Login Missa inte sommarens inspirationskvällar

Camilla äventyrar i Ecuador del 1

Den 15 november 2013 åkte Camilla från GoXplore iväg på en volontärresa till Ecuador och Costa Rica. Här besökte hon lite olika volontärsprojekt och givetvis även skolorna som håller i spanskakurserna. Självfallet utforskade hon även Galapagos som är känt för tex Galapagossköldpaddorna som kan bli upp till 1,3 meter lång och väga 300 kg, och havsleguanerna.
Läs om hennes äventyr och nu kan du själv få en inblick i hur Ecuador är som land och vad du kan förvänta dig om de olika projekten. Ta del av hennes bilder och få en liten indikation på hur det är att vara volontär på plats.

Läs mer om volontärresor till Ecuador

Viva Ecuador!!

dag 1 + 2 /ankomst Quito / Otavalo marknad
Nu har jag varit i Ecuador i 3 dagar och har varit med om så mycket att jag knappt har tagit in det. Av någon konstig anledning känns det som jag inte hunnit se så mycket och ändå har dagarna varit fullspäckade med projekt, sevärdheter och underbar natur. Ecuador har verkligen allt att erbjuda och det finns något för alla, det kan jag lova.

När jag flög över Quito som är den andra största staden i Ecuador så insåg jag snabbt hur vackert det var. Bergen är underbart gröna och omger hela Quito, vart man än befinner sig ser man dessa ståtliga "montanas". Det är fantastiskt att se alla hus längst med bergsryggarna eller till och med uppe på bergstopparna. Bil är självfallet ett måste, för tro mig det är som bergochdalbana här. Är man känslig för höjder så bör man veta att man flyger in till Quito som redan ligger cirka 2800 meter över havet. Och i början kan man känna av detta genom svullna fötter, torra ögon, nästäppa med mera.

Min resa började med att jag blev upphämtad på flygplatsen utav Nicole och hennes dotter Mila som är 3 år och söt som socker, sen bar det vidare till Otavalo som ligger i norra Ecuador. Det tog cirka 2 timmar att komma dit och trots min långa resa till Ecuador kunde jag inte somna i bilen, omgivningen var alldeles för vacker och jag ville inte missa någonting. Vart jag än vände mitt huvud så var det berg överallt och jag förstod inte först att det faktiskt var Anderna jag inte kunde hålla mina ögon ifrån. Helt underbart!

Det var alldeles mörkt när vi väl kom fram men månen lös upp riktigt ordentligt på den klara stjärnfulla himlen. Och väldigt passande att det lilla guest house vi checkade in på hette La Luna (månen). Jag förstod att utsikten från La Luna skulle vara spektakulär men just i det tillfället såg jag det inte då det redan var kväll och mörkt. Efter en pizza slice var det dags att knyta sig, men först fixade dem en brasa i rummet för att hålla värmen under natten. Att bo så högt uppe bland bergen gör att det blir kallt på natten. Brasan gjorde underverk. Det var helt underbart och fast jag var så trött och rest i många timmar, kunde jag knappt somna, ville bara njuta av nuet!

Jag vaknade väldigt tidigt pga 6 timmars tidsskillnad, men så här i efterhand är jag glad över det för då fick jag chansen att smyga ut och bara andas in den friska luften bergen hade att erbjuda. Utsikten, ja den går inte att beskrivs, wow är det så här det känns att vara fri, fri från bekymmer, fri från elände, fri från förpliktelser. Stanna klockan - jag vill ha mer utav detta!!! Lugnet, friheten jag kände gjorde så att jag direkt slappnade av i min kropp. Vilken känsla! Vad tacksam jag var att Nicole tog mig just till detta härliga ställe.

Otavalo är känt för sina marknader och det sägs vara den största marknaden i hela Sydamerika, och den fick jag erfara. Första stoppet blev "animal market" där olika familjer kommer för att köpa och sälja allt från hästar, grisar, kor, kycklingar men det visade sig också att många kom dit för att tjäna lite pengar på kattungar, hundvalpar, marsvin och kaniner. Hade jag velat så hade jag kunnat få två hundvalpar för 5 USD. För mig var detta helt sjukt men för dem var det helt normalt. Jag ska inte ljuga, det var inte en trevlig syn men samtidigt är det så det funkar här, antar att detta var min första lilla kulturchock.

