Två timmar till postkontoret i Ghana.

Följande reserapport skrevs av en GoXplore-deltagare från ett annat land och översattes automatiskt till engelska. Texten kan därför ibland vara lite otydlig.

I november åkte jag, Jeanett, på en arbetsresa till Ghana!

Det första som mötte mig när jag klev av planet i Accra var kaos! Något jag faktiskt hade tänkt mig. Utanför flygplatsen var det MYCKET människor och mestadels förare som försökte kapa trötta resenärer till sina tomma platser. Jag hittade min kille och han bad mig vänta lite. En polis kom för att be mig röra på mig (står tydligen i vägen) och en annan man kom mig till hjälp och förklarade att jag väntade på någon. Vänligheten är något som går tillbaka till Ghana, verkligen! Det ska också sägas att ALLA välkomnar dig – "Akwaaba", du kommer att få höra mycket!

Jag kom till Pink Hostel på kvällen. Det är också här volontärer vistas under orienteringsdagarna i Accra. Hotellet har en helt OK standard i mina ögon, men ändå bra standard i Ghana. Du har en säng att sova i, västerländsk toalett och dusch (det finns kanske inte så mycket varmvatten).

Första dagen började jag dagen med en enkel frukost och snabbkaffe (Obs: det är svårt att få tag på "riktigt" kaffe). Efter frukost träffade jag några av volontärerna, bland annat en norsk tjej som jag har skickat. Det är så roligt att chatta med volontärer när de faktiskt är på plats! Alla jag pratat med har och har haft en fantastisk upplevelse! Efter några samtal möttes jag av vår partner. Jag fick veta att vi skulle köra till några projekt under dagen. Bra! Jag tänkte, ovetande om att jag hade ungefär 12 timmars körning framför mig. Ghana är "riktigt" Afrika och här är "Afrikatid" helt oundviklig, så här är det bara att stressa upp sig direkt.

Om det är något jag också lärt mig snabbt, som jag direkt kan tipsa dig om vilka som ska resa till Ghana, så är det att du måste ta hand om dina egna behov. I Norge är vi vana vid att kanske vara lite ödmjuka och inte bry oss (så är i alla fall jag). Efter två timmar i kö och 40 grader ute kände jag mig sugen, men jag ville inte att vi skulle behöva stanna bilen på grund av mig. Efter en stund kom flera personer utanför bilen och sålde påsar med vatten. Partner förklarade för mig att detta är rent vatten och köpte en påse genom fönstret. JA! Vatten, äntligen, tänkte jag, men hon köpte bara till sig själv... och jag satt fortfarande med en strupe torr som sandpapper. Jag såg ingen som sålde vatten heller, men om jag ville ha träningshjul, mattor eller muttrar (och allt annat) så kunde jag bara rulla ner fönstret. Efter en liten stund sa jag nej. "Jag behöver vatten, nu!". Det tog inte lång tid innan de hjälpte mig och vi rullade ner fönstret och jag släckte törsten. Kom ihåg att säga till när du måste gå på toaletten också. På tal om det så kommer du se damer (och män såklart) stå!! och kissar på sidan av vägen. Det finns faktiskt kvinnliga urinaler. Jag är fortfarande inte säker på om jag använde den rätt.

När man väl får reda på hur ghananer tänker och lever är det mycket lättare att relatera till kulturen och människorna. Det tar lite tid, eftersom Ghana skiljer sig så mycket från Norge och det är väldigt lätt att få kulturchock. Saker som kan verka oförskämda för oss kan till exempel vara helt normala och vice versa. Ett exempel på detta är att ghananer (och människor i andra afrikanska länder) "väser" åt varandra. Första gången jag blev "häst" blev jag lite avskräckt och gillade det inte alls, men det visar sig bara vara ett väldigt effektivt sätt att få någons uppmärksamhet! Jag kanske börjar "väsa" för att få min sambos uppmärksamhet när han inte lyssnar. Skulle ha varit effektivt.

Det finns mycket jag kan säga om Ghana och kulturen - det är helt enkelt riktigt fascinerande! Allt görs manuellt, och jag menar allt. Det jag var mest bekymrad över är att varje familj (åtminstone de som är registrerade) har en postbox på det lokala postkontoret. Det betyder att de flesta måste gå 1-2 timmar en väg för att hämta sin post. Det påminner mig faktiskt lite om reklamen för DNB "när jag var ung" och Ghana är farfars farfar i hornet. Otroligt tråkigt om det inte finns någon post då... Det mest fascinerande är att det inte verkar som de har något emot det. De har helt enkelt en helt annan tidsuppfattning än vad vi är vana vid. Jag blir otålig om jag ska vänta på bussen i mer än 5 minuter... I Ghana fick jag en liten reality check, utöver det jag gillar bäst med att resa – att sätta saker i perspektiv.

