliggande staden Chingola.

Vilket är det bästa minnet från resan?

Ett av mina starkaste minnen är att få träffa schimpansungarna som var mellan 2-5 år. Det hade jag längtat efter och det
uppfyllde förväntningarna att se dem springa runt och busa med varandra.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zambia?

Det skulle jag absolut göra. Det har varit en väldigt givande upplevelse och jag skulle gärna återvända till Afrika igen.

Läs mer om schimpansprojektet

Läs om Veronicas volontärresa i Costa Rica

Mon, 11 Mar 2013 11:51:49 GMT

Jag heter Veronica och just nu befinner jag mig mitt i studierna. Studerar turismprogrammet på Linnéuniversitet i Kalmar.

Välkommen hem! Berätta, hur har du haft det i Costa Rica?

Jag hade det riktigt bra i Costa Rica! Fick uppleva mycket och lärde känna underbara människor.

Hur kom det sig att du valde just Costa Rica?

Största anledningen till att jag valde Costa Rica var för att jag växte upp där. Min familj flyttade dit när jag var 9 månader och
vi bodde där sen i 6 år. Hade planer på att åka dit i vilket fall som helst men ville gärna göra något bra medan jag var där och
det var då jag hittade GoXplore.

Hur länge var du iväg och vilket/vilka projekt volontärarbetade du med?

Jag var iväg i 3 ½ månad och varvade volontärarbete med resande. Jag arbetade på ett barnhem i Cartago och sedan var jag
även i en nationalpark, Corcovado.

Du bodde på Costa Rica Backpackers de första dagarna, vad tyckte du om detta hostel?

Costa Rica Backpackers har jag bara bra minnen ifrån. Jag bodde inte där de första dagarna då jag bodde hos lokala vänner.
Men när jag reste runt i landet sista månaden med mina svenska vänner så bodde vi där 2 ggr. De hjälpte oss med allting
och man bor där för ett prisvärt pris. Köket var fräscht och så var även rummen. Läget är riktigt bra då det ligger i centrala
San José.

Dagen efter ankomst hölls ett informationsmöte, berätta lite om detta, fick du all information du
behövde?

Då jag bodde hos lokala vänner första veckan så missade jag informationsmötet på hostelet. Men jag fick informationen via
telefon och sedan så kom min kontaktperson till värdfamiljen som jag sedan bodde hos under spanska-kursen.

Hur var dina spanskkunskaper innan du åkte? Kände du dig någonsin orolig över det spanska
språket?

Jag kände mig trygg med spanskan innan jag åkte och kände mig aldrig orolig. Men åkte dit med inställningen att bli ännu
bättre.

Hur länge varade din spanskkurs och hur många timmar per dag pluggade du? Kände du att den var
nödvändig?

Min spanskakurs varade i 2 veckor och jag pluggade ca 5-6 tim per dag. Men känner i efterhand att det hade varit bättre
med några veckor till, då två veckor gick lite fort. Trivdes bra i klassen och med lärarna så det var tråkigt att lämna dem
också.　

Visst var det så att man kunde lägga till fler lektioner om man behövde och ville, gjorde du det?

Ja, det kunde man göra men det gjorde jag inte. Var för ivrig att komma iväg och volontärarbeta J

Under spanskkursen bodde du hos en värdfamilj hur var detta? Kunde värdfamiljen någon engelska?
Bodde du bra?

Jag bodde hos en costaricansk kvinna och hon tog bra hand om mig. Vi var flera volontärer som bodde där samtidigt. Men jag
fick mitt egna rum och det var helt dugligt för den korta tid som jag bodde där. Vi fick mat och hon hjälpte till om det var något
som man undrade över. Hon pratade ingen engelska utan det var spanska som gällde hela tiden, vilket jag tyckte var mycket
bra.

Låg boendet långt ifrån kursen? Fick du hjälp av familjen att hitta osv?

Området jag bodde i var en stadsdel i San José och det tog ca 10-30 min med bussen till skolan, beroende på hur
rusningstrafiken var. Där man gick av bussen tog det kanske 5 min att gå till skolan ifrån och det var lätt att hitta. Det bodde
även en vän till värdmamman i samma hus, hon pluggade på universitet i San José. Hon åkte med mig till skolan första
dagen och visade mig vägen. Hon visade mig även andra viktiga ställen och hjälpte mig även med plugget om jag hade några
frågor. Henne har jag även kontakt med än idag.

Hur kändes det att lämna värdfamiljen efter avslutad spanskkurs för att åka vidare till en annan
värdfamilj för att påbörja volontärsprojektet? Spännande, utmanande, kul?

Det var tråkigt att lämna värdmamman och hennes inneboende, jag lärde känna henne och dem väl. Men det var spännande
att komma iväg och se något nytt. Alltid utmanande att komma till en ny värdfamilj och anpassa sig efter deras hem och
sätt att leva. Men alla de värdfamiljer som jag bodde hos var så snälla och omhändertagande. Så länge man visar öppenhet
och intresse för deras kultur så får man så mycket tillbaka.

Vad var era huvudsakliga arbetsuppgifter på respektive plats? Trivdes du?

På barnhemmet så var den huvudsakliga uppgiften att vara med barnen. Leka med dem, hjälpa till med läxorna, hämta och
lämna dem på skolan, ta dem till lekparken etc. Man kunde även hjälpa till i köket, att ta hand om tvätten var en daglig
syssla(vika den). De som arbetade där uppskattade när man tog tag i något själv, all hjälp togs tacksamt emot. Jag trivdes
bra där, självklart så kunde det vara jobbigt ibland men i längden så var det ju trots allt barnen man var där för.

När jag var i nationalparken så befann jag mig strax utanför den, jag bodde i en by som hette Drake Bay. Där låg själva
kontoret som vi utgick ifrån. Det var två som arbetade där, Mayra och Alvaro, båda två var riktigt trevliga personer. Jag
fick följa med dem till skolor där vi föreläste och hade lektioner med barnen om ekologisk hållbarhet och att ta hand om
miljön etc. Vi gjorde även andra sysslor såsom att plocka skräp på stränderna, fixa staket, måla skol-väggar. Jag var
ensam volontär nästan hela tiden, mina två första dagar så var det även en amerikan där men sen drog han vidare. Men
det gjorde ingenting då jag lärde känna så många på plats.

Hur såg en vanlig dag ut på projektet? Vilka arbetstider hade du?

På barnhemmet så befann man sig på plats på morgonen runt 9 och gick hem mellan 2-4 på eftermiddagen. Det
berodde lite på vad som hände och behövde göras.

När jag kom dit var det oftast något barn som ville leka så då gjorde man det ett tag. Mellan 11-12 så kunde man få
uppdraget att hämta barn på skolan, de som hade klasser på morgonen. Man gick oftast flera volontärer då det kunde
vara 8-10 barn som skulle hämtas. När det var dags för lunch fick man hjälpa till med de yngsta och se till att de fick i
sig mat. På eftermiddagen så vek man antingen tvätt, lekte med barnen, diskade upp efter lunchen osv.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Allt var bra. Visste inte vad jag skulle förvänta mig faktiskt, så allt blev så mycket bättre då eftersom jag inte hade
skapat någon speciell bild innan jag kom dit. Man får ha överseende med att de inte har alla resurser och man får
göra det bästa man kan av situationen. Alla var så trevliga och jag lärda känna andra volontärer som jag har kontakt
med än idag.

Vad var de stora höjdpunkterna när du var iväg på din volontärresa?

Att lära känna så många nya människor och se samarbetet bland alla inblandade-de lokala och oss volontärer.
Responsen man får från exempelvis barnen på barnhemmet när man lär känna dem och man visar att man bara vill
dem väl.

Träffade du andra volontärer i Costa Rica?

Ja, det gjorde jag. Jag lärde känna flera volontärer på projekten jag var på och även när man reste runt i landet.

Hade du tid att resa något på egen hand inom Costa Rica? Gjorde du några aktiviteter väl på
plats tex surfade, dansade salsa osv?

Jag hann resa runt mycket under mina månader i Costa Rica. Passade på att åka iväg på helgerna och sedan så reste jag
runt sista månaden. Jag testade på zip-lining, bungee-jump, forsränning och hann även med att surfa.

Besökte du några av grannländerna Panama eller Nicaragua?

Jag behövde förlänga mitt visum så då passade jag på att besöka Panama. Planerna var att vi skulle besöka Panama City
också, men vi fastnade på Bocas Del Toro. Men det gjorde inget, Bocas är en riktigt fin ö-grupp med massor av härliga
stränder och schysst häng.

Varför tycker du att man ska jobba som volontär?

Om man känner att man vill göra skillnad och vill hjälpa till så är volontärarbete något riktigt fint. Även fast det kan vara
slitigt och det inte ges någon lön, så får man så mycket tillbaka för det man gör. Man får en fin erfarenhet, du lär känna
så fina människor som uppskattar det du gör för dem och deras land samt att du får ett helt annat perspektiv på livet.

Vad är det bästa minnet som du tar med dig?

Alla nya vänner som jag har lärt känna i Costa Rica, innan hade jag redan en stor bekantskapskrets, men nu har jag
utökat den ännu mer. Lärde känna folk som var så öppna och lät mig ta del av deras liv och fick mig att känna mig som
en i familjen.

Skulle du kunna rekommendera andra att göra samma resa som dig?

Och i så fall varför?Ja, det kan jag definitivt göra. Varför? För att man kommer att få uppleva massor och att man
kommer att utvecklas så mycket själv. Det är även riktigt bra att ha med i sitt framtida CV att man har volontär-arbetat,
det visar mycket vad man är för slags person. Så, ja, passa på! Man behöver inte volontärarbeta flera månader i sträck
om man inte vill det, man kan kombinera arbetet med sitt resande.

