Login Missa inte höstens inspirationskvällar

Lisa reste till Nepal och Sri Lanka. Och sedan vidare!

Sverige var grått och kallt. Jag jobbade på lager. Jag kontaktade GoXplore och helt plötsligt hade jag bokat mig en resa. Vad som väntade mig var volontärarbete i Nepal med att bygga upp skolor efter en jordbävning och efter det vidare till Sri Lanka för att hjälpa sköldpaddor. Ett äventyr som jag för alltid kommer ha med mig.

Det hela började en lördagsmorgon den 3 oktober. Jag hade lagt fram min packning, men gjort det globala misstaget att inte provpacka allt i ryggan (så tips till er alla, gör detta!). Så ganska så snart satt jag och min mamma på golvet och om vart annat trycker ner saker och kastar något åt sidan! Jag kan lugna er med att så småningom, dock efter en del uppgivenhet, så var väskan packad, vi körde iväg och jag vinkade av min mamma på flygplatsen. I det läget undrade jag vad jag hade gett mig in på…

Idag vet jag att det var en av de bästa upplevelserna jag gav mig iväg på!

Alla fall, jag landade i Nepal på en liten flygplats, fixade mitt visum och växlade pengar. Går ut och letar förvirrat efter min chaufför. Där står en nepales med mitt namn på en skylt, vi inväntar de andra volontärerna och trycker sedan in oss i den minimala bilen ihop med våra väskor! Då vi anlände till volontärhuset i Kathmandu på en söndag var där ganska tomt för de andra volontärerna var iväg över helgen. Men där var en australiensare som var ensam kvar i huset, supertrevlig, som visade oss runt i området.

Dagen efter åkte de andra volontärerna ut till sina projekt för veckan medan vi nyanlända var kvar för en introduktionsvecka. Jag ska ärligt säga att jag var skeptisk till denna veckan, men jag blev överraskad över hur givande den var! Och vi hade så kul ihop, jag skrattade otroligt mycket! Vi hade lektioner i nepali (Nepals språk), lagade mat ihop, fick lära oss om närområdena kring volontärhuset, tog en tur runt om i Kathmandu och gjorde en vandring genom landskap och berg som var fantastisk. Vi blev en riktigt tajt grupp och jag kände direkt att jag hade en vän i alla dessa härliga människor!

Det var sedan dags för att ge sig iväg på projektet. De tidigare volontärerna hade under en period jobbat med att bygga upp en skola i en lite by uppe i bergen, kallad Devitar. Det var nu sista veckan i denna by och jag är så glad att jag fick chansen att åka dit! Vi var ett gäng på ca 20–25 volontärer och vi tog buss från Kathmandu och inledde vår färd mot bergen. Började längs vanliga vägar men ju högre upp vi tog oss desto slingrigare och smalare blev vägarna. Under denna tid hade Nepal även en blockad när det gällde att importera bensin, av politiska anledningar jag aldrig riktigt förstod mig på. Detta innebar dock mer folk på bussarna, vilket innebar MYCKET människor och FULLA bussar. Vi satt på taket, för det var mer plats än inne i bussen. Detta gjorde färden upp bland bergen än mer spännande! Dock skulle vi så pass högt att vi sista biten inte kunde åka buss utan fick vandra, i värme och med packning. Men vilken utsikt man hade, helt klart värt det! Väl framme fick vi hälsa på familjen vi skulle bo hos och de var så välkomnande. Även deras hus hade rasat i jordbävningen och de bodde mycket simpelt. Huset, eller boendet, var tillfälligt uppbyggt med plåtväggar och tak, med varsin säng åt oss volontärer. Det kändes konstigt att denna familj skulle ta emot oss när de själva bodde så enkelt. Men jag tror att de uppskattade att ha oss där, för de var så vänliga och tog väl hand om oss. Mamman var så givande, vilket alla i Nepal är, och satte alltid oss "gäster" i första hand. Trötta efter vandringen gjorde vi inte så mycket mer den dagen, utan arbetet började nästa dag.

Skolan låg på toppen av berget, ca 2000m över havet, och utsikten från där vi jobbade var fantastisk och på en klar dag kunde man se Himalayas bergskedja. Men arbetet då, det bestod mycket av att flytta sten för att bygga upp en mur, måla väggar på byggnaderna och fixa till det sista som behövdes få ordning på. Vi arbetade under morgon/förmiddag, hade lunch hos familjen och sedan arbete igen på eftermiddagen. Sedan var det tillbaka till familjen, duscha innan solen gick ner, för då blev det kallt (och mörkt då inga lampor fanns) och äta mat. Sedan umgicks vi, utan mobiler, datorer och internet. Och det var så härligt!! Oftast pratade vi bara eller spelade kort, det blev en hel del kortspel. Så såg veckan ut i stort. Och sedan var det tyvärr dags att lämna, skolan var klar och vi sa hejdå till familjen, började vår vandring neråt i bergen och åkte buss sista biten.


