De mest fantastiska fem veckorna i mitt liv

"- Lion Breeding, vilket ställe. Jag har varit här i lite mer än ett dygn och jag vill aldrig åka hem igen."

Ända sedan jag var i Kenya för några år sedan har jag sagt till mig själv att Afrika inte är en kontinent man åker till bara en gång och att jag måste åka dit igen. Denna gång blev det Zimbabwe och Antelope Park för att delta i ett av deras projekt "Lion Breeding".

Redan din första dag på projektet blir du insatt i ALERT och vad Lion Breeding gör för att försöka bevara den ständigt krympande lejonstammen, som har sjunkit kraftigt i Afrika, (bara de sista sjuttio åren med 80-90%). Idag räknar man med att det bara är ca 20 000 lejon kvar. Och det är inte endast på grund av jakt, utan också för att Afrikas befolkning hela tiden ökar, så människorna behöver större ytor att leva på.

Så i maj var det äntligen dags att byta ut hundpromenaderna och den hektiska vardagen hemma mot ->African Time<- och promenader med lejon och elefanter långt ute i Zimbabwes bush. Fem veckor bestämde jag mig för då, fast när jag var där önskade jag mig inget hellre än att stanna minst lika länge till. Efter min första lionwalk kunde jag inte sätta ord på mina känslor jag hade för den. Det kan jag fortfarande inte. Hur ofta går du på promenad, blickar ut över landskapet och ser elefanterna i fjärran samtidigt som du vilar ena handen på en lejonrumpa?

Jag träffade så otroligt fina människor från flera olika länder och många av dem är vänner för livet. Att vara ute på detta sätt ger dig så grymt häftiga och roliga erfarenheter och kunskaper om andra kulturer. Dessutom var vi alla där för samma sak – djuren och barnen.

Jag åkte framför allt dit för att arbeta med lejonen och det var också så jag tillbringade mina dagar. Men det finns också möjlighet att få en bättre inblick i både häst, community och medicinprojekten. Du har möjlighet att följa med till ett drop in-center, då du lagar mat till och umgås med barnen som lever på gatan. En gång i veckan kan du också välja att följa med och besöka ett barnhem. Jag valde dessutom att en gång göra en halvdag på en skola för barn med inlärningssvårigheter. Det är väldigt flexibelt och det är för att de vill att du ska lära dig och få ut så mycket som möjligt av din vistelse där nere.

Ena dagen var aldrig den andra lik och allt kan hända. Det gäller som volontär på Lion Breeding att vara flexibel. Jag och några till fick till exempel en dag hoppa upp på varsin häst och hjälpa till med att fösa in en vilsen giraff som av någon anledning hamnat på fel sida stängslet. Inte många som kan säga att de gjort något sådant. Däremot kunde en typisk dag på projektet innehålla morgon/eftermiddagswalk (såklart) med lejonen eller elefanterna, städning av lejonens inhängnader, påfyllning av vatten, göra leksaker till lejonen, game-count, skära och fixa kött, bygga plattformar, laga staket, hämta och skyffla sand till elefanternas bomas (mindre inhängnader där elefanterna spenderar nätterna), day/night encounter. Och såklart; ge lejonen mat. Lördagar var den stora utfodringsdagen och då slängde man upp tunnor med inälvor, alla möjliga olika kroppsdelar, kohuvuden m.m på bilflaket och så åkte man runt och la ut mat till alla lejon. Det låter ganska groteskt, det håller jag med om. Och det luktade inte alltför gott. Det underlättar ju om man inte är så speciellt känslig för sådant, men de flesta vänjer sig.

Viktoriafallen är en resa jag absolut rekommenderar alla att göra. Speciellt om du stannar i minst tre veckor. Annars kan det kännas som att du förlorar för mycket tid på campet, eftersom trippen är fem dagar. Resan kostar en del, men det är verkligen värt det! Det finns massor av aktiviteter att välja mellan och jag valde att (förutom det självklara besöket till själva fallen) åka ut till den privata ön Chundu Island där man äter middag ihop, hoppar på flotten och får uppleva den mest magiska solnedgången, rundvisning på ön på morgonen efter samt 2x safari genom nationalparken man passerar när man tar sig till och från ön. Jag vågade mig dessutom på att mata lite krokodiler (croc cage dive), flyga microlight över Zambia och Zimbabwe och en half-day-combo som innehöll en gorge swing, zipline och flying fox. Att skaka tass med krokodilerna och hoppa rätt ut i luften och veta att man faller 70 meter är något som verkligen fick håret på mina armar att resa sig. En av höjdpunkterna på resan var restaurangbesöket på The Boma. Man får smaka allt från antilop till vildsvin (pumba) och sedan är man med och dansar spelar på trummor och blir målad i ansiktet. Höjdarkväll de luxe.

Om du bestämmer dig för att åka till Viktoriafallen, ta då med dig mer pengar än du egentligen tror behövs. Bara själva resan kostar $495 (boende, The Boma, transport mm) är inkluderat och då är inte aktiviterna och de flesta måltider inräknade.

Andra aktiviteter jag hade möjlighet att hänga med på var bland annat overnight horse safari och Matopos National Park.

Overnight horse safari; Man tar en ca två timmars tur i bushen och spanar efter bland annat zebror, giraffer och gnuer. Sedan rider man bort till själva lägret där man ska övernatta och får möjlighet att bada med hästarna i solnedgången och sedan äter man middag och umgås runt brasan tills man kryper ner under filtar på höbalar och sover under bar himmel. Jag kan ärligt säga att av alla nätter nere i Zimbabwe, sov jag bäst den natten.

Jag ville se noshörningar, så jag valde att följa med till Matopos. En guide tar en runt med bil i en nationalpark och sedan smyger man omkring bland buskar och träd för att komma så nära som möjligt. En lunch mitt ute i bushen gör hela dagen ännu bättre.

Att åka till Zimbabwe är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Under min tid där hade jag närkontakt med de fyra syskonen Africa, Alika, Amani och Arusha (22 månader gamla) samt följde de tre cubsens (6 månader gamla) utveckling och var med på deras allra första walk. Att dessutom kunna hänga med elefanterna och bara stå och kolla på dem när de äter, är direkt avkopplande. Och för stt låta klyshig; balsam för själen.

Jag fick inte lämna AP förrän jag hade lovat alla handlers att jag snart ska komma tillbaka så jag planerar faktiskt in en resa redan till hösten

Linda Westerberg Staaf, Rättvik, Sweden.

Reseberättelser från 2016

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Lions, Rhinos and Elephants.

Hem » Reseberättelse » De mest fantastiska fem veckorna i mitt liv

Senaste nyheterna från GoXplore: Olika möjligheter för dig som älskar hästar