Läs om Camillas volontärresa med lejon i Zimbabwe

Jag heter Camilla och är 37 år gammal. Jag har alltid älskat kattdjur, oavsett om det varit vanliga små katter eller stora lejon. Genom denna resan så gick alla mina önskningar i uppfyllelse. Vissa tyckte jag var galen och vissa blev avundsjuka på min resa.

Välkommen hem, hur har du haft det på Lion Breeding i Zimbabwe?
Tackar tackar. Jag har haft en så sjukt bra resa, trodde inte det var möjligt att man kunde uppleva allt det jag gjort på den här tiden =). Jag är så tacksam att jag fått vara med om detta.

När du landade, var det någon som hämtade upp dig?
Eftersom jag hade varit på lejonprojektet i Victoria Falls först, så tog jag bussen därifrån ner till Lion Breeding projektet. Och det gick hur bra som helst. Det var riktigt fina lyxiga bussar som till och med hade luftkonditionering. Bussturen tog cirka 7-8 timmar. När jag väl kom fram kom en kille från projektet och hämtade upp mig och körde mig den sista biten. Allt gick jättesmidigt och lätt och jag var inte ett dugg nervös av att ta mig med buss den sträckan. Allt gick precis som det skulle.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Mycket bra, det var en grundlig introduktion, vi gick igenom alla arbetsuppgifter och allt vad detta innebar, varför vi var där, vad vi kunde göra för nytta och varför vi verkligen behövdes. Efter detta fick jag hälsa på personalen och de andra volontärerna, därpå var det dags att presentera mig för "Lewa" och "Laili" – två lejonhonor som var hur vackra som helst och som också blev lite av mina favoriter.

Du valde att volontärarbeta i två veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
njaaaaa, nästa gång jag åker så kommer jag definitivt stanna längre. Det är inte så lätt att veta hur länge man bör vara iväg, men det är lätt att vara efterklok..när jag tittar tillbaka på min resa så hade jag lätt kunnat stanna 4 veckor på respektive projekt. Det var så himla underbar att jag nästan får ont i magen nu när jag är hemma – jag vill tillbaka!

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Alla projekten har samma syfte, att bevara lejonen, öka mängden lejon i Afrika eftersom det drastiskt visat att lejonantalet sjunkit. Visste ni att det fanns ca 200.000 lejon 1975 och 2002 fanns det bara ca 30000 lejon kvar, med andra ord har det sjunkit med ca 85% på cirka 30 år. Skrämmande, fruktansvärt! Att vara volontär visar att man vill hjälpa till att ändra på detta. En del av de huvudsakliga uppgifter var allt från att gå på lejonpromenader, förbereda maten, städa, klippa, trimma skura deras inhägnader så att dem ska ha det bra, göra leksaker till lejonen gjorda direkt från naturen, research, day/night encounter (vilket innebär att man får följa med lejonen ut i deras egna miljöer och jaga) och även hjälpa och assistera kunder som kommer på dagsbesök. På detta projekt får man även hjälpa till med både hästar och elefanter vilket var en härlig kombination av arbetsuppgifter och djur.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Ja massor, självklart sprang det runt apor lite här och var, men även utanför ens boende fanns det Zebra, Giraffer, Gnuer, Kudo, olika sorters av Antiloper och många andra djur som jag inte ens kan översätta i svenska termer. Sen fick man ju även arbeta med både hästar och elefanter. Det ända jag faktiskt aldrig fick se var bufflar, men jag antar att jag få spana in dem nästa gång.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Varje morgon började tidigt, jag steg upp cirka 0600 varje dag och vid 0630 började första lejonpromenaden som varade 1,5-2 timmar, därefter en god behövlig frukost. Aktiviteten efter detta och som varade fram till lunch kan ha varit tex att städa lejonens stora inhägnader. Det är ganska hårt och tufft jobb men det är värt varenda svettdroppe. Efter lunch var man kanske lyckligt lottad att få följa med på research eller tex en night encounter. Varje kväll precis innan middag höll projektledaren möte för alla volontärerna, detta för att man skulle veta schemat inför morgondagen, eller om man behövde ta del av någonting som hänt under dagen. Eftersom varje dag började väldigt tidigt så la man sig också tidigt, hade man tur så klarade man att hålla sig vaken fram till kl 2100.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja det tycker jag. Jag visste ju att man skulle få vara nära djuren, men jag trodde aldrig att man skulle vara så nära som man faktiskt var. Man gick liksom sida vid sida som om det vore en hund, och när lejonet gick framför en så kunde man hålla honom i svanen (såg rätt komiskt ut faktiskt). Jag älskade även research, att bara sitta och granska dessa majestätiska djur var helt underbart att få ta del och vara med om varför de gjorde på ett visst sätt, hur dominans funkar ute i det vilda, det var helt fantastiskt att se.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig? 
fem poäng av fem möjliga. Maten, boendet, volontärerna, personalen, omgivningen och lejonen – projektet var verkligen i toppklass! Om jag måste säga något som var mindre bra så får det väl bli att närmsta stad låg lite långt bort och att man inte kunde ta sig dit själv. Dock anordnades en tur in till stan Gweru på lördagar och då fick man cirka 1-1,5 timme och vandra runt att gå på marknaden.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Jättebra.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Hmm det var en svår fråga, men jag antar att det var när jag var ute på en lion walk och vi stötte på en 3 meter lång Pytonorm som precis hade svalt en liten antilop. Ormen hade tyvärr dött men våra lejonen var inte långsamma med att få fram sina innersta instinkter, och visade oss att de verkligen hade ett sinne för jakt och höjdpunkten för lejonen blev ju när de fick smak av antilopen inuti ormen. En otrolig upplevelse som inte många får vara med om.