Vidare till den andra marknaden endast 10 min därifrån var det betydligt trevligare. Här kunde man hitta allt från väskor med typiska Otavalo-färger, drömfångare, kläder, skor till ponchos och givetvis annat krimskrams. Och här var det mesta väldigt billigt, man kunde hitta många presenter. Då min rygg krånglade lite fick vi stanna emellanåt och spara på krafterna. Efter lite vatten, och lunch kändes det bättre. Tror nog det var den godaste sandwich jag ätit. Vilka goda smakrika avokados dem har i Ecuador.

Efter några timmar på Otavalo marknaden bar det vidare tillbaka med bil till Quito. Jag kom fram till Quito sent på kvällen och checkade in på vårt "student house". Hyfsat stort rum med två sängar och badrum, ingen tv i rummet vilket var skönt. Tv, delat kök och vardagsrum fanns också för volontärerna. Perfekt om man reser själv så att man kan snacka med andra likasinnade och dela massa idéer. Studenthuset ligger i ett område med restauranger, barer och annat som är bra för just resenärer. Mycket liv o rörelse speciellt på helgen. Denna kväll skulle jag egentligen spenderat med min kollega Elin från GoXplore Norge och hennes kille samt några personer ifrån vår samarbetspartner i Ecuador men jag fick ha denna kväll att kurera min rygg som nu knappt kunde bära min kropp (jäkla ryggskott). Men eftersom jag visste att morgondagen skulle bli lång så fick det tyvärr bli så. Men jag är i Ecuador, so who cares :)

Dag 3 / Djurprojekt i Amazonas
Att se sig själv i spegeln denna morgon var kanske inte så kul, svullna ögon eller rättare sagt hela mitt ansikte var svullet, hahaha fick daska till mig själv i ansiktet - wake up face :) Fast vems ansikte hade inte sett ut så här när klockan bara visade 0530. En timme senare bar transporten vidare till djungeln. Vi var alla förberedda på en lång dag, och tro mig - det var en låååång dag.

Från Quito till "Monkey sanctuary" tog ca 7 timmar och då hade vi bara två korta stopp. Det var en lång resa men det var en kul upplevelse. När vi nästan var framme i djungeln så öste regnet ner men det var supervarmt och härligt samtidigt. Den lilla stigen upp till projektet var en upplevelse i sig, herregud nu snackar vi bergochdalbana. Superbrant samtidigt som hela bilen skakade. Jag trodde nästan bilen skulle krascha. Det var en gång det small till under bilen men vi klarade oss hela vägen fram, tack o lov. Inte direkt kul att få punktering mitt ute i djungeln. Även här tog det en stund att inse att djungeln vi var i faktiskt var Amazonas, (alltså fatta Amazonas). Det är inte var dag man säger att man varit där.

Projektet i sig var som att gå tillbaka 100 år. Ingen el, absolut inget internet, ingen kyl & frys utan verkligen "back to basic" Djuren som hålls här har antingen blivit skadade, omhändertagna eller ditforslade av tex Polisen. Alla djuren tas hand om utav en familj med stort hjärta för djur och de sköter alltihop själva. De får ingen hjälp av vare sig utav regeringen eller andra. De förlitar sig enbart på volontärerna som tillbringar sin tid där.

Det här projektet är inte för vem som helst utan till djur o naturälskare som inte är rädda för att skita ner sig och som inte bryr sig om den lätta enkla livsstilen som förekommer här.
Projektet ligger cirka 30 km från djungelstaden Puyo och är ett räddningscenter mestadels för apor men även andra vilda djur. Detta center erbjuder den unika upplevelsen att leva mitt i djungeln eftersom detta är det enda center i Ecuador som inte tar emot besökare som en del av sin inkomst.
När jag gick runt och spanade in alla djuren på projektet så flög plötsligt en fjäril förbi mig, som verkligen spred ut sina vingar mitt framför mig. Jag har aldrig någonsin sett en vackrare fjäril i mitt liv, den var knallblå och jättestor. WOW, sånt här får man bara uppleva i Amazonas.

