Login Missa inte sommarens inspirationskvällar

Camilla fortsätter sitt äventyr Ecuador del 2

Efter fått uppleva så otroligt mycket så trodde jag inte det var möjligt att Ecuador kunde leverera ännu mera glädje, men mitt äventyr fortsatte och ju längre tid jag spenderade i Ecuador ju mer älskade jag landet. Som sagt, det var med några tårar som jag lämnade Galapagos, men nya äventyr väntade och jag såg fram emot det väldigt mycket.

MONTANITA
Välkommen till Montanita - ett litet hippy ställe vid kusten där väldigt många backpackers samlas. Vi reste med bil från flygplatsen i Guayaquil till Montanita direkt efter vår vistelse på Galapagos. Det tog cirka 3 timmar men vägarna var väldigt bra så det var inte så jobbigt. På en av vägtullarna vi passerade stod folk och sålde frukt, nötter och annat jag inte ens hann uppfatta, och det var uppskattat! Ett helt rör med mangos, säkerligen 3 stora mangos kostade endast 1 dollar! Självfallet köpte vi och smaskade i oss och dem var underbart goda! Dem bästa mangos jag någonsin haft om jag ska vara ärlig.

Efter att ha rest hela vägen från Galapagos direkt till Montanita var vi ganska slut när vi kom fram och klockan var redan typ åtta på kvällen, men alerta som vi var så stack vi självfallet direkt ut för att käka middag och spana in denna surf - hippy - backpackershåla! Det här stoppet Montanita gör man även som en del av kursen "travelling classroom".

Måste säga det var sjukt mysigt att komma till "la playa" och bara alla intryck av alla olika sorters av människor gjorde en glad. Ni som varit i Australien känner säkert till Byron Bay, och det var lite den känslan man fick här faktiskt.
De flesta turister som kommer hit brukar ha en vistelse på drygt några dagar/en vecka men väldigt många fastnar och stannar mycket längre än så, och jag förstår varför. De flesta kommer hit för att lära sig spanska men givetvis också kombinera detta med att lära sig att surfa eller dansa. Stranden är lång och har något för alla. Vissa surfade andra dansade salsa och några tog det bara lugnt. Klimatet var underbart, vi kom ju på kvällen men det behövdes ändå bara shorts och flipflops för det var varmt och skönt.
Klimatet har verkligen varit varierande här i Ecuador, tex så sägs det att Quito kan ha alla årstider på en och samma dag, vilket inte gjorde det lättare vid packning.

Barerna, klubbarna och restaurangerna var öppna långt in på natten och gatuförsäljarna som sålde allt från handgjorda smycken till plånböcker livnärde sig på alla turisterna. Jag blev chockad över alla argentinare som var överallt och faktiskt inte bara i Montanita, de campade ofta på stränderna, ibland med hela familjen, och jobbade hårt på dagar och nätter. Dem på något vis stack ut från mängden.
Efter att ha dansat hela natten bar det hemåt med trötta ben till vår fina cabana (liten hydda omgiven av grönska och lummig trädgård), det är faktiskt här våra volontärer bor när dem kommer till Montanita på vårt "travelling classroom" koncept.

Dagen därpå var det dags att besöka spanskaskolan och även platsen för surflektionerna. Jag blev väldigt imponerad av skolan och lärarna och jag kände med en gång att här skulle jag själv kunna tänka mig att stanna för att lära mig språket, surfen och bara leva i nuet. Gud vad härligt, varför passade jag inte på innan jag fick barn kan man ju fråga sig?



Då både jag, Elin och Harald fattade ett stort tycke för Montanita var vi i valet och kvalet att stanna en extra natt, men detta skulle i så fal innebära att vi skulle missa vår Cotopaxi tur,,, hmm detta fick vi helt enkelt fundera på…..