Vi tackar så mycket för din tid och önskar dig all lycka i framtiden!

Läs mer om volontärresor till Costa Rica

Läs om Emmas volontärresa på vithajsprojektet i Sydafrika

Tue, 05 Feb 2013 15:53:24 GMT

Välkommen hem, hur var din volontärresa i Sydafrika?
Den var helt fantastisk. Sydafrika är verkligen ett annorlunda land jämfört med Sverige. Projektet jag jobbade på var fantastiskt
kul och jag lärde mig mycket av att vara där. Det är en resa jag sent kommer glömma.

Hur kom det sig att du valde att åka på en volontärresa med djur?
Jag har alltid varit en djurälskare och har sedan jag var liten alltid velat jobba med djur. Jag har under de senaste åren jobbat
med barn och har fått uppleva hur det är och därför känner jag att jobba med djur som man inte kan hitta här i närheten av
Sverige var ett självklart val.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen från projektet?
Den fungerade hur bra som helst. Jag fick lite problem med mitt bagage som hade fastnat i Johannesburg när det egentligen
skulle hela vägen till Kapstaden men tack vare att alla hjälpte mig på plats från både vandrarhemmet och flygplatsen så
löste det sig snabbt.

Du valde att åka i december, hur var vädret & projektet då?
Det var varmt i luften och solen stekte på kroppen. Vattnet var även varmare än vad det brukar. Men jag fick förklarat för mig
på plats att det är svårare sikt i vattnet under deras sommartid (den tiden jag befann mig där) och mycket bättre sikt under
deras vintertid. Jag hade även lite otur med vädret eftersom att det blev storm någon dag och det var alldeles för stora vågor
för att kunna ta med sig kunder ut på havet.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Helt klart bra. Det var inget som var oklart!

Du valde att volontärarbeta i två veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Jag skulle föredra att åka under en längre tid, eftersom att man aldrig vet riktigt hur väder och vind blir. Dessutom kommer
man nära alla crew- medlemmar, speciellt i slutet vilket gör det väldigt svårt att lämna dom redan efter två veckor. Trots att
jag bara var borta i två veckor så fick jag uppleva otroligt mycket och lära mig mycket mer än jag någonsin kunde ha
förväntat mig.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?
Att hjälpa till med allt som behövde fixas och bara finnas nära till hands. Det krävdes att man hade koll på allt som hände
runt om på båten så att man kunde hjälpa allt och alla med det som behövdes och att verkligen inte gömma sig i en liten
hörna utan vara framåt och att vara social med kunderna när det inte fanns något annat att göra men ens största uppgift
var att bara ha kul och njuta av tiden där. De sa redan från början att om det är någon uppgift som tilldelas en som man
inte är jättebekväm med så var det bara att säga till så slapp man den.

Dök du med hajarna? Hur var det?
Jag dök så många gånger att jag inte kan hålla räkningen. Det var en annorlunda känsla när man första gången hoppade ner
i buren. Jag var lika exalterad varje gång jag skulle göra mig redo för att hoppa ner i buren för man visste verkligen aldrig vad
man skulle få se. Jag blev aldrig trött på att gå i utan frågade alltid om det fanns chans att få dyka på varje tur så att de
visste om att jag ville om det fanns någon plats över, vilket det oftast fanns!

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Eftersom att jag lyckades hamna just de veckorna då det var som minst volontärer på projektet så var vi endast 2-3 stycken,
vilket gjorde våra dagar väldigt långa och fullspäckade.

En vanlig dag på jobbet började med att gå upp vid 06.00 för att sedan vara redo för att gå ner till jobbet vid 06.45 så att vi
kunde hjälpa till med att förbereda båten och packningen inför första turen vid 07.00 och första turen lämnade alltid hamnen
vid 08.00. Väl på båten hjälpte vi volontärer till med allt som alla kunder behövde hjälp med. Vi fick även hjälpa till att lägga i
buren i havet och berätta för turisterna/kunderna vad besättningen höll på med för tillfället och om de hade några frågor
angående hajarna så fick vi även svara på de så gott vi kunde.

Vi hann med tre turer om dagen som var tre timmar långa per tur, så det var bara att lasta av och på med ny packning så
snabbt det bara gick inför varje tur. Efter sista turen skulle båten dras upp på land och tvättas av så då var det bara att ta
fram svamp och tvättmedel så att vi kunde börja tvätta av hela båten. Dock slutade varje tvättning med vattenkrig mellan
alla. Detta var nog det roligaste på hela dagen. Efter detta var det bara att gå tillbaka till huset. Men efter att ha jobbat från
cirka 07.00-19.00 så var man helt matt, både fysiskt och psykiskt så kvällen slutade alltid med att vi bara tog det lugnt
och njöt av vår tid i Sydafrika. Det hände även att vi åkte och käkade på någon restaurang och att vi åkte till någon bar
senare under kvällen. Vid 20.00 fick vi alltid ett informationsmeddelande på volontärhusets telefon där det stod hur många
turer det skulle vara nästa dag och även hur många turister som skulle befinna sig på båten och vilka volontärer som
skulle få vara med och jobba på båten.

Fick du vara med vithajarna på det sätt som du förväntat dig?
Ja. Jag trodde dock inte att jag någonsin skulle få möjlighet att vara så pass nära en vithaj som jag verkligen var och att jag
skulle få se så många vithajar per tur.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Bra. Det gäller att inte tänka för mycket på hur personer på projektet är emot en för hur mycket jag än hade förväntat mig så
blev det inte alls som jag hade trott, det blev ännu bättre!

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Den var väldigt bra. Alla på projektet var väldigt noga med att vi mådde bra och kände oss säkra. Jag var själv som volontär
en kväll och då kom några som jag jobbade nere på båten och hälsade på och grillade med mig så att jag slapp sitta själv
hela kvällen.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Att få uppleva allt och att få chansen att träffa så pass underbara människor som jag fick. Det fanns inget annat att göra än
att njuta för varenda sekund jag spenderade där var magisk.

Hur många volontärer var ni på projektet?
Under min första vecka var vi 6 stycken men de alla lämnade efter hand under första veckan, därefter var jag själv en kväll
innan en kille anlände. Efter att vi hade varit endast två volontärer i några dagar så kom det en till volontär så när jag
lämnade projektet var vi endast tre stycken volontärer.

Hittade ni på några roliga aktiviteter?
Vi gjorde väldigt mycket. Dock åkte vi aldrig till Kapstaden och gjorde något, men vi åkte på alla möjliga utflykter och
gjorde allt möjligt.

Upplevde du Sydafrika som ett säkert land att vistas i?
Ja, det gjorde jag. Däremot blev jag väldigt varnad om att det inte var säkert när jag kom dit så redan då fick jag reda
på vad jag skulle och inte skulle göra för att vara säker. Men jag kände inte under någon sekund att jag var i fara i
landet.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Sydafrika?
Absolut skulle jag det! Jag är väldigt nöjd med min resa och jag fick uppleva mycket mer än jag någonsin skulle
kunna förvänta mig. Är man en djurälskare så är detta projekt verkligen helt rätt!

Läs mer om vithajsprojektet här

Ny hemsida!

Fri, 14 Dec 2012 16:35:52 GMT

Efter många månader av planering har vi äntligen fredag 14. december lanserat vår nya hemsida! Vi är väldigt stolta över det, speciellt eftersom den är konstruerad så att den ska ge en bra upplevelse oavsett om du surfar på din mobil, din tablett eller den "normala" datorskärmen. Detta är vad som kallas 'responsive' web design och därför vågar vi påstå att vi är lite före de flesta andra resebyråerna i norden.

Om du är hemma på fredag eller lördag kan du hitta några mindre brister här och där, speciellt om du använder vissa äldre webbläsare eller Internet Explorer. Vi tackar för ditt tålamod medan vi finslipar de sista bitarna under helgen!

Ser allt väldigt märkligt ut behöver du trycka Ctrl + F5 så kommer det att bli mycket bättre :) !

Dare to GoXplore!

Läs om Carolines volontärresa på Lion Breeding i Zimbabwe

Wed, 12 Dec 2012 11:50:15 GMT

Mitt namn är Caroline och jag är 28 år. Jag bor förnärvarande i Stockholm och älskar att resa, träffa nya människor och lära mig allt jag inte redan kan. Jag jobbar just nu som tågvärd på pendeltågen i Stockholm. Djur och natur har alltid varit en del i mitt liv. Jag började rida när jag var omkring fyra år och att promenera och springa i skogen är något jag älskar att göra. Mitt intresse för att se världen började för ett antal år sen, när det helt enkelt passade bra att bli en äventyrare.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet Lion Breeding, Zimbabwe?

Vart ska man börja, men jag har haft det underbart, fantastiskt, omtumlande, lärorikt och utvecklande. Det har varit spännande möten med människor från hela världen, vilket har varit helt underbart och väldigt intressant. Allt är annorlunda men är man flexibel och öppen så finns det så mycket att hämta. Mötet med djuren var en känsla som inte går att beskriva. Hur otroligt fantastiskt och mäktigt det var att få möta lejon, elefanter och få komma zebror, giraffer, impalas och buffaloes nära.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?