Du var även volontär på barn & lejonprojektet, hur var det?
Helt underbart! När man ser barnens ansikte lysa upp när man kommer för att leka med dem, eller bara för att ge dem lite extra hjälp med skolarbetet, då blir man själv så överväldigad med känslor. Att se barn ha dessa förhållanden är svårt men samtidigt väldigt lärorikt. En speciell dag var när vi bjöd in alla barnen som bodde på ett barnhem för att delta i massa aktiviteter, vi anordnade lekar, blåste upp ballonger, fixade mat och plus att de fick se lejonen, elefanterna och hästarna. Tänk att de bor här i Zimbabwe men de hade aldrig fått ta del av djuren på det sätt som vi tillät dem göra denna speciella dag. Det var magiskt att se. Både barnen och vi somnade med ett smile på läpparna denna kväll vill jag lova.

Vilka arbetsuppgifter hade du ?
Det var flera, ibland fick man vara med i klassrummen och hjälpa dem i deras skolarbete, man fick till och med hålla egna lektioner. I början var det svårt men efter en kort tid lossnade det och man kände att det blev hur naturligt som helst. Vissa barn hade skriv och lässvårigheter, så man fick lägga lite mer tid på dessa barn. Det var kul och spännande att få lära känna barnen och få se hur de verkligen utvecklades. Varje gång man steg in i klassrummet lös deras ansikten upp. På rasterna lekte man med barnen allt från att spela fotboll till att bara sitta och prata. Dagarna var intensiva men väldigt väldigt lärorika.

Upplevde du Zimbabwe som ett säkert land att vistas i?
Ja det tycker jag. Kände mig aldrig orolig, aldrig otrygg på något vis. Jag vet ju att Zimbabwe har haft en del oroligheter men det var inget som jag kände av alls. Och när jag pratade med lokalbefolkningen så berättade dem att det numera är tryggt att resa runt men självklart ska man inte gå själv i kvarter man inte känner till, samt inte vara ute och gå när det blir mörkt.

Vilket är det bästa minnet från resan?
Jag vet inte om jag kan svara på den frågan...men alla ljud, dofter – tänk er själva att vakna varje gryning och höra lejonens djupa rytande. Jag till och med gick ut och försökte få med ljuden på min mobiltelefon. Det var så mycket som var fantastiskt att jag inte kan nämna bara en .. sorry. Det får bli helheten i projektet i så fall, att jag fick ta del av detta är det bästa jag någonsin varit med om.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Ja självklart, och det har jag redan gjort också.

Mer om att volontärarbeta i Zimbabwe

Dette ble lagt ut måndag 14 maj kl 03:04