Efter en snabb lunch drog vi vidare till ett annat djurprojekt "Amazon Animal rescue center" som ligger i den Ecuadorianska regnskogen och dess främsta uppgift är att rädda & rehabilitera och om möjligt släppa djuren tillbaka till sin naturliga miljö. Projektet samarbetar med den Ecuadorianska miljöpolisen (UPMA) och miljöministret i kampen mot människohandel, misshandel, fångst och jakt på vilda djur. Detta projekt var mycket organiserat och civiliserat. Här fick man ta del av arbetsuppgifter som innefattade, förbereda maten, mata djuren, plantera olika växter som en del av djuren åt, guida turisterna runt, göra lite research men samtidigt få ta del av familjen som skötte detta fantastiska projekt. Detta projekt är mer för den person som fortfarande vill uppleva Amazonas men ändå ha dem här bekvämligheterna såsom varmvatten, el och även kunna se på en film då och då. Här kan man även njuta av ett dopp i poolen.

Läs mer om projekten här: http://www.goxplore.se/program/volontar-ecuador#projekt

Efter en heldag med massa nya intryck, mycket bilåkande bar det tillbaka till Quito. Och när jag nu tänker tillbaka på vad jag fått se och uppleva kan jag knappt förstå att det är sant. Är så otroligt tacksam och glad att det finns så många fina projekt som tar hand om dessa fantastiska djur. Vad hade annars hänt med djuren?

Dag 4 / Quito
Sociala projekt Quito
Efter att ha varit ute i djungeln och sett alla möjliga djur, som jag knappt ens vet namnet på var det nu dags att uppleva våra sociala projekt i Quito. Det skulle bli en helspäckad dag med känslor och ett huvud fullt av frågor.

Jag blev själv glatt överraskad, förvånad, överväldigad, sorgsen och väldigt engagerad över de projekt jag fick besöka.

Morgonen började med att jag, Elin och Harald fick besöka vår samarbetspartners kontor, ett kontor som låg bekvämt rakt över gatan från studenthuset vi bodde i. Hela deras personalstyrka satt där inkl alla spansklärare. Man såg att volontärerna som var där kände sig som hemma, de kunde ta en kopp te eller bara sitta och plugga spanska i soffan.
Efter att vi blivit introducerade för hela kontoret tog en kvinna vid namn Veronica oss ut på Quitos gator. Veronica kommer från Ecuador, ursprungligen från Quito och kände staden innan och utan till. Det tog inte lång tid förrän vi fattat stort tycke för denna färgstarka kvinna.

Day care center
Första stoppet blev ett "day care center" från åldrarna 3-6 år. När man åker och hälsar på barn så här så vet man att det kommer bli känslosamt förr eller senare, kanske till och med en del tårar.

Det tog inte lång tid innan barnen skrek "Hola", de tjoade, skattade och poserade framför kameran och det visade sig snabbt att barnen blev överlyckliga att få se bilderna på sig själva. Barnen här är hela och rena, de skrattar och har det bra, skoluniformen är på och man anar inte att detta bara är ytan. Då vi redan fått veta en del barns historia och förflutna så visste vi hela tiden att det är på detta "day care center" barnen får vara "bara" barn, här får de leka, gunga, umgås, få stöd och trygghet. När de sedan kommer hem är det en annan historia, en del har det så knapert med pengar att de kämpar för varje cent, en del måste ta ansvar för hemmet för att deras föräldrar går på droger eller att mamman är prostituerad, en del trots sin unga ålder får ta hand om sina yngre syskon.
Många volontärer har vissa gånger inte förstått hur illa barnen haft det hemma och har därför fått göra hembesök och med en gång insett hur viktigt det här "day care centret" verkligen är för barnen. Vill man hjälpa, ge stöd, bara umgås, sprida glädje, lära ut engelska, matte osv så är detta volontärsprojekt helt fantastiskt och något för just dig.

Om barnen inte kan få den trygghet och utbildning de behöver hemma så måste någon hjälpa dem, och trots att jag bara besökte detta projekt en kort stund så är jag så tacksam för de tidigare volontärer som startade upp detta projekt och nu driver det till fullo. De volontärer jag fick pratat med gällande detta projekt säger att det är ett superprojekt, välorganiserat och välbehövligt - och det behövde i och för sig ingen säga till mig för det märkte jag själv! Har man några kramar övers, lite kärlek man inte vet vart man ska lägga den så har man hittat rätt. Barnen var fantastiska, de sjöng för oss, kramade oss, ville sitta i knäet, gärna också låna kameran och ta egna foton ;) Jag önskar så att jag kunde stanna längre här!