Efter många timmars flygning fick jag äntligen stå på marken igen och inte vilken mark som helst, den afrikanska marken. Och där möttes jag av ett vänligt ansikte från Lion Breeding och även en tjej från England, som kom att bli min bästa och närmste vän. Resan från Harare till projektet var lång men ack så intressant. Vilket landskap, vilka vägar, vilka hus... Och inte nog med de skillnaderna fick vi erfarenheten av regn, alltså ösregn, här regnande det inte droppar utan hinkar med vatten. Jag och min nya vän satt som småbarn och pekade och vi förstod att detta skulle bli en resa som aldrig skulle glömmas.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Pre-Departure Information var väldigt bra att få som en grund för vad som komma skall. Vi hade två stycken introduktionsdagar, vilket var väldigt bra. De visade filmer och berättade mycket om vad de olika sessionerna innebar. Vi fick även rundvandring på projektet. Mer kött på benen om varje arbetsuppgift fick man av guiderna som höll i själva sessionen.

Du valde att volontärarbeta i tre veckor, var detta en lagom tid tyckte du?

NEJ NEJ NEJ!!! Trots lite sömn och långa arbetsdagar flög tiden förbi men samtidigt gick det inte för fort, för jag försökte ta tillvara på all tid som jag kunde för att få ut så mycket som möjligt av resan. Jag ska inte sticka under stolen med att vissa saker var jobbiga men man måste få ha en dålig dag/kämpa lite för att uppskatta det som är bra. Det man ska tänka på är att Afrika är Afrika och allt som finns i Sverige finns inte där, men är man positiv och öppen så löser sig allting till det bästa.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?

Dagen var indelad i fyra sessioner och jag hade turen att få träffa två små lejonungar som behövde matas och underhållas. Dingane och Dala var tre månader och något av det sötaste jag sett. Lejonungarna skulle matas med mjölk fem gånger per dygn med nappflaska och sedan lekas med, en så kallas Cub Sit. De lite större lejonen, Paza och Penya hade vi Lion Walks med, vilket innebar att man var ute och gick med lejonen i bushen och gav de chansen att jaga djuren i parken. Sen fick man utföra olika sysslor på Breeding Center, städa lejonburar, göra leksaker och förbereda mat. Många andra sysslor tillkom vissa dagar så som Elephant Herding, Road Repairment och Stables.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?

På hästryggen fick vi komma andra vilda djur nära, så som zebror, giraffer, impalas och olika typer av buffaloes. Vi arbetade även ganska mycket med parkens fyra otroligt charmiga elefanter. Att få vistas i den afrikanska bushen och arbeta med vilda djur är en mäktig känsla och en känsla av frihet och lycka. Detta är det häftigaste jag har gjort... (än så länge).

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?

Runt 05.00 varje morgon vaknade vi av lejonen ryt och klockan 05.30 ringde väckerklockan. Vi arbetade från 06.25-18.00 varje dag och fick tre underbara måltider. En vanlig dag kunde se ut på följande sätt:

Session 1: Cub sit; Matade och lekte med lejonungarna Dingane och Dala (tre månader gamla).

Session 2: Enclosure Cleaning; Utförde arbeten kring Breeding Center (städa burar, förbereda mat etc.)

Session 3: Elephant Training/Herding; Tränande elefanterna (utförde konster, sparkade fotboll, elefantridning) samt var ute och gick med de i bushen.

Session 4: Lion Walks; Var ute och gick med lejonen Paza och Penya (20 månader gamla) ute i bushen.

På kvällen kan man sedan välja om man vill mysa framför brasan eller helt enkelt ta det lugnt på rummet och lägga sig tidigt.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?

Ja, absolut! Jag tänkte nog inte att vi skulle få så mycket tid att vara riktigt nära de som vi faktiskt fick (klappa och gå jämsides med dem ute i bushen, hålla i deras svans medan vi gick osv.). Guiderna var fantastiska på det sättet att de hitta mycket tid för oss att vara i kontakt med Paza och Penya och komma de riktigt nära och ta massvis med bilder samt att leka med lejonungarna Dingane och Dala.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Jag hade stora förväntningar på resan och jag tyckte att projektet levde upp till dem. De mindre bra upplevelserna var så få att de inte betydde något i slutändan då de bättre övervägde. Resan var helt klart en av mina bästa resor och jag har annorlunda och fantastiska upplevelser som jag aldrig kommer att glömma.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Vi fick mycket information om säkerheten kring Breeding Center och hur vi skulle bete oss under Lion Walks. Även ordningsregler på boendet fanns för alla trivsel. Hade man frågor och problem fanns det managers som mer än gärna hjälpte till. Guiderna var utbildade och hade många års erfarenhet och visste helt enkelt vad de höll på med, vilket är en trygghet. Jag kände mig säker under hela vistelsen.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Den stora höjdpunkten var helt klart att få samspela med lejonungarna och få delta i Lion Walks. Att få komma ett vilt afrikanskt djur nära är något väldigt speciellt. Min första elefantridning var även mycket speciell. Då fick vi till en början mata de, sitta på deras ena framben samt sitta på de utan sadel och ingenting att hålla i. Det var bara att luta sig fram och krama hårt när elefanten skulle resa sig upp. Helt underbart!

Upplevde du Zimbabwe som säkra land att vistas i?

Jag kände mig trygg överallt eftersom vi alltid hade guider med oss vart vi än gick. När vi besökte byn körde de oss dit och hämtade sedan upp oss för att sedan besöka barnhem. De är väldigt gästvänliga och visar man respekt och är lite reserverad för extremt trevliga människor undviker man helt klart problem.

Vilket är det bästa minnet från resan?

Förutom att vara nära lejonen har jag ett minne som gör att det pirrar i magen. Det var när jag och två andra hästtjejer tidigt en solig morgon hämtade hem projektets hästar, som strövar vilt omkring i parken, tillsammans med två av stallets managers. De var vilt, galet, roligt och det gick fortare än fortaste. Jag har aldrig ridit så galet som jag gjorde där men ändå känt mig så trygg och säker. Absolut frihet!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?

Älskar du djur, natur och värme. Samt är flexibel och älskar att möta olika typer av människor då är en volontärresa perfekt. Detta var min första volontärresa men absolut inte den sista =) ÅK ÅK ÅK!!!

Läs mer om Lion Breedingprojektet här

Läs om Charlottes volontärresa på Lion breeding i Zimbabwe

Mon, 03 Dec 2012 11:50:04 GMT

Först om du kunde beskriva vem du är...

Jag är en 20-årig tjej bosatt norr om Stockholm, som kände att det var dags att uppleva något helt nytt. När jag hittade detta projekt på GoXplore´s hemsida så bestämde jag mig ganska så direkt för att detta var något för mig.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet Lion Breeding, Zimbabwe?

Tack! Jag har haft det helt underbart och är fortfarande så himla lycklig. Kan inte sluta att gå igenom mina bilder och tänka tillbaka på alla otroliga stunder jag fått uppleva i Zimbabwe.

Vart landade du och var det någon som hämtade upp dig?

Jag landade i Harare ett dygn försenat pga krångel med mina flygplan. Detta var inga problem och jag blev upphämtad på flygplatsen. Spenderade sedan en natt i Harare innan jag tidigt på morgonen åkte mot lejonprojektet tillsammans med en annan tjej.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Väldigt bra. Hela de första dagarna bestod av introduktioner om vad projektet står för, hur de arbetar, min säkerhet och så vidare. Det blev väldigt mycket lyssna och lära de första dagarna. Jag blev dock snabbt medryckt i vardagen; min allra första dag fick jag förutom de första introduktionerna även gå mitt livs första lion walk samt rida elefant under fullmåne!

Du valde att volontärarbeta i 4 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?

Ja, jag tyckte att det var en lagom tid. Man kommer verkligen in i rutinerna och dessutom så hinner man lära känna personalen och de andra volontärerna väldigt bra. Jag rekommenderar andra att åka 3-4 veckor då jag absolut inte hade känt mig redo att åka hem efter två. Tiden går otroligt fort, jag förstår verkligen inte vart den tog vägen.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?

Att vara med i det dagliga arbetet för att projektet skulle fungera. Vi gjorde allt från lion walks, där de unga lejonen bekantade sig med bushen, till att laga och måla stängsel, göra rent i inhägnaderna och ta hand om reservatet. Detta blandades upp med lite mer lättsamma aktiviteter som boat cruise, cub sit, horse & elephant rides mm. Hela tiden fick vi veta på vilket sätt vårt arbete gjorde nytta och hur det skulle hjälpa till i både långa och korta perspektiv. Jag kände mig alltid väldigt delaktig och informerad under mitt arbete.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?

Absolut! Jag satt till exempel på en häst ca tre meter från en flock giraffer... Vilda djur blev vardag och vi såg zebror, gnuer, giraffer, antiloper med många fler djur varje dag. Afrikas djurliv är spektakulärt och man hittar alltid nya sorters insekter och fåglar till exempel. En och annan orm blev det också. Det finns mycket att lära om du är intresserad, jag rekommenderar andra att fråga så mycket som möjligt för att då ut mesta möjligt!

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?

Dagarna kunde variera väldigt, men jag gick upp klockan sex varje morgon och hade oftast en lion walk 06.30. Världens bästa sätt att starta dagen på!

Sedan väntade en enorm frukost innan nästa aktivitet som pågick ca 09.30-12.00, vilket oftast handlade om stängsel, rengöring av inhägnader eller dylikt. Klockan 13 var det lunch, och mellan 14-16.00 hade vi en ny aktivitet som kunde vara allt från cub sit med de yngsta lejonen (fyra månader) till att fylla på vatten uppe på breeding program. Dagens sista aktivitet bestod nästan alltid av en till lion walk eller elephant herding.

18.15 hade vi varje dag volontärmöte där vi gick igenom vad som hänt under dagen samt annan information. Där efter var det middag och sedan tillbringades ofta kvällarna framför elden, uppe på däcket med en drink eller framför en film. Då och då hade vi partykvällar!

Lördagar kunde vi som ville åka in och besöka Gweru samt ett par barnhem, och söndagar var vi helt lediga om vi ville.

