Hem » Senaste nyheter » Läs om Amelies volontärarbete i Costa Rica

Läs om Amelies volontärarbete i Costa Rica

Välkommen hem från Centralamerikas juvel, Costa Rica!

Hur har du haft det?

Jag har haft det bättre än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. En fantastisk upplevelse som jag nu i efterhand är så otroligt glad över att jag tog tag i och genomförde. Att jag dessutom genomförde projektet alldeles på egen hand gör att det hela känns extra bra.

Ditt äventyr började med en spanskkurs, hur gick det?



Det gick förvånansvärt bra. För det första var det oerhört skönt att få någon form av rutin på vardagen men innan jag väl kom dit var det både nervöst och lite förvirrat. Väl på plats fick jag en underbar lärarinna som heter Alexandra. Hon gjorde klart för mig att detta var en kommunikationskurs och att vi framförallt skulle få igång mitt tal. Redan efter första lektionen var all nervositet och förvirring som bortblåst, jag fick bekräftat för mig själv att jag kunde betydligt mer spanska än vad jag själv trodde.

Hur bodde du under din tid i skolan?

Jag bodde hos en dam vid namn Janira. Hon bodde i ett litet hus i Guadalupe vilket är en förort till huvudstaden San José. Jag hade ett eget rum men delade huset med Janira, hennes man och tre amerikanska tjejer som alla var där för att volontära och studera. Guadalupe hade väldigt bra bussförbindelser och jag kunde ta mig till San José på 15 minuter.

Efter den inledande spanskkursen så började din projekttid på ett barnhem, hur var tiden där?

Tiden på barnhemmet kändes väldigt intensiv även om jag inte jobbade särskilt många timmar per dag. När jag väl var på barnhemmet ville jag verkligen anstränga mig till det yttersta för att ge barnen så mycket som möjligt under den korta tiden jag hade där. Kanske var det de som gjorde att jag uppfattade projekttiden som så pass intensiv, men enligt mig var det absolut värt att anstränga sig det där lilla extra för barnens skull.

Vad var din uppgift på projektet?

Jag jobbade endast under förmiddagarna och fram till precis efter lunch. Min uppgift var att underhålla dem, ge dem kärlek men framförallt ge dem min tid. Vi målade, ritade, spelade boll, lade pussel och lite då och då tog vi dem på utflykt till parken. En av dagarna fick jag även förtroendet att tillsammans med en av lärarinnorna ta alla barnen till badhuset för simlektion. En annan dag var barnen redan iväg på utflykt när jag kom och då fick jag hjälpa till med att putsa fönster, städa barnens garderober och laga lunch. Varje dag avslutades med att hjälpa barnen under lunchen, dem yngsta matade jag och de lite äldre höll jag bara sällskap och såg till att dem åt sin mat.

Var det fler som jobbade på samma barnhem som du? 



De första dagarna var jag själv med lärarinnan men i slutet av min första vecka kom det en tjej och en kille från San José som både kunde engelska och spanska. Andra veckan kom det faktiskt två tjejer från Europa, en från Schweiz och en från Österrike. Dem var hur trevlig som helst och vi kom bra överens allihop.

Fick ni ledigt någon gång? Och i så fall vad gjorde ni då?

Jag var ledig varje fredag, lördag och söndag. Min första helg åkte jag runt och såg till att jag fick se de, enligt mig, viktigaste sevärdheterna runt San José med omnejd. Jag besökte flera vulkaner, varmvattenkällor och naturreservat men även lokala museer, marknader, etc. Min sista helg begav jag mig till kusten vid stilla havet där jag tog surflektioner, vandrade och njöt av lite bättre väder. Jag var även ledig under eftermiddagarna, dem spenderade jag med mina amerikanska vänner som jag träffat på planet från Atlanta. Vi gick på bio, hoppade bungyjump och umgicks. Kvällarna spenderade jag hemma med tjejerna då vi kom så bra överens och du är ganska trött efter en hel dags aktiviteter. Men det blev även en hel del utgångar på San José och San Pedros nattklubbar då vi träffade varandras vänner som vi lärt känna på olika håll.

Träffade du mycket folk under din tid som volontär?

Det gjorde jag verkligen. Redan på planet från Atlanta träffade jag en kille som på plats introducerade mig för sina vänner. Dem kom jag att umgås med hela resan och vi har kontakt även idag tack vare Facebook och mail. De amerikanska tjejerna som jag bodde tillsammans med kom jag även väldigt bra överens med. Vi hittade på helgaktiviteter tillsammans, speciellt dem resor som varade över några dagar.

Vad var höjdpunkten på din resa?

Det är svårt att nämna en höjdpunkt då jag hann med så otroligt mycket med tanke på hur kort tid jag egentligen var där. Måste jag nämna en sak så måste det nog vara att jag träffade så otroligt mycket nya människor som jag faktiskt kom riktigt nära. Vi har som sagt kontakt fortfarande och planerar att träffas redan nu i höst samt nästa sommar.

Vad är det som är så fantastiskt med att volontärarbeta med människor?

Framförallt att du får något i gengäld direkt. När du kommer till din arbetsplats möts du av kramar i mängder, när du leker med barnen får du ett leende tillbaka, och när dina timmar är över längtar du redan efter nästa arbetsdag - för att du vet att du får något tillbaka omedelbart. Människor uppskattar alltid all sort av volontärarbete men genom att arbeta med människor får du bekräftelse på den uppskattningen direkt till dig själv.

Skulle du kunna rekommendera resan till andra och i så fall varför?

Absolut, det är något av de bästa jag gjort och kommer bli något av det bästa du kommer göra. Att göra en resa som detta ger dig så otroligt mycket på plats, när du kommer hem och känner att du klarat av det, men även efteråt. Jag har redan, bara två månader efter min resa, fått väldigt bra respons från både arbetsgivare på ett nyss sökt jobb och lärare som håller i projektarbete, de säger att en merit som denna väger tungt i en så pass ung ålder som arton år.

Tack för din stund och tack för att du valde att resa med oss på Work & Travel Company

 

 

Mer om volontärprojekten i costa rica

 

Publicerad måndag 19 september kl 03:50