Skola/undervisning
Nästa projekt vi besökte var en skola. Här kunde man som volontär hjälpa till med engelska, matte, sport eller bara vara en extra hjälp för lärarna, men jag ser det hellre som ett extra stöd och hjälp för eleverna. Det går ca 600 elever på denna skola, det är gratis för barnen, men då väldigt många har det svårt, fattigt och tufft hemma är det många som hoppar av och försöker hjälpa till i hushållet istället och tappar då sin utbildning och kunskap som sedan leder till arbetslöshet, mer fattigdom, okunskap, tonårsgraviditet med mera. Volontärerna här är populära och barnen älskar att ha att göra med en "gringo" Ett tips för dig som skulle vilja hjälpa till här är att du behöver kunna lite spanska, ju mer spanska du kan ju mer får du, barnen och läraren ut av din vistelse. Du kommer givetvis lära dig spanska efter hand men jag rekommenderar dig ändå att plugga minst 3 veckor innan du påbörjar ett volontärsprojekt.

Veronica tog oss sedan vidare till nästa projekt, och här vill jag varna känsliga själar, detta var det tuffaste projekten av dem alla, enligt min åsikt, men samtidigt så givande att man bara ville stanna och hjälpa till.

Projekt för Street Children
Efter det här besöket snurrade min hjärna helt, jag ville så gärna hitta lösningar, komma på sätt att förbättra situationen för de här barnen som fötts in i de här orättvisa förhållandena!
Vad kan man göra, vad behöver åtgärdas, hur kan man samla ihop pengar för att hjälpa och förbättra? Ja frågorna var många men svaren hittar man tyvärr inte så lätt och snabbt. Jag vet att det är en lång process, men ändå kunde jag inte släppa tankarna efter besöket.

Kanske var det för mycket för mig, kanske har jag inte styrkan att hantera såna här smärtsamma situationer, men för det kommer jag inte att ge upp, näää utan när jag kommer hem igen blir det insamling av alla diverse ting, jag tänker inte blunda - det är aldrig försent att hjälpa till, och jag börjar nu!!! För att ni lättare ska förstå mina ord, mina funderingar ovan så ska jag försöka ge er en tydligare bild av detta projekt.

Detta projekt är till för att hjälpa barn, ungdomar och vuxna som lever på Quitos gator. Huvudsyftet är att ge dem hopp om framtiden, stötta dem och att erbjuda en trygg plats för ett mål mat, en dusch och byte till rena kläder. Här erbjuds allt ifrån läxhjälp till de små barnen som uppmuntras till att gå i skolan till sexualundervisning eller att man bara är där som ett stöd till dem som behöver det.
Projektet erbjuder kurser i hälsovård, näringstillskott och sexualundervisning för de hemlösa barnen och det finns alltid ett behov av volontärer på detta projekt.

Mannen som startade upp det här projektet i Quito är respekterad utav alla hemlösa, och i stort sett alla hemlösa vet vem Mario är. När jag själv besökte detta projekt blev jag häpnad över vilken karisma och känsla den här mannen hade. Projektet i sig blev jag helt förälskad i, och hade jag kunnat så hade jag stannat och arbetat där och gett 100% av mig själv.

I Ecuador och i många andra delar av Sydamerika finns det mycket droger. Då många droger är väldigt dyra så börjar barnen oftast med att inhalera lim, detta då det är billigt samt att det hämmar hungern.
Att gå hungrig i flera dagar, att inte få mat tär på kroppen och många ser droger eller inhalering av lim som ända utvägen. Då de här barnen har föräldrar som inte tar ansvar, som kanske inte ens bryr sig om sina barn och därav då inte ger dem någon kärlek, mat eller glädje så blir det som en ond cirkel. Föräldrarna är hemlösa och brukar droger och likaså deras barn. De hemlösa som "hänger" ute i parkerna bor ofta i källarutrymmen eller under broar och små skrymslen där man ofta inte ser dem, och det är just dessa personer, barn som vuxna, som projektet vill få tag på och försöka ge en någorlunda bättre framtid. Och genom att försöka prata med dem, föra in dem på rätt spår, utbilda, ge dem mat och trygghet försöker projektet nå ut till dem behövande. Kan man nå dem på ett eller annat vis, om det så är barnen eller föräldrarna så har man kommit en bra bit på vägen för att dem ska inse att det finns en utväg, en bättring och någon som tror på dem.

Du som volontär kommer inte att springa ute och försöka rehabilitera en drogmissbrukare utan du kommer att hjälpa dem barn och vuxna som faktiskt har fått en stor hjälp redan, men som behöver tryggheten och hjälpen att hålla sig frisk, motiverad och kanske behöver hjälp med skolarbetet, eller kanske bara behöver sitta ner och prata och umgås. De här människorna har genomgått en lång, känslosam process och behöver allt stöd de bara kan få, och för många räcker det med att man är med och spelar fotboll eller tex hjälper till med lite skolarbete.