Jag valde även att hyra häst ett flertal gånger och red en hel del både i parken och utanför tillsammans med mina vänner. Riktigt roligt!

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?

Absolut. Varje dag hade vi kontakt med lejon på ett eller annat sätt. Man fick verkligen lära känna dessa fantastiska djur och jag kan inte sluta fascineras av dem. Många av dem så vänliga, men samtidigt så farliga. Att stå utanför en inhägnad, bara någon meter från en jättelik lejonhane, och titta in i hans ögon samtidigt som han betraktar dig, kan få en helt knäsvag. Mycket tid tillbringade vi även med de två yngsta lejonungarna på fyra månader. Vi gav dem mat, lekte med dem och gick på promenader med dem.

Fick du vara med på en "night/day encounter", kan du beskriva vad detta är och vad ni gjorde?

Jag var med på en night encounter. Då tog vi med de lite äldre lejonen, de som är lite för gamla för lion walks, ut i bushen för att de skulle kunna stalka och jaga nattetid. Man sitter hela tiden i en öppen jeep och lion handlerserna lyser med röda lampor för att visa vägen. Helt klart en upplevelse! Under just min night encounter så hände det inte så mycket, men det är ju det som är lite tjusningen, att inte veta... Man är aldrig garanterad något, men har man tur kan man få beskåda helt otroligt saker!

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Det var så mycket bättre än jag någonsin kunnat ana. Hade aldrig vågat hoppas på att hitta så fina vänner, komma in i en grupp på det sättet och att lära känna personalen så väl. Lejonprojektet är välskött, alla är trevliga och bryr sig om dig, maten är god och framför allt är det en otroligt vacker plats. Visst är alla aktiviteter inte särskilt roliga, vissa är faktiskt båda tunga och jobbiga men har du bara inställningen att ta dig igenom dessa kommer det gå galant. Med härligt teamwork och ett bra humör kan man få nästan vad som helst roligt.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Säkerheten var väldigt bra. Afrika är ju Afrika, men vi fick lära oss att känna igen olika ormar och deras beteenden, vi blev väldigt väl informerade om hur vi skulle uppföra oss under lion walks och så vidare. Jag kände mig alltid trygg, även om jag vet att jag innan jag åkte var lite nervös.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Varje lion walk med Penya och Paza gjorde mig helt lycklig i hela kroppen, jag tröttnade verkligen aldrig. Overnight horse safari och turen till Vic Falls var två andra riktigt häftiga saker. Jag hittade även så många vänner och jag har lärt mig så mycket om en annan kultur. Ett tips är att verkligen prata och lära känna personerna som jobbar på lejonprojektet. Det finns så mycket att lära och man får ett helt annat perspektiv. Hela resan är en av de största höjdpunkterna i mitt liv.

Upplevde du Zimbabwe som säkra land att vistas i?

Zimbabwe är väldigt olikt Sverige men tack vare personalen från AP så kände jag mig alltid trygg. Jag hade nog känt mig mer osäker om jag rest helt ensam. Dock så är befolkningen otroligt vänlig och godhjärtad trots att deras levnadsförhållanden många gånger är under all kritik.

Vilket är det bästa minnet från resan?

Får jag bara välja ett? Jag kan inte. Min första lion walk – nej förresten, nästan alla lion walks - natten vi sov under stjärnorna intill lägerelden, när jag gjorde white water rafting i Vic Falls, alla bus och påhitt.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?

Ja, med hela mitt hjärta. Jag skulle kunna berätta hur länge som helst om min resa, samtidigt som det egentligen inte går att förklara med ord. Jag hoppas på att kunna åka tillbaka en dag...

Läs mer om vårt lejonprojekt, Lion Breeding

Läs om Johannas volontärresa på Victoria Falls i Zimbabwe!

Mon, 26 Nov 2012 14:56:45 GMT

Mitt namn är Johanna och jag är 28år och bor i Malmö. Jag jobbar sedan 3 år tillbaka på en förskola. På min fritid umgås jag med vänner och familj, jag har alltid älskar djur och barn och detta var min första stora resa ensam ut i världen.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet i Vic falls, Zimbabwe?
Tack så mycket! Jag har haft det helt fantastiskt, det är svårt att beskriva med ord allt som jag har fått uppleva på resan.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?
Ja, vår volontär koordinator Nathan var på flygplatsen och hämtade upp mig och några andra. Han stod redo med vattenflaskor och hjälpte till med alla väskor.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Precis som en introduktion ska vara, både i teori och praktiskt fick vi lära oss om hur allt fungerade. När vi första gången träffade lejonen hade vi redan gått igenom vad som gällde och om jag blev osäker på något så fanns där alltid någon att fråga.

Du valde att volontärarbeta i 3 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
För en första resa så var det nog lagom, jag hade personligen kunnat stanna mycket längre, men det kändes ändå som tillräckligt med tid för att lära känna lejonen och även hitta på andra aktiviteter. Att bara vara där i 2v hade inte varit tillräckligt för mig.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Mestadels så bestod det av att vara med lejonen, integrera med dem och lära känna dem. Vi tog varje dag ut lejonen på bushwalks där turister fick komma och träffa dem. Vår uppgift bestod även i att informera turisterna om hur det är att vara volontär och hur lejonprogrammet fungerar.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Det var galet underbart! Första dagen stod jag med lejonen framför mig, giraffer till höger och elefanter till vänster, en mäktig känsla! Jag såg många elefanter under min vistelse och åkte även på en safari till Botswana, där fick jag se flodhästar, buffalos, krokodiler och många andra otroliga djur.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Vi blev upphämtade vid lodgen 06:20, när vi kom fram till masuwe drack vi lite kaffe och vaknade till liv! Sen gick vi på vår första lionwalk, det kunde vara med eller utan turister. Vid 9tiden var det frukost, och sen varierade aktiviteterna, det kunde vara allt ifrån att lära sig om de olika språk som används i Zimbabwe till att åka ut på en skola och hålla en lektion om lejon. Vid 12tiden åt vi lunch på masuwe, sen åkte vi tillbaka till lodgen och var lediga fram till 15:20. Under luchledigheten kunde vi gå på marknaden, vila eller bada i poolen. Man hade också möjlighet att stanna kvar på masuwe och integrera mer med lejonen om man hellre ville det. Eftermiddagen bestod av ytterliggare en lionwalk, sen samlades vi vid masuwe och gick igenom hur dagen hade varit samt hur morgondagen såg ut. Sedan åkte vi tillbaka till lodgen där vi åt kvällsmat.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Det går aldrig att föreställa sig hur det ska kännas att träffa lejon, men innan jag åkte så hade jag förhoppning på att iaf komma nära och ev klappa dem. Detta gick i uppfyllelse redan första dagen, så efter det kändes allting som en bonus. Efter dagarna som gick började jag lära känna lejonen, se deras personlighet och så småningom lärde lejonen även känna mig. Det viktigaste är att man inte glömmer att det är vilda djur och alltid har respekt för detta.

På projektet i Vic falls får man ju även hjälpa lokalbefolkningen en del (tex skola, och barnhem), kan du beskriva hur detta var, hur länge och hur många dagar per vecka man gjorde detta?
Vi var i skolan en gång och hade en lektion om lejon med 12åringar, detta var verkligen jätte roligt. Alla var så nyfikna på oss och frågade en massa frågor om de olika länder vi kom ifrån. Det visade sig att barnen kunde nästan mer om lejon än vad vi kunde.

Barnhemmet besökte vi varje lördag eftermiddag, detta är nog ett av mina favorit minnen. Eftersom jag jobbar på förskola i Sverige så älskar jag att umgås med barn, första besöket var ganska jobbigt. Barnen har inte så mycket, trasiga kläder och alla äter på marken. Men vilka underbara barn där finns, alla var så otroligt glada när vi kom dit, dom sprang emot oss och hoppade upp i våra armar. Vi hjälpte till att dela ut mat till alla, sen resten av eftermiddagen lekte vi och spelade fotboll.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Mycket bättre! Jag var inställd på att det skulle vara svårt att behöva anpassa sig och att jag inte skulle känna mig som hemma. Men alla som bor och jobbar i Vic Falls var verkligen helt underbara och hjälpsamma. Jag kände mig aldrig ensam och viktigast av allt så kände jag mig otroligt uppskattad, både som människa och som volontär.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Säkerheten var viktig för alla, jag blev informerad om vad som gällde både innan jag åkte och när jag kom ner. Det fanns inte många regler, men de som fanns följde man verkligen.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Det fanns många höjdpunkter på resan, svårt att välja bara en. Första gången jag klappade lejonen, när jag hoppade bungyjump, safari i Botswana och besöket i Devils pool i Zambia är några av mina favoriter, men jag hade kunnat berätta om många fler höjdpunkter.

Upplevde du Zimbabwe som säkert land att vistas i?
Det kändes tryggt under hela resan, där fanns speciella turist poliser som gick runt i Vic Falls och dem kunde man alltid vända sig till. Ville vi någonstans när det var mörkt så tog vi taxi. Jag kände mig aldrig orolig.

Vilket är det bästa minnet från resan?
Alla upplevelser jag varit med om, samt alla människor jag mött. Jag vet att vissa av dem kommer jag att ha som vänner livet ut.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Utan tvekan, JA! Jag uppmutrar alla till att åka och volontär arbeta någon gång i sitt liv, det är en fantastisk upplevelse som ger en perspektiv på livet.

Läs mer om vårt lejonprojekt, Victoria Falls.

Läs om Johannas volontärresa på Kids & Lions i Zimbabwe!

Mon, 26 Nov 2012 13:51:28 GMT

Johanna Larsson, jag är snart 20 år gammal och bor i Stenungsund. Jag studerade djurvård på gymnasiet som jag gick ut maj -11. Jag började fundera på det här med volontärarbete i början av gynmasiet och nu har det äntligen blivit av!

