Login Har du sökt in till högskola & är osäker om du kan åka?

Ett minne för livet

Nepal var kallt, i alla fall om man jämför med Indien. Det var även väldigt smutsigt, speciellt i Kathmandu. Man var i princip tvungen att använda munskydd för att luften var så dammig.

Första veckan var en "introvecka", där man åkte runt och kollade på olika stupor och tempel i Kathmandu. Denna vecka gick väldigt segt och det berodde nog på att jag var van vid det hetsiga resandet i Indien. Jag ville bara komma ut ifrån Kathmandu från första dagen, för att uppleva landet men tiden gick i slow motion. Vi var tvungna att hitta på egna saker att göra hela tiden för att få tiden att gå. Så vi var ett gäng på ca 10 stycken som bokade ett miniflyg för att åka runt Mount Everest! Det finns massa olika saker att boka och göra i Nepal om man bara vill och har råd.

Sen hade vi turen att vi fick uppleva en högtid i Nepal, som kallas Happy Holi. Det är en färgfestival för kärlek och vänskap.



Efter en vecka i Nepal på samma ställe så var det äntligen dags att ge sig ut för att få se landet. Det första vi gjorde var två dagar rafting. Otroligt häftigt och roligt och vi bodde i ett tält den natten precis jämte forsen.

en kom vi till Chitwan för olika safaris. Kanotsafari var härligt och häftigt, en såg krokodiler, noshörningar och massa vackra fåglar på nära håll. Men när det kom till "elefantsafarin" så mådde man dåligt. Nepal är ett land som inte är lika långt som oss i utveckling, tyvärr. En ville börja gråta när man såg hur de skötte elefanterna och jag förstår inte att folk åker dit, tar kort och uppmuntrar ägarna av elefanterna till att fortsätta med det beteendet. Vår grupp bråkade direkt med guiden och avslutade den "safarin".

Efter Chitwan tog vi bussen till Pokhara. Den första dagen hade vi egen tid, så då gjorde vi Tandem/paragliding. På kvällen började vi packa och förbereda oss för våran 5 dagars treeking som vi skulle göra upp till Poon Hill. Denna upplevelse var 120 % bättre än treeking i Indien (och då älskade jag även den treekingen). Att få se Anna Purma fishtale så nära var enstående, skulle kunna göra om denna vecka ett X antal gånger för den utsikten vi hade efter allt kämpande upp.

Efter två veckor på äventyr skulle vi tillbaka till Kathmandu och det tog emot att åka tillbaka till denna smutsiga stad. Men Stina och jag gjorde det bästa av situationen som vi alltid gör, vi bokade bungyjump och hittade på olika saker dag för dag, för att få tiden att gå efter att vi volontärarbetat de ynka timmarna de erbjöd oss på morgonen. Detta gjorde oss inte så mycket, men det betyder att man måste spendera mer pengar än vad man tänkt bara för att man inte ska ligga och kolla upp i taket.


Detta är en reseberättelse från en av våra deltagare på vårt Experience Nepal program i 2017.

Hem » Reseberättelse » Ett minne för livet

Senaste nyheter: Vi kan nu erbjuda ett 2:a års visum till Nya Zeeland