Efter den här dagen var jag helt slut, mina tankar bara spann runt, och jag hade fått mig några rejäla tankeställningar, jag till och med somnade helt utmattad med barnens ansikte på min näthinna.

Dag 5 + 6 / vidare mot häftiga Galapagos
Äntligen dags för Galapagos! Flyget gick från Quito via Guayaquil till San Cristobal, en restid på cirka 3-3,5 timme. Efter en smidig tur steg vi av planet och möttes av värmen, cirka 25 härliga grader och våra smile blev direkt större. - Like it alot already! Taxifärden från flygplatsen tog max 5 min och kostade 2 dollar.

Måste nog säga att jag kommer ha svårt att inte sälja in Galapagos till dem som åker till Ecuador, känslan man fick direkt var varm, underbar och väldigt avslappnad "island-feeling"
Efter att checkat in och fräschat upp oss bar det iväg att kolla de olika naturprojekten på ön.

På Galapagos kan man också volontärarbeta vilket jag absolut rekommenderar. Det finns ett skolprojekt med olika inriktningar (sport, engelskalärare, lärarassistent och en "special need class")
Jag träffade några volontärer som hjälpte till lite här och där och just när vi var där höll de på att plantera växter och träd så att det skulle bli grönt och fint på skolgården.

Vill man inte vara på en skola kan man istället vara på en förskola/dagis och hjälpa till med de mindre barnen. Barnen är lekfulla, glada och väldigt energiska - här kommer du definitivt få en härlig upplevelse.

Är man mer för djur och natur så är Galapagos det perfekta valet! I stort sett är hela Galapagos som en nationalpark med sjölejon, sköldpaddor, leguaner o massa olika fågelarter. San Cristobal var en underbar ö, så lugn & avslappnad. Och att solen skiner största delen av dagen har ju också sina fördelar. En t-shirt, shorts och ett par flipflops - now you're ready to GoXplore ;)

Vi fick även chansen att utforska ön lite grann, så när vi hade en stund över tog vi en taxi till
La Loperia. Vi hade hört att man kunde gå längst med stranden och se massa sjölejon och leguaner ute på vulkanstenarna. Endast några minuter utanför byn och 2 dollar senare kom vi fram. Då vi inte visste vad vi hade att vänta så bestämde vi en pick-up med chauffören till en timme senare, min spanska (det lilla jag kan) funkade, han verkade fatta "dos i media" Promenaden skulle ta cirka 10 min och så fort vi steg av taxin kom solen, som på beställning, tidigare var det lite molnigt och småregnigt, så det var givetvis uppskattat.
Längst med stigen såg man typ dragspår i sanden, och det visade sig att det var leguanerna som antingen gått ut på klipporna för att sola eller för att ta sig in under träden och buskarna för att äta. Vi började spana efter leguanerna men det var svårt, alla stenar var svarta och de smälte så bra in att man knappt såg dem, men Camilla (både sköldpadds/leguanfantasten hittade dem såklart) J

Sååå jäkla coolt! Där satt dem och solade sig, så kamouflerade att vem som helst hade missat dem om det inte var för att man visste dem skulle vara där. Vågade inte klättra allt för långt ut på stenarna, man vet ju aldrig ifall de skulle bitas eller nåt och de ser ju rätt läskiga ut, som små dinosaurier som bara stirrar läskigt tillbaka på en.

Vidare längst med stenarna och havet kom vi då fram till stranden..Är det verkligen sant det jag ser? Sjölejonen bara låg där mitt bland människorna och brydde sig inte det minsta, vad häftigt! Nu var det fritt fram att bada, snorkla och simma med alla härliga varelser i vattnet.

Det var faktiskt en liten tår i ögat när det var dags att lämna Galapagos. 2 dagar här var alldeles för kort tid, men jag kommer förhoppningsvis att få återvända och då kommer jag att passa på att ta en båttur och se och uppleva andra delar av Galapagos också.


Detta är en reseberättelse från en av våra deltagare på vårt Volontär Ecuador program i 2013.

Hem » Reseberättelse » Camilla äventyrar i Ecuador del 1

Emma N beställde vårt Lion Centre program för 9h sedan. Är det något för dig också??!