Välkommen hem, hur har du haft det på Kids & Lion projektet i Zimbabwe?
Helt fantastiskt! Det var så mycket bättre än vad jag kunde hoppats på.

När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig, berätta hur det gick till?
Jag skulle landa i Harare 14:05, men blev ca en timme sen pga av att mitt bagage hade försvunnit på vägen. Jag fick stå i kö och fylla i papper om mitt bagage, vilket då gjorde att jag blev lite sen. När jag kom ut så såg det rätt så tomt ut men det stod lite folk en bit bort och en av kvinnorna kom fram till mig och frågade om det var jag som va Johanna. Detta var en kvinna vid namn Sandy. Hon berättade att de precis hade tänkt att åka eftersom de hade väntat på mig i en timme nu. Men hon hade tänkt komma tillbaka lite senare såklart. Där hade jag iallafall tur! Denna kvinnan stannade vi hos under natten i Harare innan vi tog bussen på morgonen dagen efter till Gweru. (Mycket fin och bekväm buss som erbjöd dryck, mat och tidningar).

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Vi hade tre dagar med introduktioner och detta var faktiskt en av den roligaste tiden jag hade på projektet. Vi fick introduktion om själva lejonprojektet, om kulturen & samhället, detta var något som var speciellt för oss som skulle jobba med "community" delen. Vi fick även introduktion om elefanter som innefattade en promenad med dem, en ridtur och en träning. En introduktion om "lion walk" då man gick med två ca 18 månader gamla lejon och fick lära sig hur man skulle bete sig, en "cup sit" då man var med de små lejonungarna och fick lära sig om dem och mata dem. En introduktion om ormar då man fick se och lära sig om ormarna som de hade fångat in (de släpps ut efter en viss tid). Sen om man ville så kunde man ha en introduktion om hästar med, då började man dagen med att städa hos dem och ge dom mat, sedan fick man rida lite på en av hästarna och känna på det innan man gav sig ut i två timmar, tror jag det var, i bushen för att rida. Detta gjorde dock inte jag. Allt var superkul och så lärorikt. Har inget dåligt att säga om något av det!

Du valde att volontärarbeta i 3 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Jag tycker det var en lagom tid för mig ja, det tar en vecka att komma in det hela och då tycker jag att två veckor till var en lagom tid. Jag vet vissa som bara var där i två veckor och de ville gärna stanna, vissa förlängde. Jag tror att om jag åker igen så tar jag nog tre veckor den gången med!

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på projektet?
Oj, det är svårt att säga eftersom att vi gjorde så mycket olika saker. Jag trodde att jag skulle vara på två olika skolor bara, det var så jag fattade det, men så var det inte alls. Vi var på en "primary school" där våran uppgift var att lära ut engelska och matte till barn med lärsvårigheter. Vi var även på två "pree schools" där man var mer som dagislärare, man lekte och hjälpe barnen med att tex tvätta händerna innan de skulle äta. Sedan var vi även på något som de kallade "drop-in center" vilket innebär att man går ut på stan i Gweru och letar upp de hemlösa barnen och köper mat till dem. Sedan går man till en kyrka där man lagar mat och leker med barnen. Men ja, det huvudsakliga kan man väl säga då var att arbeta och ha kul med barnen.

Fick du även se och uppleva lejon och andra vilda djur? Hur var det?
Så häftigt! Man får många frågor hemma om man inte var rädd när man gick med lejonen precis bredvid sig, men man kände sig så säker med dem som jobbade där och de visste precis vad de gjorde så det var aldrig någon rädsla inblandad. Man hade stor respekt, självklart. Men att gå med lejon och rida på elefanter och gå bara en 20 meter från zebror, när vi var ute och lämnade hö och sådant till dem och de andra djuren i bushen, var det häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Detta kommer jag bära med mig så länge jag lever!

Hur såg en "vanlig" dag ut?
För mig som jobbade med "community" så började inte dagen förens 8.00 med frukost, men hade man tur kunde man få följa med på en "lion walk" och då var den 6.30.
Efter det då så var det frukost vid 8.00 som sagt.
8.30 gick bussen in till samhället, men ofta kom vi inte iväg förens 15-30 min senare, "African time"!
Säg att det var en tisdag, då släppte de av oss vid "Hopeful lifes pree school" och där var vi till kl var ca 15.00 då någon kom och hämtade upp oss. Vi packar med oss egen lunch vid frukosten som vi tar med oss och äter under dagen.
När vi kommer tillbaka till projektet så har vi ledig tid, då kan man göra vad man vill. Kanske lägga sig vid poolen och skriva lite i sin dagbok om vad man gjort under dagen? Man gör så mycket att man lätt glömmer bort annars.
18.15 är det möte för alla volontärer då kan, om man vill, ta upp något som hänt under dagen eller liknande. Man går igenom morgondagens schema och delar ut de dagliga uppgifterna.
19.00 spelas det på trummorna för då är det dags för mat. Det finns alltid mycket att välja på och något som passar varje person! Efter detta så händer det inte så mycket, oftast är man så trött att man inte orkar vara uppe så mycket längre än till 21. Fram tills dess sitter vi alla och umgås, kanske grillar vi marshmallows och tar en kall dricka framför den öppna elden medans vi då och då kan höra lejonen ryta.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Mer än så, jag förväntade mig inte ens att få träffa ett lejon eftersom jag visste att om det är för många volontärer som är på endast lejonprojektet så går dom först. Men jag fick gå med lejon, klappa dem, de kom fram och hälsade på mig (stryker huvudet mot ens handflata) och jag fick mata, leka och klappa lejonungar. Vad mer finns det?

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Jag tror inte jag hade några direkta förväntningar, men allt var helt underbart! Jag kunde inte ha önskat något mer utav den här resan, den var fantastisk!

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Mycket bra! Man kände sig alltid säker när man gick med lejon och elefanter, det märktes direkt att de som jobbar där vet vad de gör och är mycket duktiga på det.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Oj, jag vill säga allt! Men om jag måste välja.. då tror jag det var att se hur ivriga de barnen vi var lärare hos var på att lära. Det var inte alls som man är van vid här hemma. Så fort de ställs en fråga så ser man hur alla tänker en stund och sedan flyger det upp händer i lufter, de knäpps med fingrar och många ropar "me, me, me"! Och att se hur de hjälper varandra och delar med sig av allt utan att protestera, så osjälviska barn har jag nog aldrig träffat. Det var aldrig något prat om vem som skulle putta på rullstolen för en pojke som förlorat funktionen i sina ben och mycket i sina armar. De springer runt och erbjuder varandra de dem har med sig som mellanmål innan de springer iväg och leker på den stora sandytan, deras skolgård.

Upplevde du Zimbabwe som ett säkert land att vistas i?
Jag hade inte gått runt på gatan själv en kväll kanske, men detta har mycket, eller nästan bara, att göra med att jag är vit. Alla ropar efter en och män kommer ibland fram och vill ta tag i din hand och ber dig att ta honom med dig. Jag fick aldrig känslan av att någon ville illa utan det var bara att fortsätta gå, det var inga problem. Det jag ofta fick till mig var att när folket i Zimbabwe ser en vit person så tänker de att man har mycket pengar. Men trots detta kan jag inte säga att jag kände mig osäker. Man hade alltid sällskap och jag tvivlar på att något skulle hända under dagen. Det är ett väldigt vänligt folk som lever i Zimbabwe.

Vilket är det bästa minnet från din resa?
En av pojkarna från specialklassen kom fram till mig när vi gick ut på rast. Han gav mig en blomma som han ville att jag skulle sätta bakom örat, vilket jag gjorde. Han sa att det var fint, sedan tog han min hand och vi fortsatte gå. Denna pojke var ca 10 år gammal och en riktig charmör!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Absolut! Åk! Ingen tvekan om saken, detta är det bästa jag har gjort och jag kommer definitivt göra om det!

Läs mer om Kids & Lions-projektet här

Läs om Camillas volontärresa med lejon i Zimbabwe!

Mon, 15 Oct 2012 09:33:07 GMT

Berätta lite mer om dig själv..

Jag heter Camilla och arbetar som AT-läkare i Uddevalla. Förutom mitt intresse för medicin har jag alltid haft ett stort intresse för djur och natur. Detta har resulterat i att jag tidigare rest till Sydafrika på safari. Under min studietid åkte jag även till Tanzania i tre månader för att göra ett projektarbete i u-landsmedicin och besökte där Serengeti nationalpark. Det gav mig mersmak och därför ville jag gärna åka tillbaka till Afrika med möjlighet att komma de vilda djuren ännu närmare och lära mig mer om deras beteende och livsvillkor. När jag såg en annons om möjligheten att åka som volontär till Zimbabwe och jobba med lejon kändes det helt rätt att söka denna resa.

Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet Lion Breeding, Zimbabwe?

Min resa har varit fylld med fantastiska upplevelser! Den började med några dagar i Victoria Falls och därefter två veckors volontärarbete på Lion Breeding. Jag trivdes mycket bra på lejonprojektet tillsammans med de andra volontärerna och den fasta personalen. Alla var vänliga och tillmötesgående och måna om att alla skulle trivas. Det bästa med projektet var att jag verkligen fick komma lejonen nära och lära mig mer om deras beteende och deras utsatta situation i Afrika som även gäller många andra djurarter. Samt det arbete som görs för att främja lejonbeståndet och samtidigt ge tillbaka till samhället genom olika projekt där de stöttar barnhem och kliniker.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Det var givande med en introduktion som förklarade hur projektet är uppbyggt och vad det syftar till. Det undervisade oss i lejonens utsatta situation och deras levnadsvillkor. Vi fick också lära oss om lejonens beteende och hur man umgås med lejonen på ett säkert sätt. Dessutom fick vi lära oss om andra djur bla vilka olika sorters ormar som finns, och vilka som är giftiga. En dag var vi också ute i bushen och lärde oss hur man spårar olika sorter djur genom deras fotspår och spillning vilket var intressant.