På helgen passade många av oss på att åka till "city" av Kathmandu och bo på hotell, med mjuk säng och varma duschar, vilket var underbart! Efter en vecka på en träsäng och kalla duschar så var detta guldvärt! Lite västerländsk mat på det, nån utekväll och shopping så var helgen fullbordad.

Nästa by vi jobbade i hette Sikdel. Skolan var, precis som den förra, helt raserad, men här hade i alla fall familjernas hus klarat sig och de bodde bättre än de i Devitar. Återigen tog vi oss dit med buss och mycket vandring upp i bergen. Men hur jobbigt det än låter så är det värt det när man får se dessa fantastiska landskap och välkomnas av alla människor som är så nyfikna på en!

Första dagarna vid skolan hade vi lite av en välkomstceremoni och det planerades hur jobbet skulle läggas upp. Sedan var det liknande arbete som i Devitar, röja upp det rasade för att kunna bygga upp nytt. Medan vi arbetade i denna by fick vi även vara med och fira en mycket viktig högtid i Nepal, som jag tror heter Dasain. Det pågår i flera dagar och familjerna samlas och firar tillsammans. Det offras olika djur för var dag och det äts mycket mat. Mycket mat! Detta är i stort sett enda högtiden då nepaleser äter kött. Det var spännande att få vara med på detta!

Jag tog sedan farväl av även denna familj och började på den långa vandringen mot Kathmandu. En sista helg i staden och sedan hejdå till familjen i volontärhuset också och alla vänner som jag fått. Sedan åkte jag mot flygplatsen och tog mig vidare till nästa volontärprojekt!

När jag anlände till Sri Lanka möttes jag av grönska och ett mycket mer tropiskt klimat än Nepal. Värme. Åh denna härliga värme! Jag blev upphämtad på flygplatsen och fick all information i bilen medan vi körde mot volontärhuset som ligger i Ambalangoda, där även projektet är. Väl framme hade jag en kväll för mig själv att ställa om och ta det lugnt, då de andra var iväg på utflykter över helgen. Nästa dag fick jag träffa de alla och även komma igång med arbetet på projektet.

Detta projekt handlade om att ta hand om sköldpaddor som var skadade och inte kunde klara sig själva i havet, av olika anledningar. Det kunde vara att de blivit av med en eller flera fenor, var blinda eller att de fått i sig en plastpåse (de tror det är maneter) som gör att det blir luft i skalet och att de inte längre kan dyka. Detta i sig leder till att de torkar på vattnets yta av solen och inte heller kan dyka efter mat. Vissa av de kunde vid senare tillfälle släppas ut i havet igen och klara sig, men de flesta kommer få stanna kvar. Vad vi volontärer gjorde var att mata de, rengöra deras tankar och även rengöra själva sköldpaddan. Nån gång då och då städade vi även stranden från skräp. Jag hade även turen att befinna mig på projektet när de hade sköldpaddsbebisar där och fick vara med om att släppa ut dessa i havet, vilket självklart var speciellt! Vad jag blev positivt överraskad av på detta projektet var hur fäst man blev vid vissa sköldpaddor. Jag hade inte förväntat mig det. Vi gav sköldpaddorna namn och man fick nästan en relation till vissa av de, för vissa utmärkte sig lite extra. Så det var ett jätteroligt projekt och jag hade så kul med de andra volontärerna!

En helg åkte jag på en liten tur runt omkring med tuktuk och min chaufför visade mig olika tempel och vi gick en liten djungelvandring till ett vattenfall. Jag var också i Hikkaduwa under en eftermiddag och shoppade lite. När jag står i en av butikerna och kollar på saronger så kommer ägaren och pratar med mig och jag får faktiskt följa med bakom och se hur de gör när de lägger på färg och mönster på tygerna, det var kul att få se! Alla butiker jag var inne och kollade i var de alltid väldigt välkomnande och trevliga, så det blev en pratsam eftermiddag!

När min tid i Sri Lanka var över så var det ytterligare ett hejdå till alla härliga personer man träffat. Min tid med GoXplore var över för denna gången, men jag skulle vidare och möta upp två vänner på Bali, där äventyret fortsatte!

Men jag vill också få sagt detta; min vistelse i både Nepal och Sri Lanka var över all förväntan! Jag hade det så bra och det var så givande. Jag lärde mig en del om mig själv och att se världen och hur jag lever hemma i Sverige från ett annat perspektiv. Det ger också så mycket att få komma till dessa länder och lära sig om deras kultur och hur de lever. De har ett helt annat tankesätt. De är lyckliga för det lilla och de är alla så givmilda! Jag vill verkligen rekommendera alla som går i tankarna att åka iväg, att bara åka! Det är en sån härlig upplevelse! Det bästa med dessa resor är att träffa så många människor, från alla delar av världen! Så åk!

Detta är en reseberättelse från en av våra deltagare på vårt Volontär Sri Lanka program i 2016.

Hem » Reseberättelse » Lisa reste till Nepal och Sri Lanka. Och sedan vidare!

Senaste nyheter: Australiens östkust på fem minuter