Det som är säkert är att Ghana verkligen behöver den hjälp de kan få. Genom volontärprojekten hjälper vi faktiskt många människor. Det visste jag sedan tidigare, men det var otroligt att med egna ögon se vad det här faktiskt betyder för de som får hjälpen. De flesta av de projekt jag besökte saknades helt klart. Alla skolor saknar böcker (varav många bara har små tavlor eller inget alls), brist på lärare, vissa ställen saknar väggar och eller golv och det som går igen överallt är att det är alldeles för många barn per klassrum. Vissa barn sitter faktiskt på golvet. Så det råder ingen tvekan om att volontärer verkligen hjälper några av de människor som behöver det mest.

Ett av projekten vi besökte drivs av en man som själv växt upp på gatan. Han har helt enkelt använt sin egen erfarenhet och ägnar nu sitt liv åt att hjälpa barn som växer upp på gatan. Barnen får gå på hans förskola, vilket ökar deras chanser att faktiskt gå i skolan i framtiden. Dessutom har de ett ställe att gå till varje dag istället för att strosa längs gatan. Barnen delas in i nivåer utifrån hur bra de är och hur länge de har varit där. Saker och ting är så himla olika och jag tror att om man ska jobba som volontär här så får man otroligt mycket tillbaka genom att ha ett öppet sinne.


Efter att ha besökt flera projekt i och runt Accra tog jag ett inrikesflyg till Tamale. På det sättet fick jag även besöka projekt i norra Ghana. Här besökte jag flera skolor (även här skulle jag säga att det mesta saknas), ett kvinnocenter (främst kvinnor som blivit gravida i tonåren) där kvinnorna kan lära sig sy, klippa hår eller annat som kan vara nyttig för samhället, och en skola för fysiskt funktionshindrade i 20-30-årsåldern som blivit "gömda" av sina föräldrar för att de skäms (målet med skolan är att lära eleverna att fungera i samhället på ett eller annat sätt ).

Efter två intensiva dagar i Tamale tog jag bussen tillbaka till Accra. Bussarna är superfina och håller väldigt bra standard så själva bussen var inga problem. Återigen är jag glad att ghananer är väldigt hjälpsamma, för det är inte alltid lätt att förstå logiken i allt. Det var en man vid busshållplatsen som i stort sett höll min hand hela vägen och sa till mig vart jag skulle åka och vad jag skulle göra. För det första var jag något överviktig och fick betala extra för bagage. De hade dubbelbokat min plats och jag förlorade kampen om den där fönsterplatsen. Jag hamnade bredvid en mamma och en bebis (inget fönster). De första timmarna var båda väldigt söta, men efter 8 timmar och bebisen först försökte dra ner min topp för att få en bröstvårta och sedan kräktes på både mamma och mig var jag trött. Det ska också sägas att toaletten på bussen var trasig, så varje gång någon skulle kissa fick bussen stanna. Folk kissade faktiskt i massor. Jag väntade tills jag hittade en kvinnlig pissoar. Det var väldigt trevligt att komma fram till hotellet efter 10,5 timmar.

Sista dagen i Ghana besökte jag ett nytt projekt som ska bli ett dagis. Dessutom tittade vi på ett par pensionat som eventuellt kommer att bli hus som volontärer kan bo i. Både värdfamiljerna och dessa hus har bra standard (förvänta dig inte norsk standard alltså), och det går alldeles utmärkt att bor här!

Jag sitter kvar med otroligt många intryck och upplevelser på bara några dagar och jag skulle kunna skriva mycket mer. Volontärer som är där i många veckor bör överväga att skriva en bok. Jag kan verkligen rekommendera att resa till Ghana för dig som vill uppleva något helt annat och som vill ha fler utmaningar. Det tar lite tid innan man kommer "in i" kulturen, sänker axlarna och har tålamod att vänta på bussen i (mycket) mer än 5 minuter, men det är så värt det och upplevelserna man får igen är helt unika!


- Jeanett, programkoordinator GoXplore

Reseberättelser från 2016 (Översatt)

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Volontär Ghana.

Hem » Reseberättelse » Två timmar till postkontoret i Ghana.

Hugo S beställde vårt Volontär Sri Lanka program för 5h sedan. Är det något för dig också??!