Du valde att volontärarbeta i 2 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?

Två veckor går fort! Jag vet inte någon som inte kände att de ville stanna längre när det var dags att åka hem oavsett om man var där i 2,4 eller 8 veckor. Jag kände naturligtvis likadant, men jag tycker ändå att jag hann med det jag ville och att jag fick mycket tid tillsammans med lejonen vilket var min önskan med resan. Vissa arbetsupgifter var återkommande även under två veckor så jag tycker att jag hann pröva på det mesta. Det fanns också möjlighet att önska vissa aktiviteter om man kände att man inte fått vara med tillräckligt på något.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?

Min uppgift som volontär var att ta del i det dagliga arbetet med lejonen. Det innebar att se till att de hade mat, vatten och rena inhängnader men även att sitta hos de yngre lejonen samt att gå promenader med dem. Vi studerade även de yngre lejonens jaktbeteende när de var ute på promenader med oss för att se att de utvecklade sin jaktinstinkt eftersom det är meningen att de ska klara sig på egen hand när de blir äldre. För att stimulera lejonen gjorde vi även "leksaker" till dem av naturliga material såsom elefantdynga och gräs som de tyckte väldigt mycket om.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?

På projektet fanns dessutom fyra elefanter som vi tog hand om. Elefantridning ingick och var en härlig upplevelse! Man sitter högt upp elefantens rygg och vaggas med i dess lugna gång. Det kändes inte alls farligt utan bara härligt och nästan meditativt. Inom projektets område lever även giraffer, sebra, gnuer, olika sorters antiloper samt en mängd fåglar och flera andra djur. Det fanns goda chanser att se dessa djur när vi var ute med lejonen på promenad eller så kunde vi åka ut med jeep någon gång för att se de dessa vilda djur.

Det fanns även ett stall med hästar och möjlighet att rida för de som ville och det anordnades hästsafari med möjlighet att rida ut i bushen och se andra vilda djur från hästrygg med övernattning i tält mot en extra avgift för denna aktivitet.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?

Alla dagar började kl 6.30 och vanligtvis med att ta ut de yngre lejonen på promenad. Därefter var det frukost kl 8 innan nästa aktivitet kl 8.45. Det kunde vara att städa lejonens och ibland elefanternas inhängnader, att fylla på vatten och att förbereda mat åt lejonen, att sitta hos de yngre lejonen i deras inhängnad eller att göra "leksaker" åt lejonen för att stimulera deras sinnen och nyfikenhet. En annan aktivitet var att promenera på området och leta efter snaror som tyvärr läggs ut av tjuvjägare emellanåt främst för att fånga antiloper och sebra samt att laga stängsel. Därefter var det lunch ca kl 12.30 i en timme. Eftermiddagen var uppdelad i ytterligare två aktiviteter som kunde vara någon av de nämda aktiviteterna ovan och vanligtvis en avslutande lejonpromenad på kvällen. Middagen serverades ca kl 18.30.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?

Ja, jag tycker att jag fick vara nära djuren och interagera med dem på ett bra sätt. Det fanns hela tiden förhållningsregler för att det skulle vara säkert, det var t ex tillåtet att klappa lejonen på ryggen men helst inte på magen eller huvudet samt att hela tiden sitta på huk med ett knä i marken för att snabbt kunna resa sig upp ifall lejonet skulle få för sig att leka eller brottas med en. Visst var man frestad att ge lejonen en stor kram emellanåt men det är ju viktigt att respektera att de trots allt är vilda djur och det är svårt att förutsäga vad de tänker. Men att kunna sitta bredvid ett stort lejon och stryka henne på ryggen och längs morrhåren i en hälsning är en häftig känsla! Att promenera bredvid ett lejon ute i det fria är också helt fantastiskt.

Jag hade turen att komma precis när en ny kull med tre lejonungar fötts, och fick chansen att mata dessa sötnosar med nappflaska och vara med dem i timmar i sträck var oslagbart!

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Jag trodde att jag skulle tycka det var mer slitsamt att jobba som lejonskötare än vad det var. Att städa hos lejonen var relativt enkelt även om det innebar att städa undan benrester från lejonens mat mm. Jobbigare tyckte jag det var att förbereda deras mat vilket innebar att stycka upp kött. Men det var intressant att få prova på alla uppgifter.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Jag kände mig trygg hela tiden som jag jobbade med lejonen och de andra djuren. Lejonskötarna hade noggrann översikt över oss volontärer och lejonen.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

För mig var den största upplevelsen att få vara nära lejonen. Att gå promenader med lejonen var nog det bästa med hela resan samt att ta hand om de minsta lejonungarna som var en månad gamla. Det var en underbar upplevelse!

Upplevde Zimbabwe som säkra land att vistas i?

Ja, jag kände mig säker som turist.

Vilket är det bästa minnet från resan?

Det var nog att få krama om och mata de små lejonungarna som bara var en månad gamla. De var så fantastiskt söta.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?

Ja, jag kan verkligen rekommendera alla att åka på denna resa! Det är en unik möjlighet att uppleva vilda djur på nära håll. Alla som jobbar på projektet är sanna djurvänner och det känns verkligen bra att ha kunnat bidra till att främja lejonens fortlevnad i Afrika. Dessutom finns möjligheten att kombinera sin resa med samhällsarbete på barnhem och sjukhus vilket är en bra kombination för att uppleva Afrika.

Läs mer om lejonprojektet här

Förlängt anmälningsdatum till Kanada, 12 oktober!

Fri, 28 Sep 2012 14:43:40 GMT

Skidsäsongen i Kanada börjar verkligen att närma sig och i slutet av november slår många av skidorterna upp sina portar. Vill du vara med på ett äventyr där du träffar massor med sköna människor, där du på din lediga tid kan kasta dig ut på världens kanske bästa skidbackar och där vi kan garantera dig ett jobb? Sista anmälningsdagen var egentligen nu till helgen, men vi har i samarbete med våra kollegor i Kanada lyckats att förlänga detta ytterligare 2 veckor, till den 12 oktober! Detta är en fantastisk nyhet och det innebär att du som fortfarande inte har bokat kan komma iväg på ett grymt bra äventyr! Tänk dock på att det finns ca 50 st visum kvar till Kanada & som du säker förstår kommer dessa ta slut inom en snar framtid. Därför är det extra viktigt att skicka in din bokning inom några dagar.

Steg för steg:

Boka upp dig på vår hemsida: http://www.worktravelcompany.se/bokning.cfm?country=Kanada
Du kommer få en handpenning (2700kr/3200kr) och en bekräftelse, den ska vara oss tillhanda 10 dagar efter du gjort din bokning, därför har du också lite betänketid innan du bestämmer dig.
Vi skickar dig ett ansöknings kit som du ska skicka tillbaka till oss, redan innan du gjort din bokning kan du förbereda dig på att skriva ett CV, personligt brev och samla in några referenser från tidigare jobb. Dessutom för ditt visum behöver du ett brottsregister som du tar ut från www.polisen.se , tänk på att detta kan ta någon vecka att få, så därför bör du göra det direkt då det inte finns så många visum kvar. 4. När vi har fått in alla dina handlingar skickar vi över detta till vår samarbetspartner som i sin tur återkommer till dig och sätter upp en Skypeintervju.
Du får ditt jobb inför skidsäsongen
Vi ordnar dina flyg
Du åker iväg på ditt livs äventyr!

Än finns alltså chansen kvar till en skidsäsong som du kommer bära med dig hela livet! Skicka in din bokning idag och vi kan komma igång med att förbereda ditt livs äventyr.

Har du frågor kan du lätt maila oss på info@worktravelcompany.se eller slå oss en signal på 042-179525.

Slasksnö eller pudersnö? Valet är ditt – THERE IS MORE TO EXPLORE

Läs mer om vårt program här

Boka din resa

Läs om Hedvigs volontärresa till Argentina

Wed, 20 Jun 2012 12:57:12 GMT

Nu närmar sig märkligt nog i slutändan. Efter nästan åtta fantastiska månader i vad jag skulle kalla världens bästa stad är det dags att åka tillbaka till verkligheten.

Det känns inte så länge sedan jag satt på planet till Buenos Aires. Den spända känslan jag hade i magen kommer jag aldrig att glömma och min "mamma" i Argentina säger att hon minns min reaktion när hon såg mig för första gången. Det tog veckor, nästan en månad att anpassa sig till livet här ner ordentligt. Och med ordentligt, menar jag inte att jag var rädd för att möta nya situationer och att ta sig an nya utmaningar utan rädsla för det okända.

Genom Work & Travel Companys samarbetspartner åkte vi till flera områden i Buenos Aires - både huvudstaden och provinsen. Jag arbetade med återvinning av sopor i en stad utanför huvudstaden, som engelsklärare, med administrering för fattiga barn och i en ekologisk trädgård på en av stadens fakulteterna. Dessa projekt jobbade vi med hela veckan, men vi kunde också delta i evenemang på helgerna. Före jul, målade vi skolan som vi undervisas engelska på och en helg var vi med och planterade 150 träd på campus i utkanten av staden. Dessa projekt har inneburit att vi har lärt känna så många saker som jag skulle kalla det verkliga Buenos Aires!

