Login 17 MUST HAVE- appar för din Australien-resa!

När det var dags att lämna projektet grät jag

För två veckor sedan kom jag hem från tre oerhört minnesvärda veckor på Lion Centre i mitten av Zimbabwe. Från första stund, från upphämtningen på flygplatsen och mottagandet av vår volunteer manager Rosa när vi anlände till campet, kände jag mig otroligt välkommen. Denna resa är något jag alltid kommer att komma ihåg. De första dagarna var som alltid lite trevande. Mycket introduktioner, nytt folk och nya intryck. Jag kommer ihåg hur jag tänkte tillbaka på när jag läst reseberättelser där folk berättat hur de funnit vänner för livet. Jag tänkte att de överdrivit, men när jag lämnade mina nyfunna vänner efter tre veckor grät även jag. Men man får så mycket mer än bara vänner. Kunskaper om djuren, naturen och kulturen är bara några saker. Det finaste av allt kanske är att man får ge något, man får hjälpa till. En sak jag gillade var att det var väldigt flexibelt mellan de olika projekten. Om man en dag vill följa med på community work var det bara att skriva upp sig att man ville det. Detta är något jag verkligen skulle rekommendera alla att göra då man får möjligheten att se en bättre helhet av landet och kulturen, samtidigt som man får en mer direkt respons på arbetet man gör. Minnet av att se dessa barns glädje av att lära sig är något jag alltid kommer bära med mig.

När jag var på plats tyckte jag det var svårt att ta in allt, speciellt i början. Det tog ungefär tre dagar innan jag kände att jag riktigt kunde njuta av allt häftigt jag fick uppleva. Många saker sjunker in på riktigt först när man kommer hem och ser tillbaka på alla fantastiska bilder. Den tredje dagen hade vi introduktion till hästarna och vi red ut på safari. När girafferna kom tio meter ifrån dig och din häst var det svårt att fatta att dessa djur är de du sett på bilder och TV hela livet.

En vanlig dag bestod av fyra olika arbetspass. Ett innan frukost, som var något lättare som t.ex. lionwalk, elephanthurting eller research. Det var så härligt att åka ut så tidigt på morgonen då vi kunde njuta av den otroliga soluppgången. Efter frukost hade vi ett längre, något tuffare pass, t.ex. städa inhägnader, leta snaror i bushen eller hjälpa till med maten till djuren. Efter lunch var det två pass. Det första kunde också vara lite tuffare och det sista var ungefär som morgonens pass, men något längre. Varje kväll klockan kvart över sex hade vi ett möte med Rosa där hon gick igenom morgondagens aktiviteter för varje person. Efter det var det middag och därefter gjorde man vad man ville, spelade kort, snackade, satt i baren eller gick och lade sig. Man var riktigt trött på kvällarna. Ibland var det mer organiserade, frivilliga kvällsaktiviteter. En kväll såg vi lejonkungen och en annan kväll hade vi lekar för att lära känna varandra.

Två lördagar var jag i stan och handlade lite och besökte därefter barnhemmet vilket var riktigt roligt. De dansade för oss och alla blev lika imponerande. Vi spelade även volleyboll med dem. Den andra lördagen var jag med på meatprep och förberedde lejonens mat. Det bästa var att se när de blev insläppta igen, i sina inhägnader, efter att maten lagts in.

En kväll var vi ute på nightencounter och såg två lejon jaga i mörkret vilket var en häftig upplevelse. Det var en enorm spänning som belönade sig med ett byte. Jag följde också med till Matopos National Park för att hitta noshörningar. Resan tog ungefär 3h, sedan ställde vi bilen och gick till fots. Det var otroligt häftigt att komma så nära dessa djur. Vi såg även 1500 år gamla grottmålningar och en väldigt vacker utsikt från ett berg. Det fanns flertalet aktiviter man kunde välja att göra, dock ganska dyra. Om jag inte blivit sjuk hade jag även följt med på övernatt safari. Men det var mycket annat man kunde göra som var gratis. En av de sista kvällarna var jag och fyra till ute och paddlade kanot i solnedgången vilket var helt fantastiskt.

Sista dagen hade vi en gymkana tävling vilket var mycket roligt. På kvällen hade stalltjejerna fixat årets party i paddocken. I mitten var en lägereld med höbalar och filtar runt om där man kunde sitta. Det var bra musik som sköttes av en DJ, ljusslingor uppsatta i träden samt en bar. Det kändes som något man ser på film. Ett perfekt avslut helt enkelt.

Jag har fått så många minnen. När jag kom hem kändes allt helt overkligt. Man levde som i en liten bubbla när man var där. Men värt att åka dit, det var det.

// Elin A

Detta är en reseberättelse från en av våra deltagare på vårt Lion Centre program i 2017.

Hem » Reseberättelse » När det var dags att lämna projektet grät jag

Vårt nästa informationsmöte är 2019-02-09 i Stockholm. Gå med, eller se alla kommande informationsmöten här!