Efter dessa dagar vet jag med säkerhet att våra volontärer kommer få en fantastisk tid inte bara i Montanita utan i hela Ecuador. Mitt hjärta har börjat slå ett extra slag för landet, för människorna, självfallet språket och musiken & dansen. Vilket fantastiskt land, vilken kultur, så fascinerande men annorlunda, varmt och passionerat och helt otroligt mycket att se och uppleva trots sin lilla storlek till yta. Viva Ecuador!

Dag 9 / Cotopaxi - vulkanvandring
Idag har vi besökt Cotopaxi - and I made it up to base camp ;)
Klockan ringde 05:55 men självfallet hade jag redan vaknat, hur kommer det sig att man är vaken och pigg vid denna tid det är jag ju aldrig hemma.

Vi blev upphämtade vid halv sju sen bar det iväg mot Cotopaxi provinsen. Vi stannade först för lite frukost på ett mysigt guest house ute på landsbygden. De hade lamor ute i "trädgården", det var faktiskt riktigt coolt att se.

Det som har varit jobbigast inför Ecuador har varit packningen. Då alla fyra årstider kan förekomma på en dag så förstår ni säkert vilket projekt det var att packa, och speciellt när det skulle vara väldigt kallt i Cotopaxi. Och ja, det var kallt. Är glad att jag tog med mig tillräckligt med kläder! Vi körde bil upp till ca 4500 meter sen resterande upp till 4864 fick vi promenera.
Det var bara cirka 300 meter men då vi gick i zickzack så blev det betydligt längre.

Så fort jag hoppade av bilen blev jag helt snurrig och Elin likaså. Jättekonstig känsla. Vi blev tillsagda att gå väldigt långsamt och försiktigt. Luften var väldigt tunn häruppe. Att dricka vatten emellanåt och få i sig lite choklad var ett måste. Detta var ingen tävling, sa guiden, utan man skulle lyssna på sin kropp, kände man sig dålig så skulle man gå ner igen. Inget snack om saken. Hjärtat slog trippla slag och jag kunde höra hur mitt hjärta kämpade att få syre, nästan så det ekade i mina öron, utan att överdriva! Det var bara att stanna och andas lugnt, ta igen sig lite och sakta gå upp igen. Det var jag, Elin, Harald, Carlos en kille från Venezuela och vår guide Jeraldo som sakta med säkert tog oss upp mot base camp.

När vi väl såg huset var det som en befrielse...shit vad nära vi var nu och vi skulle fan upp :) Det var stora high five när våra fötter nådde 4864 meter, och jag tror vi alla var riktigt stolta och nöjda med vår insats! Några foton och en varm choklad sen var det dags att bege sig ner igen. Nervägen gick ganska snabbt, cirka 1,5 h upp och 30 min ner, ganska stor skillnad.

Väl nere vid bilen skulle vi ta oss längst ner fast med mountainbike, men då min rygg inte var den bästa hoppade jag över den aktiviteten. Men helt plötsligt slog vädret om, det blev superdimmigt och vi såg i stort sett inte ens handen framför oss, så vi alla hoppade in i bilden och fick ta oss ner med bil tills dimman försvann. Därefter hoppade de tappra deltagarna ut, slängde på sig sin cykelhjälm och hoppade på sin mountainbike. Sedan cyklade dem ner för backarna. Det gällde att ta det försiktigt då det var slingriga vägar, stenigt och ganska oklart och dimmigt fortfarande.

Turen tillbaka till Quito var magiskt! Med musik som Enya i lurarna, en utsikt så vacker att det kändes som man föll in i trans och min tankar utav Ecuador och vad jag fått uppleva dessa dagar – WOW, jag var/är helt frälst.
Det var vemodigt att lämna Ecuador men samtidigt visste jag att nya äventyr väntade, jag skulle ju vidare till Costa Rica!

För dig som funderar på att åka till Ecuador, sluta fundera bara åk. Du kommer minsann inte ångra dig.


Detta är en reseberättelse från en av våra deltagare på vårt Volontär Ecuador program i 2013.

Hem » Reseberättelse » Camilla fortsätter sitt äventyr Ecuador del 2

Senaste nyheter: Australiens östkust på fem minuter