Livet här var mycket mer än bara volontärarbete. Varje dag var en kamp, glädje eller överraskning. Sammanfattningsvis är Buenos Aires i stort en trygg stad - samtidigt som du reser på ett smart sätt. Fattigdom finns i hela världen och är man en tjej och visar tydligt att man är från ett annat land, är det ofta man får kommentarer när man går på gatan, men det är långt ifrån hot eller att det är obekvämt. Man vänjer sig snabbt till det och så småningom blir du så van att man inte lägger märke till det. Men trots fattigdom, inflation, visslande och allt annat som gör att detta land skiljer sig från Europa, finns det massor med positiva sidor! Buenos Aires erbjuder allt - fantastisk mat nästan i varje gathörn, tango lektioner till ett överkomligt pris, pulserande nattliv, gott vin, bra natur, trevliga människor och den intressanta arkitekturen! I Buenos Aires kan du få vad du vill när du vill - även glass till dörren vid alla tider på dygnet. Det är en bra start för dom som åker direkt efter gymnasiet och även för dem som redan har varit ute och rest en del. Är man student, backpacker, volontär eller helt enkelt på semester så kommer man få ett smakprov på vad staden har att erbjuda - både positivt och negativt.

Denna volontärresan har varit, som jag nämde inledningsvis, helt fantastiskt! Från den dag jag bestämde mig för att göra detta och fram till idag står jag fast att detta är en av de bästa sätten att börja livet! Att resa över hela jorden för att uppleva något nytt är både skrämmande och utmanande - men erfarenhet, kunskap, upplevelsen och framför allt kulturen innebär att de dåliga dagarna överskuggar alla de underbara dagar.

Detta är ett reseberättelse från en av deltagarna på vår Volontärprogram i Argentina. Läs mer om våra volontärresor till Argentina här!

Läs om Camillas volontärresa med lejon i Zimbabwe

Mon, 14 May 2012 10:04:15 GMT

Jag heter Camilla och är 37 år gammal. Jag har alltid älskat kattdjur, oavsett om det varit vanliga små katter eller stora lejon. Genom denna resan så gick alla mina önskningar i uppfyllelse. Vissa tyckte jag var galen och vissa blev avundsjuka på min resa.

Välkommen hem, hur har du haft det på Lion Breeding i Zimbabwe?
Tackar tackar. Jag har haft en så sjukt bra resa, trodde inte det var möjligt att man kunde uppleva allt det jag gjort på den här tiden =). Jag är så tacksam att jag fått vara med om detta.

När du landade, var det någon som hämtade upp dig?
Eftersom jag hade varit på lejonprojektet i Victoria Falls först, så tog jag bussen därifrån ner till Lion Breeding projektet. Och det gick hur bra som helst. Det var riktigt fina lyxiga bussar som till och med hade luftkonditionering. Bussturen tog cirka 7-8 timmar. När jag väl kom fram kom en kille från projektet och hämtade upp mig och körde mig den sista biten. Allt gick jättesmidigt och lätt och jag var inte ett dugg nervös av att ta mig med buss den sträckan. Allt gick precis som det skulle.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Mycket bra, det var en grundlig introduktion, vi gick igenom alla arbetsuppgifter och allt vad detta innebar, varför vi var där, vad vi kunde göra för nytta och varför vi verkligen behövdes. Efter detta fick jag hälsa på personalen och de andra volontärerna, därpå var det dags att presentera mig för "Lewa" och "Laili" – två lejonhonor som var hur vackra som helst och som också blev lite av mina favoriter.

Du valde att volontärarbeta i två veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
njaaaaa, nästa gång jag åker så kommer jag definitivt stanna längre. Det är inte så lätt att veta hur länge man bör vara iväg, men det är lätt att vara efterklok..när jag tittar tillbaka på min resa så hade jag lätt kunnat stanna 4 veckor på respektive projekt. Det var så himla underbar att jag nästan får ont i magen nu när jag är hemma – jag vill tillbaka!

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Alla projekten har samma syfte, att bevara lejonen, öka mängden lejon i Afrika eftersom det drastiskt visat att lejonantalet sjunkit. Visste ni att det fanns ca 200.000 lejon 1975 och 2002 fanns det bara ca 30000 lejon kvar, med andra ord har det sjunkit med ca 85% på cirka 30 år. Skrämmande, fruktansvärt! Att vara volontär visar att man vill hjälpa till att ändra på detta. En del av de huvudsakliga uppgifter var allt från att gå på lejonpromenader, förbereda maten, städa, klippa, trimma skura deras inhägnader så att dem ska ha det bra, göra leksaker till lejonen gjorda direkt från naturen, research, day/night encounter (vilket innebär att man får följa med lejonen ut i deras egna miljöer och jaga) och även hjälpa och assistera kunder som kommer på dagsbesök. På detta projekt får man även hjälpa till med både hästar och elefanter vilket var en härlig kombination av arbetsuppgifter och djur.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Ja massor, självklart sprang det runt apor lite här och var, men även utanför ens boende fanns det Zebra, Giraffer, Gnuer, Kudo, olika sorters av Antiloper och många andra djur som jag inte ens kan översätta i svenska termer. Sen fick man ju även arbeta med både hästar och elefanter. Det ända jag faktiskt aldrig fick se var bufflar, men jag antar att jag få spana in dem nästa gång.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Varje morgon började tidigt, jag steg upp cirka 0600 varje dag och vid 0630 började första lejonpromenaden som varade 1,5-2 timmar, därefter en god behövlig frukost. Aktiviteten efter detta och som varade fram till lunch kan ha varit tex att städa lejonens stora inhägnader. Det är ganska hårt och tufft jobb men det är värt varenda svettdroppe. Efter lunch var man kanske lyckligt lottad att få följa med på research eller tex en night encounter. Varje kväll precis innan middag höll projektledaren möte för alla volontärerna, detta för att man skulle veta schemat inför morgondagen, eller om man behövde ta del av någonting som hänt under dagen. Eftersom varje dag började väldigt tidigt så la man sig också tidigt, hade man tur så klarade man att hålla sig vaken fram till kl 2100.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja det tycker jag. Jag visste ju att man skulle få vara nära djuren, men jag trodde aldrig att man skulle vara så nära som man faktiskt var. Man gick liksom sida vid sida som om det vore en hund, och när lejonet gick framför en så kunde man hålla honom i svanen (såg rätt komiskt ut faktiskt). Jag älskade även research, att bara sitta och granska dessa majestätiska djur var helt underbart att få ta del och vara med om varför de gjorde på ett visst sätt, hur dominans funkar ute i det vilda, det var helt fantastiskt att se.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
fem poäng av fem möjliga. Maten, boendet, volontärerna, personalen, omgivningen och lejonen – projektet var verkligen i toppklass! Om jag måste säga något som var mindre bra så får det väl bli att närmsta stad låg lite långt bort och att man inte kunde ta sig dit själv. Dock anordnades en tur in till stan Gweru på lördagar och då fick man cirka 1-1,5 timme och vandra runt att gå på marknaden.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Jättebra.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Hmm det var en svår fråga, men jag antar att det var när jag var ute på en lion walk och vi stötte på en 3 meter lång Pytonorm som precis hade svalt en liten antilop. Ormen hade tyvärr dött men våra lejonen var inte långsamma med att få fram sina innersta instinkter, och visade oss att de verkligen hade ett sinne för jakt och höjdpunkten för lejonen blev ju när de fick smak av antilopen inuti ormen. En otrolig upplevelse som inte många får vara med om.

Du var även volontär på barn & lejonprojektet, hur var det?
Helt underbart! När man ser barnens ansikte lysa upp när man kommer för att leka med dem, eller bara för att ge dem lite extra hjälp med skolarbetet, då blir man själv så överväldigad med känslor. Att se barn ha dessa förhållanden är svårt men samtidigt väldigt lärorikt. En speciell dag var när vi bjöd in alla barnen som bodde på ett barnhem för att delta i massa aktiviteter, vi anordnade lekar, blåste upp ballonger, fixade mat och plus att de fick se lejonen, elefanterna och hästarna. Tänk att de bor här i Zimbabwe men de hade aldrig fått ta del av djuren på det sätt som vi tillät dem göra denna speciella dag. Det var magiskt att se. Både barnen och vi somnade med ett smile på läpparna denna kväll vill jag lova.

Vilka arbetsuppgifter hade du ?
Det var flera, ibland fick man vara med i klassrummen och hjälpa dem i deras skolarbete, man fick till och med hålla egna lektioner. I början var det svårt men efter en kort tid lossnade det och man kände att det blev hur naturligt som helst. Vissa barn hade skriv och lässvårigheter, så man fick lägga lite mer tid på dessa barn. Det var kul och spännande att få lära känna barnen och få se hur de verkligen utvecklades. Varje gång man steg in i klassrummet lös deras ansikten upp. På rasterna lekte man med barnen allt från att spela fotboll till att bara sitta och prata. Dagarna var intensiva men väldigt väldigt lärorika.

Upplevde du Zimbabwe som ett säkert land att vistas i?
Ja det tycker jag. Kände mig aldrig orolig, aldrig otrygg på något vis. Jag vet ju att Zimbabwe har haft en del oroligheter men det var inget som jag kände av alls. Och när jag pratade med lokalbefolkningen så berättade dem att det numera är tryggt att resa runt men självklart ska man inte gå själv i kvarter man inte känner till, samt inte vara ute och gå när det blir mörkt.

Vilket är det bästa minnet från resan?
Jag vet inte om jag kan svara på den frågan...men alla ljud, dofter – tänk er själva att vakna varje gryning och höra lejonens djupa rytande. Jag till och med gick ut och försökte få med ljuden på min mobiltelefon. Det var så mycket som var fantastiskt att jag inte kan nämna bara en .. sorry. Det får bli helheten i projektet i så fall, att jag fick ta del av detta är det bästa jag någonsin varit med om.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Ja självklart, och det har jag redan gjort också.

Mer om att volontärarbeta i Zimbabwe

Läs om Amelies volontärresa till Zambia

Fri, 04 May 2012 11:35:50 GMT

Jag är 38 år och arbetar som aktiehandlare på ett fondbolag där jag handlar aktier inom emerging markets. Jag är en mycket aktiv och sportig tjej som tidigare tävlat inom Athletic Fitness. Jag älskar djur och natur och fick med denna resa ut mycket av båda delarna.

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Zambia?
Jag tittade på olika alternativ, men valde WTC eftersom dom hade så mycket kunskap om de olika projekten och kunde berätta och svara på alla frågor jag hade. Det kändes tryggt att veta att det dom berättade var av egna erfarenheter.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?
Mycket bra service! Jag mailade eller ringde om jag hade frågor och fick alltid snabb respons och mycket utförliga svar.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Också mycket bra. Vi fick all den information vi behövde och annan information som var bra för oss att känna till.

Du valde att volontärarbeta i 3 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Ja, tillräckligt var det, men med facit i hand så hade jag gärna stannat längre. Två veckor hade känts alldeles för kort.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?
Vi var delaktiga i alla de arbetsuppgifter som ingick i det dagliga arbetet. Dessa var bl.a. följande: lejonpromendaer, "meat prep" (stycka, väga upp och lägga ut mat till lejonen), rengörning i & utanför inhägnaderna där lejonen befann sig, research av både lejon & elefanter, leta upp & ta bort snaror, åka ut till skolor & undervisa om projektet, "bush-walk" där vi fick lära oss om växt- och djurlivet i Afrika, tillverka leksaker till lejonen för att stimulera till aktivitet.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Vi hade både elefanter, giraffer, noshörningar och flodhästar runt knuten där vi bodde så det blev som en del av vardagen. Vi var dock tvungna att vara observanta och vi fick aldrig på egen hand promenera till och från vissa områden.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?
Dagarna var uppdelade i tre arbetsskift: morgon, förmiddag och eftermiddag. Morgonmöte ägde rum kl.06.45 då vi gick igenom dagens schema. Morgonpasset var mellan kl.07.00-08.30, sedan åt vi frukost kl. 09.00. Förmiddagspasset var mellan kl.10.00–12.30. Lunchen serverades från kl. 13.00. Eftermiddagspasset började 14.30. Arbetsdagen var slut runt 17.00 och middag serverades från 17.30. På arbetspassen gjorde vi något av de olika arbetsuppgifterna som jag beskrivit ovan.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Över mina förväntningar

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Säkerheten var mycket bra.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Definitivt lejonpromenaderna, men även de aktiviteter jag gjorde på fritiden.

Reste du runt något i Zambia / Victoria fallen / Zimbabwe? Hur var det, gjorde du någon utflykt?
Jag gjorde följande:

River rafting i Zambia
Gorge Swing i Zambia
Victoriafallen i Zambia
Safari Chobe i Botswana

Upplevde du Zambia som ett säkert land att vistas i?
Ja

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?
Mycket bra!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zambia?
Ja, absolut!

Mer om att volontärarbeta i Zambia

Läs om Marcus volontärresa till Sydafrika

Thu, 03 May 2012 09:10:46 GMT

Välkommen hem, hur var din volontärresa i Sydafrika?
Tack, resan var helt magisk! Jag har fått uppleva så grymt mycket på "bara" fyra veckor! Simmat med vithajar samtidigt som jag lärt mig otroligt mycket om det mystiska livet under ytan. Dessutom har jag träffat massor med andra sköna volontärer som också var där för samma sak och genom dom har jag också fixat gratis boende under sommar OS i London :).

Hur kom det sig att du valde att åka på en volontärresa med djur?
Jag har tidigare backpackat i Australien & Nya Zeeland, tågluffat i Europa, varit på charterresa samt volontärarbetat på barnhem i Thailand. Den här gången ville jag komma nära djurlivet. Att jag valde just vithajsprojektet är för att jag alltid tyckt att hajar är en spännande varelse och djurlivet under ytan har alltid lockat mig! Valet var därför ganska enkelt.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?
Perfekt. När jag kom till Kapstaden möttes jag upp av en från vandrarhemmet och hade min första natt där. På kvällen ringde dom från vithajsprojektet och bestämde tid för upphämtning dagen därpå. Allting gick jättesmidigt.

Du valde att åka i april, hur var vädret & projektet då?
April är Sydafrikas höstperiod vilket gör att det blir svalare och svalare inför deras vinter (läs sol och 25 grader varje dag). När vi dök var sikten i vattnet väldigt bra, men det kunde skifta väldigt snabbt beroende på vinden. Vi volontärer fick lära oss snabbt att det var vädret som styrde hur dagarna såg ut.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
På introduktionen fick vi lära oss mer om organisationen, hur dom jobbar för att hjälpa/lära sig mer om vithajen och vad som förväntades av oss volontärer. Vi fick även all praktisk information som var bra att veta.

Du valde att volontärarbeta i tre veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Tre veckor var en bra tid att vara iväg. På den tiden hinner man att komma in i projektet och verkligen förstå sig på forskningen, man kommer närmre vithajen och man hinner också få känslan av att man gör nytta. Hade jag kunnat, så hade jag nog stannat några veckor till :).

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?
Varje dag utgår två eller tre båtar där turister har bokat upp ett burdyk. Som volontär var vår huvudsakliga uppgift att ta hand om kunderna så att dom hade det bra och kände sig förbereda inför sitt möte med vithajen. Dessutom hjälpte vi till med att forska kring de vithajar som fanns runt båten genom att föra statistik, fota och filma. På eftermiddagen, var vi med om föreläsningar, diskussioner och förde in statistik i marinbiologernas system. Det var en fantastisk känsla att jobba nära förväntansfulla turister inför deras livs äventyr. Vi uppfyllde drömmar samtidigt som jag själv levde i en dröm!

Dök du med hajarna? Hur var det?
Klart att jag gjorde och känslan var helt obeskrivligt! När jag väl stod och stampade inför mitt första dyk så var adrenalinet på topp. Vi var sex personer i buren samtidigt och när besättningen sa "dyk & titta vänster", då dök jag ner blickade åt vänster, men ingen haj. Snabbt tittade jag åt höger och det kan inte ha gått mer än två, tre sekunder förrän jag tittade åt vänster igen. Då kom en fyra meter lång vithajshona från ingenstans och simmande några centimeter ifrån buren, hjärtat pumpade. Sen hade vi sju stycken nyfikna hajar runt båten och jag hann se alla!

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Jag gick upp vid åtta, tog en kopp kaffe satte mig vid uteplatsen och kände doften av hamnen. Bara det var en underbar känsla. Vid niotiden gick vi volontärer till samlingshuset för att förbereda första turen. Båten sjösattes vid tio och vi fick tre spännande timmar med turisterna, hajarna, och besättningen. Eftermiddagen var antingen med andra båten eller att vi jobbade med forskningen. Sen på kvällarna umgicks alla volontärer, ibland gick vi även ut och drack några öl och åt på restaurang i stan.

Fick du vara med vithajarna på det sätt som du förväntat dig?
Innan jag åkte så hoppades jag på att få se någon haj genom burdyk, men att nästan varje dag få studera, analysera och vara nära dom var grymt fräckt, över förväntan.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Vi svenskar är väldigt organiserade och har man bestämt en tid så är det den tiden som gäller! I Sydafrika fick jag lära mig att kulturen är lite annorlunda och lite mer "det löser sig", vilket jag hade svårt med till en början, men som jag kan sakna idag. Mina förväntningar av projektet var att få lära sig mer om livet under vattnet & framförallt om vithajen, vilket överträffade mina förväntningar.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Jag kände aldrig att det var osäkert på något sätt.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Att få dyka ner och se en fyra meter lång vithaj var så att adrenalinet rusade rejält. Men jag kan också sakna den dagliga kontakten med förväntasfulla, nervös, sjösjuka och härliga turister, som i sig gjorde min resa speciell. Sen lärde jag mig så otroligt mycket om djurlivet som jag tidigare inte visste, vilket var en fantastisk höjdpunkt bara det.

Hur många volontärer var ni på projektet?
Vi var sex volontärer från England, Tyskland och Holland. Sen var där också fyra marinbiologer som var specialiserade inom olika områden.

Du reste runt en vecka i Sydafrika efter projektet, hur var det?
Sydafrika är helt klart en av mina favoritdestinationer och man kan göra allt där! Jag hyrde en bil och utforskade Kapstaden till Port Elizabeth. Mitt första stopp var en bro, Bloukrans Bridge, som mest är känt för sitt 216 m Bungy Jump. Adrenalinet pulserar bara jag tänker på det. Jag gjorde även ett stopp i surfingparadiset Jeffreys Bay och kastade mig ut på några fina vågor. Innan hemresan hade jag några dagar i Kapstaden med sol, bad & shopping.

Upplevde du Sydafrika som ett säkert land att vistas i?
Som volontär fick jag hjälp under hela projekttiden och på så sätt kände jag mig aldrig osäker. Okej, man ska tänka på att inte skylta för mycket med sina värdesaker. Men under mina fyra veckor i Sydafrika var jag aldrig med om någon incident. Det skulle dröja enda tills i min hemstad, Helsingborg. Det första jag såg på centralstationen var några vakter som bar iväg två bråkstakar. Jag antar att det kan hända saker varsomhelst.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Sydafrika?
Lätt! En av de bästa upplevelserna jag har haft.

Mer om att volontärarbeta i Sydafrika

Skicka ett mail till Marcus